Den senaste veckan har regeringens ”skandalmaraton” handlat om den statliga stiftelsen SSF, Stiftelsen för Strategisk forskning, som festade upp flera miljoner under sitt 15-årsjubileum. Bara inbjudningskorten, som var gjorda i glas, kostade 185 000 kronor, och överklassens festfixare nummer ett, Micael Bindefeld, stod för regin. Ironiskt nog kommer pengarna som gött Bindefeld, festande ministrar och direktörer från de nedlagda löntagarfonderna – en gång för länge sedan ett sätt för S-ledningen att hantera trycket underifrån på ökad rättvisa och inflytande för arbetarklassen. Historiens vingslag kan återspeglas på många olika sätt.En olycka kommer sällan ensam, heter det och det skriver säkert Reinfeldt & Co under på. Precis som i fallet Carema och Koppargården har DN:s avslöjanden om vidlyftig representantion i Tillväxtverket följts av fler skandaler. SSF har totalt betalat 10 miljoner till festfixaren Bindefeld för ”Uppmärksamhet och genomslag i medier” (vilket de i och för sig nu fått). ”De här pengarna på drygt tio miljoner kronor skulle kunnat finansiera två heltidsforskare under tio år” sade Niklas Dahl, professor och överläkare vid Uppsala Universitet, till DN. Stiftelsens revisor, som godkänt en bokföring utan verifikationer för festen, sa ingenting. Han och frun deltog på festen.
”Ojoj” tänkte nog en och annan på Näringsdepartementet efter festavslöjandena och började kolla igenom departementets representationskonto. Och vips blev Anni Lööfs middag med sin politiska stab för 15 000 kr/person en ”intern centerpartistisk” angelägenhet, vars faktura ”av misstag” skickats till Näringsdepartementet. Skadebegränsning kallas det. Om det har hjälpt är en annan sak; Annie Lööf tävlar nu med Jimmie Åkesson om vem som har sämst förtroende hos det svenska folket.
En fråga som DN glömde ställa till SSF:s VD var: ”Skulle du inte ha råd att betala för jubileumsmiddagen själv?”. Som chef med ”ansvar” över 14 anställda har nämligen Lars Rask en lön på 135 000 i månaden, plus ytterligare 30 procent som sätts in som tjänstepension, förutom tio veckors semester. I och för sig ska vi väl inte klaga, Lars Rask arbetar ju i alla fall för sin lön. Den sparkade chefen för Tillväxtverket som gillar att åka RIB-båt (googla det!), får 91 000 kronor i månaden, fri bostad och fyra hemresor till Haparanda varje månad till 31 mars 2015. ”Hon har enorm kunskap i tillväxtfrågor och det kommer vi att dra nytta av här på departementet” sa Annie Lööf när hennes medietränade pressekreterare för ett ögonblick tappade henne ur sikte.
Regeringen gör nu allt för att distansera sig från skandalerna och skylla på tjänstemännen, trots att de i flera fall deltagit i festandet. Men på sätt och vis har de rätt. Redan 2008 meddelade Riksrevisionen att regeringen haft dålig koll på sina stiftelser. Faktum är att regeringen vid det tillfället bara kände till knappt hälften av de stiftelser som deras departement hade ansvar för!
”Jag känner också att styrelsen fick ett lyft att tänka kommunikativt” ursäktade sig SSF:s styrelseordförande apropå festen och fakturorna från Bindefeld. Kanske tänkte hon på heliumballongerna för 138 000 kronor som lyfte mot Blå Hallens tak? Eller gjorde hon samma ”kommunikativa” upptäckt som barn brukar göra med heliumballonger?
Jonas Brännberg, RS gruppledare i Luleå kommunfullmäktige
