
På protestdagen genomfördes olika aktioner i tretton europeiska länder. I Spanien strejkade miljoner arbetare och i Belgiens huvudstad tågade mer än 100 000 i Europafackets demonstration.
Protestdagen blev en mäktig manifestation mot de kapitalistiska regeringarnas stålbad och EU-politiken. För att driva den nödvändiga kampen vidare bör Europas fackliga organisationer, vänsterorganisationer och sociala rörelser samlas för att förbereda en alleuropeisk generalstrejk.
– Vi har sänt en tydlig signal till Europas ledare: Ni kan inte längre bara lyssna till marknaden, ni kan inte längre ignorera den ilska och oro som finns bland Europas arbetare, sa Europafackets (ETUC) generalsekreterare John Monks när han talde inför jättedemonstrationen i Bryssel den 29 september.
Demonstrationen ägde rum samma dag och i samma stad som EU:s pampar beslutade att skärpa åtstramningspolitiken genom att låta bötfälla regeringar som inte står ner tillräckligt snabbt och mycket. Så det står klart att det kommer att krävas fler alleuro-peiska mobiliseringar för att stoppa de samfällda attackerna mot Europas arbetare.
Dagens attacker mot välfärd och jobb är brutalare och mer omfattande än någonsin i modern tid. De lönesänkningar, massavskedanden av offentligt anställda och skattehöjningar som hittills har beslutats eller föreslagits är bara början på regeringarnas och EU:s försök att låta arbetare, unga och äldre betala kapitalismens kris.
Allt fler EU-länder står på randen till statsbankrutt och många europeiska banker är att likna vid korthus som när som helst kan falla samman utan fortsatt statligt stöd. Samtidigt råder massarbetslöshet. Inom EU går 23 miljoner invånare utan jobb, nästan en av tio. Ungdomsarbetslösheten har stigit till över 20 procent. Åtstramningarna förvärrar Europas sociala kris; idag lever 80 miljoner människor, 16 procent av EU:s befolkning, i fattigdom.
– Vi kanske har sett 5-10 procent av vad som väntar [i form av åtstramningar], det är momshöjningar i Spanien och Grekland. Allt annat kom- mer egentligen i början av 2011, när även tyskarna stramar åt. Och det planerar man att göra i ett läge när USA inte riktigt vill ta fart och kineserna vill strama åt på grund av problem på fastighetsmarknaden, sa Handelsbankens Martin Enlund till Dagens Industri i början av september.
De skandinaviska facken ställde inte upp på protestdagen. Inga manifestationer genomfördes i Danmark, Norge eller Sverige. Wanja Lundby Wedin, som är Europafackets ordförande, struntade helt enkelt i sin egen organisations uppmaning till Europas fackföreningar om att mobilisera mot åtstramningspolitiken.
Svenska LO och TCO och dess medlemsförbund går allt mer i otakt med resten av Europas fackliga organisationer. Även i Central- och Östeuropa har facken tvingats bryta sin tidi- gare passivitet och börjat organisera strejker. Under september har offentligfack i Rumänien, Serbien och Slovakien genomfört strejker mot ned- skärningar och i Tjeckiens huvudstad demonstrerade 40 000 i fackets protesttåg den 21 september mot regeringens senaste budget, som bland annat innehåller förslag om att sänka de offentliganställdas löner.
I Frankrike genomfördes under september två stora och framgångsrika strejker mot försämrade pensionsvillkor och i lördags (den 2 oktober) demonstrerade 2,9 miljoner på över 220 orter till pensionernas försvar.
I Portugal, där tiotusentals arbetare demonstrerade i Lissabon och Porto den 29 september, har facken ut- lyst en generalstrejk till den 24 november. Och i Grekland står nya militanta strejker för dörren.
En het höst har inletts i Europa, nu reses uppgiften att ta kampen till en ny nivå och förbereda en alleuropeisk generalstrejk. Europafacket borde omedelbart föreslå ett datum för en ny protestdag med strejker och massdemonstrationer.
Per Olsson