Lula fängslas för att hindra honom från att ställa upp i valet. LSR är emot dessa rättsliga övergrepp, men står inte bakom hans och PT:s nyliberala politik.
Fängslandet av Brasiliens ex-president Lula från socialdemokratiska Arbetarpartiet (PT) är ännu en attack mot de demokratiska rättigheterna och sker mot bakgrund av allvarliga politiska, ekonomiska och sociala bakslag för arbetarklassen och landets fattiga befolkning.
Fängslandet av Lula har som avsikt att förhindra honom från att ställa upp i årets presidentval i oktober. Lula leder i opinionsmätningarna med 34-37 procent och högern är splittrad samt står utan en samlande kandidat.
Den sittande presidenten Temer och andra tänkbara namn från hans parti får inte mer än två procent i mätningarna, medan högerpartiet PSDB, som sedan 1990-talet alltid har haft en kandidat i andra valomgången, inte har någon som når över 10-procentstrecket.
Lula och Dilma var under lång tid en garant för stabilitet och den härskande klassens profiter. Lula tröttnar aldrig på att upprepa att ”bankerna och de rika har aldrig gjort så stora vinster som under min regering”. Det var en tid av ekonomisk tillväxt som gjorde det möjligt att kombinera höga vinster med vissa begränsade förbättringar. Men i och med den djupa ekonomiska krisen bytte den härskande eliten spår och gick på offensiv för en åtstramningspolitik som inte lämnade plats för kompromisser med PT (Arbetarpartiet).
Det ledde till en riksrättsprocess mot Dilma, Lulas efterträdare, som avsattes och efterträddes av Michel Temer, som genast satte igång med att genomföra en rad kontrarreformer. För att säkra att denna process inte rullas tillbaka gör samma krafter nu allt för att stoppa Lula från att ställa upp och vinna nästa val.
Därmed inte sagt att Lula och PT är oskyldiga. Lula och PT har regerat i enlighet med det politiska systemet – i allians med korrupta högerpartier och med pengar från korrupta företag. Men den juridiska processen bakom Lulas fängslande är rakt igenom partisk. Medan andra höga politiker går fria och deras rättsfall preskriberas har Lulas fall fått en rekordsnabb hantering.
Lula döms till 12 års fängelse efter att ha anklagats för ha fått en lägenhet i muta av ett byggföretag. Men det finns inga klara, fasta bevis för att han skulle äga eller nyttja lägenheten. Jämför detta med fallet med senatorn Zezé Perella (numera i Michel Temers parti, MDB, hans femte parti i karriären). Under 2013 påträffades 445 kilo kokain i hans helikopter, men han blev inte ens åtalad.
Eller fallet med PSDB:s senator Aécio Neves (som förlorade knappt mot Dilma i presidentvalet 2014). Polisen spelade in ett samtal där han får en muta på 5 miljoner kronor i mutor från köttjätten JBS. I samtalet säger Aécio Neves att han ska skicka en person som han kan lita på för att hämta pengarna, ”en person vi kan döda innan han tjallar”. Trots inspelningen sitter han kvar och har inget åtal mot sig. För att inte tala om president Temer, som har en rad anklagelser mot sig.
Mot Lula finns inga sådana bevis. Bara vittnesmål från korrupta åtalade direktörer från olika företag som försöker mildra sina straff i utbyte mot att de vittnar mot det mest önskade villebrådet.
Det går inte att lita på Brasiliens rättssystem. För att få verklig rättvisa skulle det krävas en oberoende kommission med representanter från olika sociala rörelser med tillgång till alla fakta. Den stora polisoperationen ”Biltvätt”, som är inne på sitt femte år, är ett försök från en del av rättssystemet att rensa i korruptionsträsket, men med udden mot PT.
Liberdade, Socialismo e Revolução (LSR, CWI i Brasilien) är emot dessa rättsliga övergrepp, där domstolarna agerar alltmer politiskt och tänjer alltmer på gränserna. Det finns en tydlig trend att kriminalisera fackens och de sociala rörelsernas kamp, vilket även PT-regeringarna gjorde. Den nuvarande antiterrorlagen lades fram av Dilmas regering, till exempel.
LSR är emot domen mot Lula och försöken att hindra hans kandidatur. Men det innebär inte att vi tonar ned vår kritik mot hans och Dilmas regeringar, som styrde i allians med nyliberala och reaktionära politiker, inklusive de som sedan kuppade till sig presidentmakten.
Det handlar om en bredare demokratisk kamp som inkluderar andra attacker, exempelvis mordet på PSOL:s (det breda vänsterpartiet som LSR är med i) fullmäktigeledamot Marielle Franco i Rio de Janeiro för tre veckor sedan. För att denna kamp ska vara framgångsrik måste den kopplas till ett försvar av jobb, löner och sociala rättigheter i ett klassperspektiv.
Tyvärr försöker PT att omvandla denna kamp till en valkampanj för deras parti, vilket försvagar kampen. Det är samma misstag som när Dilma hotades av riksrätt och sedan fälldes. Många var emot högerns kupp, men ville inte ansluta sig aktivt i kampen för att de inte ville ses som försvarare av PT:s politik och alla de misstag som har gjorts i regeringsställning.
Det är emellertid många betydande grupper av aktivister som trots sin kritik mot Lula och PT har protesterat. När arresteringsordern mot Lula offentliggjordes samlades tusentals vänsteraktivister utanför metallarbetarfacket i São Bernardo do Campo, där Lula befann sig (och där han började sin fackliga karriär som facklig ordförande på 1970-talet).
En stor del kom från MTST:s (de taklösa arbetarnas rörelse som sedan flera år tillbaka är landets mest aktiva sociala rörelse) ockupation i samma stad, som nyligen vann en seger när stadens styrande lovade att bygga nya bostäder åt dem. MTST:s ledare Guilherme Boulos har nyligen anslutit sig till PSOL. I presidentvalet ställer PSOL upp i en allians med MTST och andra vänsterorganisationer.
Det finns dock en besvikelse över att Lula och PT inte har levt upp till den egna retoriken om ”motstånd”. När tiden gick ut för Lula att överlämna sig till polisen ville de närvarande inte låta bilen med Lula lämna byggnaden och blockerade vägen. Men olika PT-ledare sa att det var bäst att han överlämnade sig och smög ut Lula till en väntande polisbil! I sitt tal sade Lula att han ännu litar på rättssystemet: ”om jag inte litade på rättssystemet skulle jag inte ha startat ett politiskt parti, jag skulle ha förespråkat en revolution”!
Brasilien fortsätter att präglas av en stor polarisering, men där högern just nu är på offensiven i avsaknad av ett starkt vänsteralternativ. Samtidigt finns det plats för kamp. Lärarna i São Paulo vann nyligen en stor seger efter sin strejk mot försämrade pensioner.
Årets valkampanj är en chans att ta ett språng i bygget av ett vänsteralternativ som kombinerar ett vänsterprogram med rötter i kampen. En viktig del av detta bygge är att dra lärdomar av PT:s misstag.
