Varje år försvinner minst 4 miljarder skattekronor från svensk sjukvård. Det är pengar som vi till exempel skulle kunna anställa 10 000 sjuksköterskor för. Istället går pengarna rätt ner i fickorna på privata aktieägare.
De som eventuellt hoppats att något av Håkan Juholts till en början radikala retorik mot vinst i välfärden skulle överleva hans snöpliga avgång har skäl att känna sig besvikna.När partisekreteraren Carin Jämtin och de tunga S-kommunalråden Anneli Hulthén och Ilmar Reepalu på en pressträff i fredags skulle klargöra den socialdemokratiska positionen efter alla Caremaskandaler bidde det, i vad som kallades ”ett första steg”, inte ens en tumme.
– Vi vill ge kommuner och landsting möjligheten att själva avgöra om välfärdsverksamheten ska bedrivas med eller utan vinstsyfte. Det gör vi genom att se över lagen om offentlig upphandling och lagen om valfrihetssystem, för att se om vi kan göra det möjligt att villkora offentligt stöd med att välfärden bedrivs i icke-vinstsyftande form, heter det i det socialdemokratiska pressmeddelandet.
Det vill säga redan från början ett fribrev till riskkapitalet i alla högerstyrda kommuner och landsting, bara en utredning om S-styrda kommuner eventuellt kan tillåtas begränsa sina privatiseringar till stiftelser, kooperativ och ideella föreningar!
Redan innan hade Mikael Damberg och Lena Hallengren, S-talespersonerna i Riksdagens utbildnings- respektive socialutskott, i en debattartikel i Aftonbladet slagit fast att vad de kallar ”valfriheten i välfärden har kommit för att stanna”.
Något som de motiverar med det helt obestyrkta påståendet att ”mångfalden har inneburit att nya idéer har kunnat växa sig starka och förbättra kvaliteten i både offentlig och privat verksamhet”.
Det är ett uppseendeväckande fribrev i spåren på Caremaskandalerna, som inte ens författarna till den omtalade rapporten om privatiseringarnas konsekvenser, som tillsattes av Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, har kunnat hittat några belägg för.
För Damberg och Hallengren räcker det med bättre granskning och att utsträcka offentlighetsprincipen och meddelarfriheten till den privat drivna välfärden.
Men till och med Vårdföretagarna efterlyser nu en lag om meddelarfrihet, samtidigt som skolminister Jan Björklund (FP) plötsligt låter minst lika kritisk till riskkapitalbolag i skolan som S, men inte orkar konkretisera sig mer än till mer kontroll och ett förslag som kräver att den som ska driva en skola inte får sälja den vidare inom tio år.
Sacoanslutna Lärarnas Riksförbund, som till en början var anhängare av friskolorna, kallar nu dessa för ett klart misslyckande, med krav på ett totalt vinststopp i alla fall till dess att resurserna återinförts till löner och undervisning.
Förbundet går också längre än såväl Socialdemokraterna som något av partierna i Alliansen med en svidande kritik: lärare som tvingas städa lokaler och sälja ”sina” skolföretag på mässor i stället för att undervisa, sänkta lärarlöner till fler obehöriga lärare, sänkt kunskap trots bättre betyg på papperet, skolor som ofta saknar både bibliotek, idrottshall och skolgård o s v.
Att LR:s 2:e vice ordförande Bo Jansson deltog i Välfärd utan vinsts panel var en signal så god som någon.
Även inom Kommunal och LO-distriktet i Stockholm har oppositionen skärpts efter Caremaskandalerna, i varje fall i ord.
Därmed lär heller inte sista ordet vara sagt i denna fråga ens inom S, där inte minst den f d riksdagsledamoten Bengt Silfverstrand från Höganäs i Skåne manar till en riksomfattande budkavle för välfärd utan vinst bland fackligt och politiskt aktiva människor, de som arbetar inom skola, vård och omsorg osv.
Enligt Bengt Silfverstrand har till och med riksdagsledamöter inom S reagerat mot fredagens utspel om att göra vinst eller inte till en lokal och regional fråga.
”Driv ut månglarna ur templet”, skrev han i en replik i samma tidning redan dagen efter Mikael Dambergs och Lena Hallengrens olycksaliga artikel på Aftonbladet Debatt den 14 februari.
Att driftsform och ägande inte spelar någon roll för borgerligheten och delar av socialdemokratin menade han ”är bara aningen klokare än om en bonde skulle säga att han inte har något emot rävar i hönsgården, bara de är vegetarianer”.
Silfverstrand lägger också stor vikt vid bildandet av Nätverket Välfärd utan vinst.
– Jag tycker att vi nu ska köra hårt med linjen att det visst går att stifta en lag som innebär att statsbidrag inte ska utgå till vinstdrivna verksamheter inom välfärdssektorn. Personer som vill vara med i nätverket har redan hört av sig, mejlar han till Välfärd utan vinst.
Arne Johansson
