foto: Lasse Skog / Flickr CC
Glaobal Utmaning 12-13 sept 2013 dag 1Riksbankschef Stefan Ingves
Under flera år försökte Riksbanken få lånekarusellen att snurra åtminstone lite saktare med hjälp av en hökaktig högräntepolitik.
Men efter att ha misslyckats gav Riksbanken upp år 2014 och kastade över bollen till regeringen som uppmanades att agera för att dämpa låne- och skuldökningen. Hur det skulle gå till var dock inte klart och regeringarna, både Alliansen och den nuvarande, har låtit saken bero i rädsla för att åtstramade kreditkranar skulle kunna bli inledningen till en ny ekonomisk kris.
Sedan helomvändningen 2014 har Riksbanken såväl infört minusränta som gett kreditbrasan nytt bränsle i form av stödköp av statsobligationer. En expansiv penningpolitik, som på senare tid har fått sällskap av att Riksbanken sålt svenska kronor i stor skala för att pressa ned kronans värde, har gett exportföretagen nya vinstmiljarder.
Men också den politiken är på väg att sluta i ett misslyckande, även om detta tillfälligtvis döljs av den pågående högkonjunkturen. Den 1 juni varnade Riksbankchefen Stefan Ingves för att fortsatt stigande bostadspriser och ökad skuldbörda (hushållen) jämte ”bankernas ökade sårbarhet” kunde leda till en ”djup och långvarig lågkonjunktur”.
Bortsett från att Riksbankchefen nu tvår sina händer är de åtgärder som föreslås av karaktären för lite för sent med ringa eller inga effekter. Det amorteringskrav som började gälla från den 1 juni och som gäller på nya bostadslån är mest en symbolisk åtgärd som inte kommer att sätta några avtryck.
Bakom de skenande bostadspriserna och hushållens växande skuldbörda står bostadsbristen, vilken stadigt har förvärrats av den åtstramningspolitik som regeringarna och Riksbanken har bedrivit. Det skulle krävas en helt annan politik med offensiva offentliga satsningar för att årligen bygga de 100 000 nya bostäder som behövs. Och istället för de justeringar i marginalen som Riksbanken föreslår bör ränteavdragen, en skattesubvention till redan rika, avskaffas.
Till följd av bostadsbristen är det sannolikt att utlåningen och hushållens skuldberg fortsätter att växa samtidigt som resten av ekonomin åter börjar stagnera under detta år eller 2017.
Varken exporten eller ”näringslivets” investeringar lyfter (industriföretagen planerar att dra ned investeringarna i år, enligt SCB:s investeringsenkät). Arbetslösheten ligger ännu på drygt 7 procent och BNP-tillväxten har redan börjat tappa fart.
”Den svenska ekonomin går fortsatt starkt, men det bästa är bakom oss. Det har varit som bäst”, sammanfattade Nordeas chefekonom Annika Winsth den 30 maj och hon har sannolikt rätt.
Vad som däremot har lyft är börsbolagens vinster, som har ökat fem kvartal i rad, och aktieutdelningen är på väg att slå ett nytt rekord. Så visst finns det pengar för den ”totalrenovering av Sverige”, som bland annat LO:s före detta chefsekonom P O Edin har efterlyst, men då krävs kamp för en helt annan politik som tar pengarna där de finns – hos storbolag, banker och de superrika – för att finansiera ett program för jobb, välfärd och bostad till alla. ■
