Är du papperslös och kvinna och tvingas fly från misshandel och sexuella övergrepp, förvärras radikalt den redan desperata situationen och det kan ha förödande konsekvenser. För vart ska du vända dig?Till polisen som ber dig att packa din väska och sedan skickar dig tillbaka till det land du flydde ifrån?
Till socialtjänsten som med bristande resurser på grund av nedskärningar erbjuder dig en enkelbiljett tillbaka, istället för att hitta ett säkert boende?
Papperslösa kvinnor som drabbas av misshandel eller utnyttjas sexuellt ska inte behöva uthärda det i ensamhet i rädsla för att utvisas. Det ska finnas hjälp att få.
Det finns kvinnojourer att vända sig till, som erbjuder skydd och stöd. Men resurserna är små och inte ens hälften får den hjälp de behöver.
Systerjouren Somaya är en av dem och under 2011 var 20 procent av de nya hjälpsökande just våldsutsatta papperslösa kvinnor. De har 20 platser i sitt skyddade boende. Men vart ska resten vända sig?
Organisationen Ain’t I a woman är en organisation som kämpar för att papperslösa kvinnor ska ha rätt till skydd och kunna anmäla brott utan att riskera utvisning. De har med viss framgång fått två kommuner i Sverige att ge extrainsatt stöd till kvinnojourer, för att även papperslösa kvinnor ska kunna ha möjlighet att söka och erhålla hjälp och skydd.
Att det inte är en självklarhet i Sverige att ge alla kvinnor en fristad från våld är besynnerligt, men inte förvånande med tanke på det klimat som alla marginaliserade grupper i samhället tvingas att uthärda.
Det kapitalistiska systemet är beroende av en könsmaktsordning och dess politik stärker patriarkatet som dessa maktstrukturer vilar på.
Det krävs mer stöd till kvinnojourer och amnesti åt alla papperslösa flyktingar. Det kan vi uppnå genom en aktiv kvinnorörelse som en del av arbetarrörelsen, som kämpar mot alla former av förtryck och för en enad kamp mot hela det kapitalistiska systemet.
- Kom till Asylkonferens 2012 i Göteborg 6 oktober.
Caroline Holmgren
