Förslaget är mer extremt nyliberalt än någon annanstans i världen, inklusive England. En avreglering av persontrafiken på dagens överbelastade spår kan innebära ett dödligt slag mot järnvägstrafiken med nedlagda regiontåg, dyrare priser, sämre service, dålig säkerhet och försämrad arbetsmiljö för de anställda.
En avreglering kommer inte heller att medföra de massiva investeringar som är nödvändiga för att öka kapaci-teten.
Förslaget är en katastrof för järnvägstrafiken och en guldgruva för privata tågbolag. Bolagen vill lägga så lå- ga anbud som möjligt, vilket gör att säkerhet, kvalitet och arbetsmiljö får lida.
Ett skrämmande exempel på avregleringar är Norrlandstrafiken, med slitna vagnar, förseningar och dyra biljetter. En annan viktig poäng är att de järnvägar som fungerar bäst i Europa i dag, till exempel DB i Tyskland, DSB i Danmark och SNCF i Frankrike, på det stora hela fortfarande är statliga.
Problemet på järnvägen i dag är att spåren är överbelastade. Det behövs dubbelspår och höghastighetsspår. Höghastighetståg kan ersätta behovet av inrikesflyg söder om Sundsvall.
I norr behövs Norrbotniabanan som länge planerats, men som ständigt skjuts upp. Den skulle ersätta godstrafik på väg och medföra halverade restider mellan kuststäderna i norr, vilket skulle göra att många åker tåg i stället för bil.
Från alla orter längs Norrbotniabanan skulle man kunna nå något av universiteten i Luleå och Umeå inom 45 minuter. Det kommer också att bli möjligt att åka från Luleå till Uleåborg i Finland på cirka två timmar.
Om järnvägstrafiken läggs i händerna på privata bolag där vinstintresset styr, kommer nödvändiga investe- ringar, trygghet för resenärer och arbetsmiljö för de anställda att få stå tillbaka. Vinsterna kommer att gå till di- rektörerna medan klimatet och resenärer får betala.
I stället behövs en krisplan för en demokratisk och snabb klimatomställning av hela transportsektorn, där vinsterna investeras i enlighet med samhällets intressen.
Att ett så extremt nyliberalt förslag som en total avreglering av järnvägen kan läggas fram ger ett tydligt besked om avsaknaden av ett alternativ. Trots det ideologiska sammanbrottet för nyliberalismen klarar inte de etablerade så kallade oppositionspartierna eller ledningen för fackföreningsrörelsen av att göra det minsta motstånd. Det är en opposition endast till namnet och nu behövs det byggas en verklig motkraft till högerpolitiken.
Ett steg i rätt riktning för att bygga en verklig politisk röst för arbetare och ungdomar är ArbetarInitiativet (AI), som stället upp i valet till EU-parlamentet den 7 juni. AI är en antikapitalistisk lista för jobb, välfärd och klimatet, där Rättvisepartiet Socialisterna deltar med andra socialister och fackliga kämpar.
Johanna Evans
Rättvisepartiet Socialisterna Luleå och kandidat för ArbetarInitiativet