
Men under 2012 har vi sett nya exempel på kamp och rörelser som visar vägen för de kommande åren:
- Ockupationen av sjukhuset i Dorotea signalerade att nedskärningarna inom vården nått en ny nivå. Den Socialdemokratiska landstingsledningen utmanades av en massiv lokal opinion.
- Arbetarprotesterna mot nedläggning av Läkerol i Gävle handlar om jobben och framtiden men också om rikskapitalisternas plundringståg. Att flytta fabriken med EU-stöd visade än mer den absurda roll EU spelar.
- Föräldranätverken som med stöd av lärarna protesterar mot skolnedläggningar och nedskärningar i Angered samlade stora massmöten och protester till försvar av förorten.
En viss uppgivenhet från tidigare förlorade strider och oerfarenhet av kamp ökas på av fackföreningarnas ovilja att mobilisera till strid.
Men detta är övergående. Ungdomar i indignadosrörelsen i Spanien eller Occupy i USA var också till stor del passiva innan rörelserna bröt ut. Trycket för generalstrejker uppstår ur kapitalismens attacker. Detta har i sin tur öppnat för nya politiska vänsteralternativ.
Nätverket Välfärd Utan Vinst bygger på den gryende kampviljan. De protester som genomförts, t ex mot upphandlingen av Sankt Görans sjukhus och stöddemonstrationen för Läkerolarbetarna, fick stort stöd och uppmärksamhet även om långt ifrån alla kom på demonstrationerna.
Demonstrationen den 17 september, dagen innan riksdagens öppnande, och kampanjen inför demonstrationen är en ny möjlighet att samla dem som vill ta strid.
Olika lokala och regionala nätverk och rörelser kan delta med sina egna frågor och ge exempel på kamp.
Att ta initiativ, om möjligt delta och ge stöd till kamp och protester är avgörande för vänster- och arbetarorganisationer. För ett socialistiskt parti eller rörelse gäller också att ge råd till och dra lärdomar från kampen.
Per-Åke Westerlund