Egypten: ”Tunisien är lösningen”

2011-01-30 12:12:14




Den största demonstrationen mot den egyptiska regeringen på mer än 30 år har chockat president Mubaraks repressiva regim. Demonstrationerna utlystes först till Polisdagen den 25 januari, som är en nationell högtidsdag för att fira minnet av polisen Ismailiyas kamp mot den brittiska ockupationen
1952.

Mubaraks polisstyrka idag är verkligen motsatsen till en befrielserörelse! Den är van att med våld förhindra arbetare och ungdomar att visa sin vrede mot den korrupta och enormt rika härskande
eliten.

Direkt inspirerade av de tunisiska ungdomarnas och arbetarnas magnifika rörelse var de som utlyste demonstrationerna 25 januari bland annat Facebookgrupperna ”Ungdomsrörelsen 6 april” och ”Vi är
alla Khaled Saeid”, som fått namn efter den unge mannen i Alexandriasom mördades brutalt av polisen 2010 efter att ha avslöjat korruption inom polisen.

Tiotusentals människor deltog i en protest i centrala Kairo som började i olika delar av staden och strålade samman på Tahrirtorget. Hundratals demonstranter bröt säkerhetsavspärrningarna och förbipasserande gjorde gick med – vilket inkluderade familjer med barn. Banderoller där det stod ”Tunisien är lösningen” hölls upp. Andra krävde att den egyptiska regimen skulle avsättas och att inrikesministern skulle avskedas. Affischer som visade Hosni Mubarak och hans hatade son, Gamal, slets ner.

Till en början var polisen osäker hur den skulle svara då de ställdes mot långt fler än de några hundra som vanligtvis deltar i protester. De använde därefter tårgas och vattenkanoner på demonstranterna. Men
demonstranterna angrep fordonen med vattenkanonerna, öppnade dörrarna till förarhytten och beordrade att mannen skulle gå ut ur fordonet. Speciellt ungdomarna visade stort mod i att konfrontera polisen, inte
ge vika och jagade bort polisen vid flera tillfällen.

Det kom även rapporter om demonstranter som drabbade samman med säkerhetsstyrkor i Kairos norra distrikt Mattariya, 15 000 protesterade i den nordliga staden Kafr El-Sheikh, 2 000 i al-Mahalla al-Kubra, där en stor strejk genomfördes 2006, flera protester genomfördes i Alexandria, Dar El-Salam, Boulaq, Maadi, Ard El-Lewa och Imbaba.
I Sinai blockerades vägen till flygplatsen Al-Goura i Rafah och Al-Mahdiyavägen med bilar och brinnande däck. I Suez dödades två demonstranter av polisen som sköt gummikulor och tårgas.

Tidigare protester som utlysts av Facebookgrupper 6 april 2009 och 2010 hade möts av blandade reaktioner. Vanligtvis blockerade polisen städernas centrala delar och förhindrade stora grupper från att
samlas. Protester i Kairo varade i i ungefär en timme men protesten 25 januari fortsatte lång t in på natten till polisen till slut rensade torget. Twitter och Bambuser, som visar streamde videor från mobiltelefoner, blockerades. Demonstranter brände bilder på Mubarak.

Vissa oppositionspartier gav sitt stöd till att protesterna utlystes – Nasseriterna, Ayman Nours al-Ghad och al-Karama. Andra, vilket inkluderade al-Wafd och al-Tagammu det före detta arbetarpartiet gjorde det inte. Den största oppositionsgruppen, det muslimska brödraskapet, tycktes förvirrade om de skulle stödja rörelsen eller ej. Dess ledare slingrade sig dagarna före 25 januari samtidigt som ungdomar skapade Facebookgrupper till stöd för protesterna. En talesman för det muslimska brödraskapet sa:
”Protesterna på Tahrirtorget bröt ut spontant… (vi) skickade ingen. Regeringen vet exakt vilka det är som dragit igång dessa demonstrationer. Vi hoppas den lyssnar till folkets krav.”
Den koptiska kyrkan uppmanade sina medlemmar att undvika demonstrationerna bara tre veckor efter hundratals kristna protesterade på gatorna efter bombattentatet i Alexandria på nyårsaftonen och möttes av polisattacker. En biskop sa: ”Bibeln beordra oss att lyda våra kungar och härskare; krav på protester är destruktivt så vi ber för Egyptens säkerhet.”
Regeringen har naturligtvis ingen tanke på att lyssna på folkets krav på arbeten, en lön man kan leva på och ett slut på korruption, polistortyr och förtryck. Den kan ge efter mitt under massprotester men, som Tunisien visat, varje eftergift kommer att öka arbetarnas och de ingas självförtroende och öka deras krav.

Arbetarnas och ungdomarnas beslutsamhet att stå upp mot regimen innebär en ny fas i Egypten. Aldrig mer kommer Mubaraks regim att kunna bibehålla sitt grepp genom att använda rädsla. Än så länge har den egyptiska arbetarklassen knappast spänt musklerna men redan har stämningarna i landet entusiasmerats.

Vad som krävs snabbt är att arbetarna bildar sitt eget parti med ett socialistiskt program för att förvandla samhället. Socialister kräver en minimilön på minst 1200 egyptiska pund [~1250 SEK]; jobbgaranti för alla; rätt att strejka och att bilda demokratiska oberoende fackföreningar; ett massivt program till att bygga bostäder; utbildning och hälso- och sjukvård; ett slut på polistortyr och -brutalitet; fria val till en demokratisk konstituerande församling och för en regering för arbetare och lantarbetare. Dessa krav måste kopplas till förstatligande av storföretagen, bankerna och storgods under demokratisk planering för att klara av arbetarnas och de fattigas behov.
Den gnista som den tunisiska revolutionen tänt har nu tänt en eld som nu sprids över hela den arabiska världen. Händelserna i Egypten kommer att underblåsa lågorna tills regionens ruttna regimer störtas och
regionens resurser används till att få slut på den fattigdom och det förtryck dess folk lidit under så länge.

David Johnson
Socialist Party (CWI England och Wales)
26 januari

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!