Därför röstade Irland nej

2008-06-18 12:43:46




Med ett valdeltagande som var högre än normalt för en folkomröstning, 53,1 procent, förkastades Lissabonfördraget (den omdöpta EU-konstitutionen) klart och tydligt i Irland torsdagen den 12 juni med 53,4 mot 46,6 procent. Då nejsidan låg efter i alla opinionsundersökningar, fram till sista veckan, är detta en enorm chock för det politiska etablissemanget och storföretagen på Irland.

Regeringen, med den nye premiärministern Brian Cowen, den största delen av oppositionen i parlamentet, inklusive Labour (socialdemokraterna), företagar- och jordbrukarorganisationerna, större delen av fackföreningsledningarna, kyrkorna, media och alla andra delar av etablissemanget gick samman och använde sina ofantliga resurser till att ­uppmana folk till att rösta ja.
De är nu chockade över valresul­tatet.
Detta är också en viktig förlust för storföretagen och den politiska elit som kontrollerar EU.
”Med all respekt för det irländska valresultatet kan vi inte tillåta att Europas stora majoritet duperas av en minoritet i en minoritet i en minoritet”, kommenterade Axel Schafer, socialdemokratisk (SPD) ­ledare för tyska förbundsdagens kommitté för EU-frågor.
Men verkligheten är att om EU vore demokratiskt skulle alla länder inom EU folkomrösta om Lissabon­fördraget och med nej i Irland och de tidigare nejrösterna mot EU-konstitutionen som grund skulle det förkastas av arbetarklassen i många länder. Den verkliga minoriteten som dominerar livet för Europas miljoner är de minimala härskande klasserna.
Socialist Party (CWI i Irland) var en viktig del av nejkampanjen. Vi kombinerade våra egna oberoende aktiviteter med deltagande i en bredare, lösare kampanj – Kampanjen mot EU-konstitutionen (CAEUC), där tretton andra partier, grupper och aktivister förde fram en progressiv och vänsterståndpunkt. Sinn Féin var det enda partiet med representanter i parlamentet som var emot ­fördraget. Sinn Féins  främsta krav, att ­fördraget kunde och borde omförhandlas, var emellertid svagt och delvis kanske en förberedelse för att möjligen stödja ett ­sådant fördrag när de går med i en ­framtida regering.

Joe Higgins roll

Det är ingen överdrift att säga att Socialist Partys (CWI Irland) representant Joe Higgins spelade en väldigt viktig roll under kampanjens gång. Joe var nejsidans kunnigaste representant; han konfronterade och avslöjade etablissemangets främsta företrädare från politiska partier och företag. Detta har i allmänhet erkänts.
I Evening Herald från den 13 ­juni citerade medieanalytikern och konsulten Terry Prone sina tio orsaker varför Lissabon besegrades och hon listade Joe Higgins som en av de tio. ”De misslyckades med att inse det intryck politiska vildar som Joe Higgins har. Joe Higgins är en insti­tution. Han är mer än en kuriositet. Människor som inte haft ett uns vänster inom sig identifierar sig med honom på grund av att de tycker att han är ärlig och passionerad och slagfär­dig. Om han sade att sjukvården kommer att privatiseras skulle det ligga och gnaga i dem.”
Under folkomröstningskampanjen hävdade jasidan att Lissabon i huvudsak handlade om en ”modernise­ring” av EU och om att förändra EU:s strukturer så att ett större EU kan arbeta mer effektivt. De försökte förringa de viktiga politiska, ekonomiska och militära aspekterna i det långa och praktiskt taget oläsliga dokument som Lissabonfördraget är.

Mot nyliberalism och militarism

Socialist Party behandlade visserligen militarismen i fördraget på ett uttömmande sätt, men vi koncentrerade oss på hur fördraget underlättar för ­privatiseringar av viktiga offentliga tjänster som sjukvård och ­utbildning, samt hur fördraget innebär angrepp mot löner och arbetares rättigheter.
Fördraget skrevs avsiktligt för att göra det svårare att visa på dess nyliberala och arbetarfientliga ­innehåll. Det innehåller ett så kallat Program för grundläggande rättigheter, som inte tillför några nya lagliga rättigheter för arbetare, men som har använts av labourpartiet och fackföreningsledare för att rättfärdiga  sitt deltagande i ja-kampanjen.
Kampanjarbetare för ja försökte undvika detaljerna i Lissabonfördra­get och istället föra fram idén om att Europa har varit bra för Irland, ­vilket inte tog med i beräkningen de förändrade ekonomiska och sociala förhållanden som arbetande människor i Irland upplever.
Artikel 188c i fördraget, som tar ifrån stater möjligheten att lägga veto på avtal kring sjukvård och utbildning, skulle öppna för framtids­perspektivet att finansiella spekulanter, som en rättighet, skulle ­kunna blanda sig i och plocka russinen ur de vinstrikaste delarna av sjukvård och utbildning. Dessa kapitalistiska gamar skulle tvinga fram nya avgifter och i grunden underminera viktiga offentliga tjänster.
I Lissabon fortsatte politiken att sätta rätten att ”göra affärer” – med andra ord rätten att göra vinst och exploatera – före arbetares rätt till anständiga löner och villkor. Det gav också EG-domstolen rätten att fortsätta döma till förmån för storföretag över arbetare (d v s Laval- och Rüffertdomarna).
Privatiseringar och arbetarnas rättigheter var viktiga frågor genom ­hela kampanjen. Framförallt genom Joe Higgins ingripande, men också genom våra stora affischer som kunde ses i viktiga städer, bidrog Socialist Party till att tvinga upp dessa frågor på dagordningen.
Två av affischerna sa: ”Inga privatiseringar inom sjukvård och utbildning – Nej till Lissabon” och ”Försvara arbetarnas löner och villkor – Nej till Lissabon”. Jämfört med i stort sett alla andra affischer, som hade bleka, ­meningslösa paroller, förde våra fram klara uttalanden i nyckelfrågor och fick ett verkligt inflytande.

Arbetarna sade nej

Omröstningen visade att arbetarklassen inte litar på eliten! 15 år av ekonomisk uppgång i Irland och frånvaron av ett politiskt alternativ och masskamp bland arbetande människor, har påverkat stämningarna och människors självförtroende och attityd. Men förkastandet av Lissabonfördraget var ett ­uttryckligt ställningstagande av arbetar­klassen.
Kommen­tatorer medgav öppet att ­resultatet i folkomröstningen visade att arbetar­klassen  gått till valurnorna i högre utsträckning än de som bor i medelklass- och rikare områden, där fördraget accepterades i större omfattning.
Det fanns vissa reaktionära element på nejsidan, som till exempel ”Libertas”, en front skapad av den nyliberale irländske miljardären Declan Ganley. En annan var paraplyorganisationen Coir, som förde samman perifera religiösa element och reaktionära abortmotståndare. Dessa grupper gavs orättmätig betydelse, speciellt under kampanjens sista vecka, i ett försök att skrämma människor till att rösta ja. De frågor som dessa organisationer förde fram, hotet om ­högre företagsbeskattning och aborträttigheter o s v, fick emellertid inget betydande genomslag under kampanjen.
Under omröstningens efterspel kommer media och regeringen att förvränga orsakerna till varför människor röstade nej. Men det är som en kvinna skrev i ett e-brev till Socialist Party: ”Jag är rasande på ­våra politiska representanter. Jag tyckte de avfärdade och förringade nejkampanjen och de irländska väljarnas intelligens. Ni tydliggjorde emellertid mina egna åsikter vad gäller Europa, globalisering, privatisering och demokratins sönderfall, bekym­mer som jag vet delas av många. Att regeringen använder abort och militärtjänst för att förklara nejsidans seger, bekräftar det faktum att de inte delar majoriteten av de irländska arbetarnas verklighet”.

Vad händer nu med fördraget?

Vad sker nu? Detta resultat innebär inte att Lissabonfördraget har försvunnit. Sanningen är troligen att EU-etablissemanget inte vet exakt vad de ska göra, men är helt inställ­da på att gå vidare. EU:s förberedelse för en intensifiering av ­konkurrensen med USA och Kina, och jakten på marknader, resurser och inflytande, är viktigt för dem.
Om ­ratificeringen av fördraget också efter detta resultat fortsätter av respektive regeringar är det troligt att etablissemanget kommer att försöka gå vidare. Troligen kommer man att försöka pressa Irland till att rösta igen eller ­hota irländarna med att de kommer att ”lämnas på efterkälken”!
Samtidigt har en del av oppositionspartierna som gav sitt stöd till fördraget sagt att de kommer att motsätta sig en repris av omröstningen – och en repris skulle helt klart utgöra en allvarliga fara för det politiska etablissemanget på Irland. Regeringen i Dublin har dock, väldigt medvetet, inte uteslutit detta alternativ. Vad som står klart är att den ­bästa uppföljaren till denna seger är ett aktivt svar från arbetande ­människor, att människor aktiverar sig på arbetsplatserna, i bostadsområdena, på skolor­na och universiteten för att ­bygga en opposition mot kapitalistisk ­nyliberal politik.
Socialist Party kommer att göra allt som står i vår makt för att hjälpa till i bygget av sådana ­kampanjer och rörelser. Resultatet avslöjar den helt avgörande klyftan mellan arbetare och etablissemang­et, inklusive ledningen för labourpar­tiet och fackföreningarna. Detta ­visar på det viktiga behovet av att bygga ett nytt massparti för arbetande människor.
 Socialist Party drev en livfull nej-kampanj som inkluderade media, massaffischering, utdelning av tiotusentals flygblad, valstugor i många stadscentra, dörrknackningar och mängder av offentliga möten och debatter.
Vår kampanj gjorde ett definitivt intryck och utvecklade ytterligare Socialist Partys rikstäckande profil.
Socialist Party kommer att anordna offentliga uppföljningsmöten kommande vecka i flera städer och vi är säkra på att nya människor kommer att gå med oss på grund av den roll Socialist Party spelat i ­denna viktiga seger och på grund av vårt klara socialistiska alternativ till den nyliberala kapitalismen

Kevin McLoughlin
Socialist Party
(CWI Irland)

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!