Efter två år av reallönesänkningar kräver LO-ledningen magra 3,5 procent.Arbetsgivarnas hånfulla nej visar att facken måste förbereda för strid.
Varför är 3,5 procent ett lågt bud? Inflationen i Sverige var 3,3 procent i juli. Men priset på många viktiga varor har höjts mycket mer – mat, bensin, el m m. I Stockholm ökar månadskortet på SL med 14,5 procent!
Har arbetsgivarna inte råd? Storföretag och banker har gjort enorma vinster de senaste åren. Enbart under andra kvartalet gjorde bolagen på Stockholmsbörsen en vinst på 84 miljarder kronor. Dessa 84 miljarder skulle räcka till en löneökning på 33 600 kronor per år för alla 2,5 miljoner löntagare som avtalsrörelsen handlar om. Det är tredubbelt mer än vad LO kräver och skulle alltså bara använda vinsterna från tre av årets 12 månader.
Vad tjänar direktörerna själva? Den genomsnittliga vd:n för de 250 börsbolagen höjde lönen med 150 000 kronor under 2010, till 2,6 miljoner kronor. I de största bolagen där snittet är sju miljoner kronor, var höjningen 32 procent.
Säger direktörerna nej för att de värnar om jobben? Arbetsgivarna säger alltid nej. Långt innan de senaste dåliga siffrorna sa Svenskt Näringsliv att särskilt lågavlönade och nyanställda inte skulle ha några lönelyft.
Direktörer och kapitalister är tillsammans med politikerna ansvariga för att arbetslösheten har ökat. Det har inget med lönerna att göra, utan beror på de privata företagens jakt på vinster och nedskärningar inom vården och andra delar av den offentliga sektorn.
Finns det risk att facken inom industrin och offentliga sektorn splittras? Ja, om de fackliga ledningarna fortsätter som hittills. Industrifackens toppar kräver 3,7 procent och vill inte ha någon låglönepott. Kommunal å andra sidan skulle ha varit nöjd med hur lite som helst bara de hade fått en deal med IF Metall.
Hela LO har lagt alldeles för låga krav. Samtidigt som man avstått från krav på rätt till heltid och begränsning av bemanningsföretagen.
Vad ska fackliga medlemmar, klubbar och avdelningar göra nu? Arbetsgivarna är inriktade på strid medan fackledningarna inte alls är det.
För att undvika ett avtal som blir ännu sämre än buden behövs förberedelse för lönekamp. Medlemsmöten, utåtriktade aktiviteter, tryck på ledningarna genom möten och uppvaktningar, praktiska förberedelser för strejk och kamp.
