Som arbetslös och sjukskriven i väntan på en ny operation har Lena Antoft, 45 år, hittills klarat sig ekonomiskt genom att handla maten på kredit. Men med sänkt a-kassa från och med januari i år tvingas hon kanske sälja lägenheten.– Titta bara på alla politiker. Om de blir arbetslösa, inte f-n behöver de gå på a-kassa. Jag vill bara få fram hur vanliga människor som tvingas gå på a-kassa lever. Det är inte det att man inte vill jobba. Jag funderar nu på att sluta vara sjukskriven och istället äta morfin för att kunna jobba. Jag vill inget hellre än att börja jobba!
I 10 år arbetade Lena på läkemedelsföretaget Pfizer, som egenföretagare och som projektanställd. Det var bra lön och bra förmåner, men också väldigt mycket jobb, vilket inte alltid var lätt som ensamstående mamma. Dottern Denise fick klara sig mycket själv och hade ofta barnvakt.
– Jag åkte hemifrån tidigt på morgnarna, så Denise fick gå själv till skolan. När jag kom hem satte jag henne framför TV:n, för då hade jag ofta jobb med mig hem.
Lena hade i flera år värk i nacke och axlar, men var aldrig sjukskriven. Med hjälp av värktabletter fortsatte hon alltid att jobba. Även när hon fått diagnosen diskbråck i nacken fortsatte hon att jobba i över ett år. Till slut fick hon besked om att en operation var nödvändig. Tre diskar var helt utslitna. Den 15 december 2005 opererades Lena och är sedan dess sjukskriven.
Inget hände
Inom en månad efter att man sjukskrivits har man rätt till rehabilitering. För Lena blev värken i nacke och axlar värre efter operationen, men med rehabiliteringen hon skulle ha fått i januari 2006 händer ingenting och i mars blir hon dessutom arbetslös. När Lena pratade med försäkringskassan i maj var tongångarna att de håller på och skickar papper till hennes läkare för att se om hon överhuvudtaget får vara sjukskriven.Inte förrän i maj fick Lena träffa en läkare och göra en magnetröntgen. Det visade sig att den fortsatta värken beror på att nacken inte läkt. Men först i oktober fick hon träffa läkaren igen. Denne förklarade då att den PET-röntgen man gjorde direkt efter magnetröntgenundersökningen i somras, visade att det inte var inflammerat och att hon därför inte behövde akutopereras.
I januari 2007 skulle Lena få en ny operation. Med hjälp av värktabletter och med sikte på en ny operation i januari har Lena kämpat på. Men på grund av personalbrist på avdelningen har köerna förlängts. Om Lena har tur så kanske hon kan få en operation vecka nio i år.
– Om jag hade fått opereras i somras hade jag varit arbetsför nu och inte kostat samhället något. Jag vill inget annat än att arbeta, det passar inte mig att gå hemma.
När Lena började arbeta på Pfizer var de 40 anställda. Som mest har de varit 550 anställda i Stockholm och vid tidigare omorganiseringar har Lena alltid klarat sig. Men sedan en omorganisering i mars 2006 är Lena, som var projektanställd, nu arbetslös.
Från att ha levt på en lön på 18 000 kronor i månaden som heltidsanställd, till att få ut 14 000 kronor i månaden som sjukskriven, får Lena nu ut 10 000-11 000 kronor i månaden som arbetslös. Något bidrag för dottern som slutat skolan får hon inte längre och då Denise bara har haft ströjobb, betalade hon inte hemma. För Lena var 10 000-11 000 kronor vad hon skulle försörja sig själv och en dotter på.
– Pengarna räcker för att betala räkningarna, men det finns inga pengar till mat. Hela hösten har jag fått köpa mat på kredit. Det är så vi har klarat oss. Nu när Denise jobbar lite mer, så är de 1 500 kronorna jag får av henne vad som ska räcka till ett helt hushåll.
Vem skulle anställa mig?
Sedan januari har a-kasseersättningen sänkts och Lena funderar nu på om hon måste sälja sin lägenhet.– Det är den man sitter på då. Att behöva gå ifrån sitt hem – i Sverige! – när man har jobbat hårt ett helt liv, det är förjävligt!
Lena har en mapp hemma där hon har samlat företag hon skulle vilja arbeta på. Men innan hon vet när hon kan opereras kan hon inte börja ringa.
– Vem skulle anställa mig nu? ’Hej, jag ska opereras i mars– och vet inte hur länge det tar att bli bra’. Jag får ju ont när jag jobbar, men det vore för att få ihop till matpengar.
Den nya högerregeringen vill piska sjuka och arbetslösa ut på en låglönemarknad. Där jobben verkligen behövs, inom vård och omsorg, finns inga pengar. ”Staten måste ju finansiera att alla som arbetar får betala mindre i skatt”, som en handläggare på försäkringskassan ironiskt förklarade för Lena i telefon.
Lina Westerlund
