”De beter sig som diktatorer” – Ny direktrapport från upproret på Island

2016-04-08 09:44:55

foto: Natalia Medina
Kristin Haralda, Johanna Hardardòttir och Erlingar Birgir Magnusson.

Panamadokumenten har satt världen i gungning. Avslöjandena om att politiker, företagare och kändisar systematiskt har använt sig av brevlådeföretag utomlands för att undgå att betala skatt satte igång en rad demonstrationer på Island.

Den senaste tidens eftergifter, där Sigmundur Davíð Gunnlaugsson avgår som statsminister och byts ut mot Sigurður Ingi Jóhannsson (tidigare fiske- och jordbruksminister), har inte blidkat de protesterande.
Tvärtom har försöken att hålla regeringen kvar vid makten och hindra, eller åtminstone skjuta upp ett nyval, istället undergrävt hela regeringens förtroende och gjort befolkningen fast besluten om att kämpa för en förändring.


Kristin Haralda, Erlingar Birgir Magnusson och Johanna Hardardòttir är några av de första att samlas på torget framför parlamentshuset torsdag kväll. Kristin och Johanna bär på varsin trumma och Erlingar på ett trumpethorn.
– De är samma människor om och om igen. De byter bara några personer på toppen. De har lovat oss ett nyval i höst, men vi litar inte på dem längre.
– Vi vill ha ett nyval inom 45 dagar. Inte i höst. Jag ska komma hit så ofta jag kan. Det kostar oss tid och pengar, men vi kommer iallafall.
– Bankkrisen kändes som ett hugg i ryggen. Låt mig säga det på svenska, säger Erlingar och växlar från engelska till svenska:
– De är jävla idioter!
Kristin skrattar men blir sedan allvarlig igen.
– För mina söner har det varit svårt. Två kämpar för att kunna behålla sina hem och en förlorade sitt hem.
– Gräsrötterna måste ta över. Vi måste iallafall försöka, även om vi riskerar att misslyckas. Jag tror att det kommer att hända världen över. Vi är ett litet land och vi kan vara ett föredöme och visa andra.


Under samtalen har torget börjat fyllas med mer folk. Sòlveig Pètursdòttir står med en isländsk flagga mitt i demonstrationen.
– På så många sätt säger de till oss att vi inte räknas. Det påverkar mig verkligen att de tror att de kan ta ett steg åt sidan och sen är det bra. Jag hoppas att oljudet och skriken stör dem. Allting har utvecklats så snabbt och jag tror att de börjar bli rädda. Något nytt är på väg att hända.


Systrarna Eir och Ása Ólafsdóttir står tillsammans och håller gemensamt upp en skylt.
– Jag tycker inte att de ska få styra mer och även om jag bara är ett barn bryr jag mig om landet.
– Jag hoppas att vi får ett nyval snart och att de som styr sen blir ärliga.


Asthildur Lilja Stefànsdóttir, Margrét Lára Baldursdóttir och Sara þöll Finnbogadóttir står tillsammans nära kravallstaketet som håller demonstranterna en bra bit ifrån parlamentsbyggnaden.
– Jag är här för att jag hatar regeringen, säger Sara bestämt.
– De lyssnar inte på oss. De kommer med undanflykter, som om de inte har gjort något fel. Det här ska vara en demokrati, men de beter sig som diktatorer. Vi har varit på alla fyra demonstrationer och vi vill att regeringen ger sig och låter oss rösta.
– För en vecka sedan var allt ”okej”. Men när sånt här händer ändras det. Just nu är de unga intresserade av politik. Men de vanliga partierna bryr sig inte om oss unga. Det är först när vi får lov att rösta som vi blir intressanta för dem – då är det inte så konstigt att unga inte är intresserade av politik förutom när något sånt här händer.
– Vi måste protestera, vi är tvungna. Annars skulle folk runt om i världen hånskratta åt oss. Åt att vi har blivit lurade igen, säger Asthildur.
– Även om de sitter tryggt där inne kommer vi vara här ute, och vi, vi är folket, säger Sara och ler.


Atli Bollason står och håller barnvagnen i ena handen och ett rött kort högt upp i luften i den andra.
– Demonstrationerna efter bankkrisen var viktiga. Där lärde vi oss att det vi gör kan ha effekt och det finns inte många såna exempel på Island. Efter krisen fanns det en vilja att göra om allting, men det gjordes inte. Hela det politiska systemet kämpar för sin överlevnad.
– De traditionella partierna har jättelåga opinionssiffror. De här demonstrationerna känns som det var i början efter bankkrisen, även om måndagens demonstration var mycket större. Då tog det veckor innan det hände något. Tålamod är nyckeln.
– Jag tror att demonstrationen på lördag kommer att bli stor.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!