Tsaren Nikolaus II vägrade in i det sista inse att något i den ryska författningen som slog fast ”Gud befaller folket att lyda tsaren” inte stämde. Folkets revolution hade placerat tsarväldet där det hörde hemma, på historiens avskrädeshög. Först den 1 mars lämnade han ifrån sig makten, och då till förmån för sin bror, storhertig Michail, som i sin tur abdikerade den 3 mars.I själva verket hade tsardiktaturen passerat sitt bäst föredatum långt innan dess. Att borgarklassen hade avstått från sin historiska uppgift att störta enväldet orsakade oceaner av lidanden för folken i det ryska imperiet.
Tsaren hade själv den beslutande, verkställande och dömande makten i sina händer, duman var bara ett pseudoparlament. Ett exempel på efterblivenheten landet tyngdes av var att livegenskapen avskaffades först 1861 och därefter uteblev en ordentlig jordreform. På de små åkerplättar som 10 miljoner bondefamiljer (kanske 80 miljoner människor) hade till förfogande var bara träplogen gångbar och en industrialisering som skulle ha effektiviserat jordbruket omöjliggjordes. Bara 30 procent av befolkningen på 130 miljoner människor kunde läsa och skriva.
Kriget var förödande
Under första världskriget blev situationen becksvart. Böndernas och arbetarnas liv hade inget annat värde för tsaren än som kanonmat. Under vissa tidsperioder förlorades 300 000 man vid fronten per månad, totalt 2,5 miljoner dödades. Mot den tyska armén stod de ryska fattigbönderna ibland t o m utan skjutvapen. Ryssland stred på ententens sida och var med sina 40 procent av hela alliansens dödsoffer det stora offerlammet.Rysslands hade ställningen av halvkoloni till väst med rättighet att själv plundra Turkiet och Iran. Tsarryssland var en jätte som kallades nationernas fängelse; Finland, Polen, Georgien och Ukraina tillhörde de förtryckta nationaliteterna.
Det utlovade stödet till industrin från väst kom aldrig. Då bönderna inte fick industrivaror i utbyte så uteblev även brödsädsleveranserna till städerna. Detta ledde till inflation. Priset på 1917 års basvaror var fem gånger så högt som 1914 utan att lönerna hade stigit. Däremot genererade kriget groteska krigsprofiter som spenderades på champagne, lyxkonsumtion och spekulation av samhällets parasiter. Överheten ville aldrig att kriget skulle ta slut.
Utan kriget hade revolutionen kunnat komma tidigare. De första krigsåren kastade patriotismen tillsammans med det faktum att många revolutionära arbetare hade sänts till fronten tillbaka medvetenheten bland de bredare skikten. Krig är dock alltid det mest avskyvärda uttrycket för vart kapitalismen leder mänskligheten, speciellt de imperialistiska världskrigen. Redan efter några år var folket krigstrött till bristningsgränsen. Allt man ville ha var fred.
Modern arbetarklass
Ytterligare faktorer bakom revolutionen var den roll som arbetarklassen kunde spela och närvaron av ett revolutionärt parti. Trots sin efterblivenhet hade Ryssland en relativt modern arbetarklass, koncentrerad till stora industrier. År 1908 fanns det fler fabriker med över 1 000 anställda än i USA. Arbetarna hade i olika vågor gått ut i omfattande politiska och ekonomiska strejker, inte bara under revolutionen 1905.Medan nästan alla partier i den socialdemokratiska andra internationalen på ett chockerande sätt röstat för första världskriget runt om i Europas parlament stod bolsjekvikpartiet ensamt fast vid det socialistiska programmet att aldrig stödja den egna borgarklassens krig mot arbetare i andra länder. Även om partiet haft prognosen att en revolution skulle starta i det industriellt mer utvecklade Europa hade man länge förberett sig för revolution.
Elin Gauffin
