foto: Åsa Kjellstrand Thor
På psykiatriska kliniken i Motala lasarett dog en man efter bältning.
Nyligen uppdagade Uppdrag Granskning ett stort antal fall där psykiatrin har brutit mot lagen genom bältesläggning. I flera fall har patienter dött medan de ligger bältade och strax efteråt. Det påminner om psykiatrin för 100 år sedan, och Socialstyrelsen måste nu överväga om bältesläggning verkligen passar in i en modern psykiatri.
Inom psykiatrin får bältesläggning enbart utföras på patienter som vårdas under Lagen om psykiatrisk tvångsvård, och i max fyra timmar i sträck. I vissa fall kan det förlängas efter en läkarundersökning, och måste då rapporteras till Inspektionen för vård och omsorg. Det får enbart vara en läkare som beslutar om bältesläggning och det får bara ske om personen är en omedelbar fara för sig själv eller sin omgivning. Alla bältningsfall ska rapporteras till Socialstyrelsen.
Men SVT:s Uppdrag Granskning har tagit fram fakta som visar att lagen kontinuerligt bryts inom den svenska psykiatrin. Fyra personer har dött och andra har utvecklat posttraumatiskt stressyndrom (ptsd), patienter som egentligen skulle ha vårdats för att må bättre.
Uppdrag Granskning visar flera exempel, som 22-åriga Sigrids fall. Hon utvecklade anorexia vid 14 års ålder och vid 18 lades hon in på en sluten psykiatrisk klinik. Enligt hennes egna minnesanteckningar blev hon bältad över 600 gånger under de tre år hon spenderade inom den slutna psykiatrin. På grund av det har hon utvecklat ptsd. Den psykiatriska vården som ska hjälpa människor med psykiatrisk problematik gav henne alltså en psykiatrisk diagnos. Sigrid berättar att bältessängen ställdes utanför hennes dörr för att den skulle vara lättillgänglig, och att det ofta hände att sjuksköterskor spände fast henne trots att det egentligen måste vara överläkaren som fattar beslutet.
Inom vården finns det fortfarande kvar en uråldrad syn på kvinnor, i det här fallet som hysteriska och okontrollerbara, och detta kan vara en orsak till att just kvinnor bältas oftare. I mycket få fall kan metoder som bältesläggning vara ett nödvändigt ont, men att använda det istället för att faktiskt ge vård är ingenting försvarbart.
Istället för bältesläggning måste det finns tillräckligt med personal på de psykiatriska avdelningarna för att alla patienters behov ska mötas. Att spänna fast patienter får absolut inte bli ett substitut för otillräckliga personalresurser.
