
BOK | A Year in Tibet |
Författare | Sun Shuyun |
Som TV-filmare spenderade Sun ett år bland herdar i Gyantse, som med bara 10 000 invånare är Tibets tredje största stad. Hon skriver om Tibetanernas kamp för att utbildas på sitt eget språk och åratal av rasism från de kinesiska härskarnas sida. De betraktar folk på ”världens tak” som ”dumma som rådjur och grisar” för att citera en av det gamla kejsardömens sändebud till regionen.
Sun är Hankines och hör alltså till Kinas största folkgrupp, men är
uppenbarligen sympatiskt inställd till tibetanerna situation. Bilden som ges är av extrem fattigdom, något som regimen i Peking vill helst förneka.
Färre än en femtedel av tibetanska ungdomar fortsätter i skolan efter 12 års ålder. Familjen hon skriver om måste betala 15 000 kronor årligen för att skicka sina två söner till universitet – omöjligt utan ett banklån. Men efter att den lokala regeringen slopat en anställningsgaranti till tibetanska utexaminerade har bankerna dragit ner på utlåningen.
Sjukvårdskostnaderna är också skrämmande höga för folk i Tibet och hela Kina. ”Under vår snabba övergång till marknaden, har sjukhusen blivit pengamaskiner, och läkare kallas nu ”nya prostituerade”, säger Sun. ”Det förekom ingen debatt om detta, ingen konsultation, ingen möjlighet att klaga. En miljard människor måste klara säg själva och om de inte kan betala, så otur för dem. Eller dålig karma.”
Familjen i berättelsens centrum lever i månggifte, kvinnan Yangdron har tre bröder som sina män. Denna tradition har åter blivit vanlig i dagens Tibet fastän den nästan försvann efter Mao Zedongs jordreform och kollektivisering på 60-talet. Privatisering av jordbruk som Maos efterträdare Deng Xiaoping drev igenom på 80-talet innebär att små jordbruk i fattiga och karga regioner som Tibet är olönsamma. Jord fördelas till män i Kinas och Tibets system och därför betyder flera män, oftast bröder, med samma fru en större areal och bättre chans att klara sig.
Det här visar hur samhället har kastats tillbaka under 30 år av kapitalistiska ”reformer”. Det förklarar också religionens starka grepp över befolkningen som en tröst under extrema förhållanden.