| BOK | Du sköna nya hem |
| Författare | Kent Werne |
| Förlag | Ordfront |
Boken är väldigt användbar för den som redan insett att bostaden har en grundfunktion i samhällsbygget och blir kanske en ögonöppnare för alla som tänker att var och en får den bostad man förtjänar.
Genom boken Du sköna nya hem får man följa ombildningssåpan på Kastanjegården i Dalen, en historia som nästan överträffar dikten och som verkligen förtjänar att dokumenteras. Trots att jag själv, som boende i ett av grannkvarteren och ledare för nätverket Sälj Inte Dalen, var rejält involverad i Kastanjegården hade jag glömt bort alla turer och vändningar som såpan tog sig.
Werne visar tydligt konsultens roll i dessa processer. En sak som kan tilläggas om Kastanjegårdens konsult Torsten Kai Larsen, som jag förstått efteråt och som förklarar hur han kunde få allt han pekade på av Stadshuset trots att det gick emot fastställda regler, är att det var han som hade utbildat de tjänstemän som jobbar på stadens bostadsbolag med ombildning. En konsult som själv får en miljon kronor för varje genomförd affär utbildar alltså de av staden anställda tjänstemän som ska granska att konsulten gjort ett godkänt arbete.
Du sköna nya hem innehåller inte bara all fakta och argumentation kring bostadsrättsombildningarna. Den går också igenom bostadspolitiken från 1930-talets barnrikehus, via efterkrigstidens kommunala bolag, byggsubventioner och nya boendestan- dard, till bygget av miljonprogrammet på 1960- och 70-talen och allmännyttans hyresnormerande roll.
Avveckligen började på 1990-ta-
let med avskaffade subventioner och räntebidrag, upphävda statliga och kommunala byggregleringar, skrotade bostadsförsörjningskrav på kommunerna med mera och går vidare till den förra stora ombildningsvågen kring sekelskiftet.
De senaste fyra åren har inte bara inneburit den största omgången ombildningar någonsin. Bostadsbyggandet har fallit till botten i jämförelse med inflyttningen till storstäderna, en skattediskriminering av hyresrätten har införts liksom den nya hyreslagstiftningen som skrotat hyrestaket och underminerat bruksvärdesprincipen.
”Det fanns en gång en bostadspolitik”, skriver Werne, ”Men nu finns den inte längre. Frågan är hur den kunde försvinna så pass ljudlöst. Och vad vi fick istället”.
Det jag saknar i boken är ett framhållande av bostadskampens betydelse, både historiskt och idag.
Hyresstrejkerna på 1920- och 30-talen bidrog starkt till att tvinga fram bostadspolitiken och bostadsockupationerna på 1970-talet till mer av boinflytande. De senaste årens mot- stånd mot ombildningar är, i förhållande till andra områden där privatiseringar kört fram som på autobahn, ändå att betrakta som en folkrörelse. Kunde inte fler som har lyckats stoppa ombildningar fått komma till tals?
Men visst har han rätt i att det varit för tyst och svaret står att finna i socialdemokratins förborgerligande, Vänsterpartiets högervridning, samt fackföreningsrörelsens och Hyresgästföreningens passivitet.
Werne lyckas nästan övertydligt visa hur frågan om bostad hör samman med politiken och samhällsutvecklingen, den är absolut läsvärd också som en nutidsbeskrivning.
Elin Gauffin
