Under tre timmar fängslade han publiken med en fantastisk föreställning för en fullsatt publik där han med samma glädje spelade klassiska låtar som ”Father and son”, ”Wild World” och ”The first cut is the deepest”.
Men även nya låtar som ”My people” som är skriven för folket i Egypten och Tunisien och som handlar om deras kamp och ”Boots and sand”, som handlade om när han inte fick komma in i USA under Bushregeringen för att han var misstänkt terrorist.
Han lurade publiken med att först börja spela ackord från välkända låtar som ”Moonshadow” och därefter avbryta för att spela de låtarna i slutet av konserten.
Trots sina 62 år spelade han med samma energi och charm som i sin ungdom och fångade publiken med skämt och fraser på svenska.
Mellan låtarna, var Yusuf lekfull och på gott humör, vid ett tillfälle sjöng han spontant texter från en svensk folksång, ”Kom lilla flicka valsa med mig”, och förklarade att det var den första låten han någonsin hade lärt sig.
Han ägnade en del av kvällen åt sitt nuvarande projekt, ”Moonshadow The Musical”, som innehåller många av hans 1970-talsklassiker i en berättelse. I bakgrunden fanns ett bildspel som hörde till den kommande musikalen. Han avslutade konserten med klassiska låtar som ”Morning has broken”.
Han återvände för ett extranummer efter dundrande applåder och stående ovationer.
”Have pity on an old man”, sa han när han åter kom in på scen och spelade de tre sista låtarna och avslutade med ”Peace train” till en stående publik.
”Hej då, Stockholm. I hope it won’t be another 36 years”, sa han och lämnade scenen. Jag tror inte att någon i publiken misstyckte.
Sara Lindelöf