När CWI samlades till kongress förra gången, år 2007, rullade världsekonomin på och exempelvis Irland betecknades ännu som en ”keltisk tiger”.
Sedan dess har dock allt totalt förändrats och en ny kroniskt instabil världsordning har etablerats.
– Denna gång håller CWI kongress mitt i stormens öga, sa Peter Taaffe.
På CWI:s tionde världskongress mellan den 2 och den 9 december deltog över 120 delegater och besöka-re från världens samtliga kontinenter. Från Sverige deltog åtta kamrater.
Sedan den förra kongressen 2007 har Committee for a Workers’ International (CWI) fått nya grupper och sektioner i flera länder: Hongkong och Taiwan, Spanien, Malaysia, Quebec och en sympatiserande sektion i Argentina.
CWI har medlemmar i över 40 av världens länder och nära kontakter med socialistiska grupper i bland annat Egypten, Turkiet och Kongo-Kinshasa.
Tyvärr kunde inga CWI-medlemmar från Pakistan och Bolivia närvara på kongressen.
I Pakistan återuppbygger CWI den fackliga rörelsen. Den fackliga centralorganisation som CWI har initierat, Progressive Workers Federation of Pakistan (PWFP), som har 500 000 medlemmar, håller sin första kongress i mars nästa år.
Kongressens uppgift var att lägga den politiska grund på vilken CWI kan bygga vidare samt formulera de organisatoriska uppgifterna.
En rad resolutioner har framställts som underlag för kongressens diskus-sioner och beslut; Internationella relationer, Asien, Latinamerika, Euro- pa, forna Sovjet och Öst- och Centraleuropa samt Mellanöstern. Dessa resolutioner, med kongressens alla ändringar, kommer senare att publiceras. Ytterligare material om Afrika, den globala kvinnokampen och klimatkrisen ska ges ut.
CWI:s världskongress 2010 ägde verkligen rum ”i stormens öga”. Samtidigt med kongressen skulle Irlands parlament rösta om de värsta nedskärningarna i landets historia, i England demonstrerade tiotusentals mot höjda studentavgifter och välfärdsslakt, i Spanien infördes undantagstillstånd för första gången sedan Francodiktaturens fall och militären tog över flygplatserna efter att flygledarna gått i strejk. Detta jämsides med att Wikileaks bekräftade kongressens slutsats om att USA-imperialismens försvagning och den globala kapitalismens kris har skapat nya instabila och riskfyllda relationer mellan de imperialistiska makterna.
Få länder har genomgått en sådan dramatisk förändring som Irland under de senaste två åren. På Irland har CWI en stark ställning och Joe Higgins, som sitter i Europaparlamentet för irländska Socialist Party (CWI), är den socialistiska oppositionens frontgestalt.
Socialist Party var också organisatör för den största protesten som genomfördes när det irländska parla- mentet röstade om det drakoniska krispaketet den 7 december.
– Levnadsstandarden har redan sjunkit med 15 procent på Irland och nu kommer den att sjunka än mer till följd av regeringens depressionspolitik. Massarbetslösheten har återvänt och nu väntar åter massemigrationen. Resultatet av den politik som regeringen genomför på order av Internationella valutafonden och EU är massrevolter. På Irland kan vi resa perspektivet om att kunna bli ett litet revolutionärt massparti, menade Peter Taaffe.
Det är inte bara i Europa som masskampen har börjat sätta sin prägel på utvecklingen. I år har Indien skakats av den största generalstrejken på länge, med 100 miljoner deltagare, och strejkrörelserna i Sydafrika har skapat en avgrundsdjup klyfta mellan arbetarna och ANC-regeringen.
Dessutom har den kinesiska arbetarklassen under 2010 genomfört viktiga strejker mot den extrema utsug- ningen.
Hur CWI ska karaktärisera den speciella form av statskapitalism som råder i Kina är fortfarande en fråga som ska diskuteras vidare.
Det som håller tillbaka masskampen är de fackliga ledningarnas höger-kurs och passivitet samt att arbetar- klassen saknar ett politiskt alternativ. För en ny socialistisk arbetarrörelse – demokratiska och kämpande fack och socialistiska arbetarpartier. Den maningen gick som en röd tråd genom hela kongressen.
CWI är en global socialistisk pi-onjär. I exempelvis Kazakstan utgör CWI stommen i den breda oppositionsrörelsen Kazakstan 2012. När CWI:s Ainur Kurmanov återvände från Bryssel efter att ha protesterat mot förtrycket och att landets härskare, president Nazarbajev, tagits emot med öppna armar av EU:s pampar vid dennes samtidiga Brysselbesök publicerade en inhemsk tidning bilder på de båda under rubriken: ”Vi får se vem av de som vinner?” [valet 2012].
Det är inte bara den djupa globala ekonomiska och sociala krisen som kastar sin skugga över mänsklighetens framtid. Den tilltagande ekologiska krisen utgör ett allt större hot mot människor, djur och natur.
Klimatforskare varnar för att världen snart närmar sig flera brytpunkter och efterlyser snabba åtgärder för att hejda den nuvarande utvecklingen, men i vägen för dessa nödvändiga åtgärder står kapitalismens vinstjakt och marknadskaos samt de kapitalistiska regeringarna.
Kapitalismens många kriser har på ett brännande och konkret sätt visat att ingen uppgift är viktigare än att bli med i kampen för global socialism!
Per Olsson