Bakom uttalandet stod den tyska socialisten Clara Zetkin. Vid den tidpunkten hade hon redan i 20 års tid kämpat för kvinnors rättigheter. Som socialist såg hon det som en huvuduppgift att medvetet och systematiskt organisera arbetarkvinnor.
Det var i Leipzig, under sina lärarstudier, som Clara Zetkin kom i kontakt med den tyska socialdemokratin (som då var socialistisk) och lärde känna många av partiets ledare, bl a August Bebel. År 1878 skrev hon in sig som medlem i det socialdemokratiska partiet SPD. Samma år som partiet förbjöds.
År 1889 var hon med och förberedde den första internationella arbetarkongressen i Paris, den socialistiska internationalens (andra internationalens) grundningskongress. På kongressen initierade hon en debatt om arbetarkvinnans situation.
I sitt tal, som senare gavs ut som en skrift under namnet För kvinnans befrielse, vände hon sig mot dem inom arbetarrörelsen som ville förbjuda kvinnors arbete. Hon förklarar att ”de som har mänsklighetens frigörelse inskrivet på sin fana bör inte fördöma halva mänskligheten till politiskt och socialt slaveri. Liksom mannen är underkuvad kapitalisten är kvinnan underkuvad mannen; och hon kommer att förbli underkuvad om hon fortsätter att vara ekonomiskt beroende. Arbete är grundförutsättningen för kvinnans ekonomiska självständighet.”
Efter kongressen återvände hon till Tyskland och blev redaktör för tidningen ”Die Gleichheit” (Jämlikheten), den tyska socialdemokratins kvinnotidning. Förbudet mot SPD hade då blivit hävt, men ända fram till 1908 var det inte tillåtet för kvinnor i Tyskland att organisera sig politiskt.
Zetkin använde tidningen som ett verktyg för att politisera och organisera arbetarkvinnor. I tidningen tog man upp brännande frågor som kvinnans ställning i arbetslivet, prostitutionen o s v, men också ämnen som marxistisk ekonomi och kampen mot militarism. Tidningens upplaga växte från 4 000 år 1900 till 77 000 år 1908 och till 112 000 år 1913.
För Zetkin gällde det också att åskådliggöra skillnaden mellan den proletära och den borgerliga kvinnorörelsen. När det gällde exempelvis rösträtten kämpade den borgerliga kvinnan i grunden bara för samma rättigheter som sin borgerliga man – men vem som fick rösta berodde fortfarande i många länder på inkomst och klasstillhörighet, även män från arbetarklassen saknade rösträtt. Därför krävde den socialistiska internationalen allmän och lika rösträtt.
Zetkin förklarade att för en arbetarkvinna som är förtryckt som kvinna och som arbetare krävs kamp mot den utsugning som grundar sig på privat ägande av produktionsmedlen – kapitalismen. För att stå upp mot förtryckarna måste arbetarna, oberoende av kön, förenas i klasskamp.
Clara Zetkin kämpade under hela sitt liv för att den proletära kvinnorörelsen skulle vara ett med den socialistiska arbetarrörelsen.
I ett tal, efter brytningen med socialdemokratin och som medlem i det tyska kommunistpartiet KPD, sa hon på kommunistiska internationalens (Kominterns) fjärde kongress år 1922 att ett socialistiskt kvinnoarbete i första hand strävar efter att kvinnliga medlemmar blir fullt integrerade i partiet samt till att vinna arbetarkvinnor som fortfarande står utanför arbetarkampen. För detta krävdes exempelvis speciella partistrukturer och möten enbart för kvinnor.
När reformismen, den utopiska idén om att kapitalismen skulle kunna avskaffas gradvis utan revolutionär masskamp, började få fotfäste inom SPD använde hon Die Gleichheit för att kämpa mot dessa i grunden inomkapitalistiska idéer. Die Gleichheit publicerade flera artiklar av Rosa Lux- emburg, som var nära vän till Zetkin.
Rosa Luxemburg var den som först tog upp striden mot reformismen och den framväxande högern inom socialdemokratin.
Precis som Rosa Luxemburg var Zetkin internationalist. Hon tog initiativ till den första internationella socialistiska kvinnokonferensen i Stuttgart 1907, med deltagande av 58 kvinnor från 15 länder. När den internationella socialistiska kvinnokonferensen möttes igen år 1910 beslöt man att organisera en global kvinnokampsdag.
Den första internationella kvinnodagen firades den 19 mars 1911 i Tyskland, Österrike, Danmark och Schweiz. Det hade inte satts något särskilt datum utan först år 1921 beslöt kommunistiska internationalen att sätta datumet till den 8 mars.
Detta för att hedra de ryska textilarbeterskornas strejk för fred 1917, som blev inledningen till februarirevolutionen och tsardömets fall.
”Die Gleichheit” var till sist den enda socialdemokratiska tidning som inte kontrollerades av partihögern. Clara Zetkin och majoriteten av kvinnoorganisationen stödde den vänster inom SPD som hade Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht som förgrundsgestalter.
När första världskriget bröt ut 1914 bekämpade hon den socialdemokratiska riksdagsgruppens ”borgfredspolitik” av klassamarbete och inget krigsmotstånd. Vid krigsutbrottet rasade den socialistiska internationalen samman och den inter- nationella socialdemokratin splittrades.
I början av 1916 anslöt sig Clara Zetkin till den del av SPD-vänstern som på förslag av Rosa Luxemburg bildade gruppen Spartakusförbundet. Vid årsskiftet 1918/19, efter att den tyska revolutionen hade förråtts av SPD:s ledning, deltog hon på det tyska kommunistpartiets (KPD) grundningskonferens.
Det nya KPD och Clara Zetkin personligen drabbades dock av ett hårt slag när Luxemburg och Liebknecht mördades i januari 1919.
Från 1921 till 1933 var Clara Zetkin redaktör för tidningen ”Den kommunistiska kvinnointernationalen”. Under samma tid kom kommunistiska internationalen mer och mer under Stalins styre. Med stalinismens framväxt urartade den ryska oktoberrevolutionen och Komintern.
Det finns uppgifter som hävdar att Zetkin hade lite till övers för Stalins politik och metoder, men hon gick inte ut i opposition.
År 1932 höll hon som äldsta riksdagsledamot (enligt tysk lag) öppningstalet efter riksdagsvalet. Sjuk och närmast blind uppmanade hon till enhetsfront mot nazismen och varnade för ett nytt krig.
1933 flydde hon till Sovjetunionen. När hon dog den 20 augusti samma år deltog 600 000 personer på hennes begravning.
Katja Raetz
8 mars – kampdag till ryska revolutionens minne
Detta innebar oktoberrevolutionen i Ryssland 1917:- Kvinnlig rösträtt.
- Fullständiga civila rättigheter och likhet inför lagen.
- Fri abort.
- Homosexualitet avkriminaliserades.
- Lika lön för lika arbete.
- 8 timmars arbetsdag.
- 4 veckors avlönad semester.
- 16 veckors moderskapsledighet till full lön, inklusive övertidsersättning och nödvändighetsartiklar för spädbarn.
- 4 dagars arbetsvecka för ammande kvinnor.
- Offentlig barnomsorg, matsalar och tvättstugor.
- Begreppet oäkta barn togs bort.
- Kvinnan kunde välja efternamn vid äktenskap och det blev lättare att få skilsmässa.