I fredags, 4 mars, uppvisade egyptierna ytterligare en mäktig demonstration av den styrka och beslutsamhet för att genomföra en verklig förändring. Tahrir-torget, i centrala Kairo, fullt med sjungande, skanderande, flaggviftande människor av alla åldrar och bakgrund. Delar av torget liknade en segerparad för ett segrande fotbollslag. På andra platser talade olika politiska grupperingar till stora folkmassor. Vissa människor höll upp hemmagjorda plakat med kravlistor. Allt som oftast böljade processioner med hundratals människor genom trängseln – en av dem tycktes bestå av en hel koptiskt kristen flickskola där alla var klädda i svart med det koptiska korset på bröstet med deras föräldrar i täten i armkrok. Tält och provisoriska skydd fyllde torgets mitt, där hundratals har tältat under flera veckor med krav på ett slut för regimen.
Ett hav av rött, vitt och svart – Egyptens nationsfärger – utgjorde en känsla av att folket återkräver sitt land efter 30 år av Mubaraks hatade regim. Många libyska flaggor syntes också. Alla tillfartsvägar till torget hade blockerats av unga människor som kontrollerade id-handlingar och visiterade alla som gick i.
Men knappt 100 meter bort uppvisades en annan makt. Runt omkring det oriktigt benämnda ”Folkförsamlingen”, som via valfusk valdes i november, stod stridsvagnar och pansarbilar. En brandbil och vattentankbilar hade också ställts upp. Det massiva utbrända högkvarteret för det styrande Nationella Demokratiska Partiet syntes på motsatta sidan av torget. Taggtråd omgav Nationalbanken och även en stridsvagn och fler pansarbilar några hundra meter i motsatt riktning.
Regimen sitter fortfarande kvar. En man sa så här till mig, ”en del skinn har skalats av men kroppen överlever”. Innan demonstrationen inleddes i fredags hade ett av demonstranternas populäraste krav redan vunnits – premiärminister Shafiq, tillsatt under Mubarakregimens sista dagar, avgick. Han varade kortare tid än Ghanouchi i Tunisien! Hans ersättare, Essam Sharaf, är en trovärdigare kandidat enligt den härskande klassens åsikt. Även om han suttit i en av Mubaraks tidigare regeringar avgick Essam Sharaf för fem år sedan och besökte Tahrir-torget före Mubaraks fall.
I ett ovanligt uttryck för styrkeförhållandena gjorde Sharaf sitt första offentliga uttalande som ny premiärminister fredag morgon på själva torget och han möttes av en stor jublande folkmassa. Men arbetare och ungdomar borde inte ha några illusioner i att denna regering kommer att representera deras intressen. Den härskande klassen i Egypten försöker desperat ett sätt att försvara sin enorma förmögenhet och återta kontrollen av samhällets alla delar.
De hoppas kunna snärja massorna i en diskussion om en ny konstitution – en som kommer att
skydda deras rättighet att äga de enorma företagen, bankerna och jordintressena medan den förnekar arbetarna, ungdomarna och de fattiga den demokratiska kontrollen över ekonomin som krävs för att
tillfredställa deras behov.
Lördag den 5 mars hade de flesta lämnat torget även om några hundra fortsatte att tälta och kommer att förenas av tusentals, vilket skett varje dag den senaste veckan. Torget blir alltmer en turistattraktion än
det pulserande centrumet för en revolution. Alla tycks vilja ha ett foto från platsen där historia skapades under de senaste veckorna. Souvenir-, mat- och dryckesförsäljare har stånd överallt. Unga män kontrollerar trafiken runt torget och de närbelägna gatorna då polisen fortsätter att vara i det närmaste osynliga.
En litet tecken på den starka önskan om att bygga ett bättre samhälle kan ses genom de många hemmagjorda soptunnorna som sitter på lyktstolpar över hela Kairos centrum, utplacerade där av demonstranter och deras anhängare. Olyckligtvis blåser sopor fortfarande över staden trots ständig städning, på grund av åratal av bristande investeringar i grundläggande service och infrastruktur. Planering och demokratisk kontroll av arbetare och i samhället måste till för att förändra detta.
CWI säger:
– Försvara revolutionen: Rensa ut hela den gamla regimen
– Försvara rätten att strejka, att protestera och organisera
– Nej till kompromisser med resterna från den gamla regimen
– För en regering som representerar arbetarna, ungdomen och de fattiga
– För omedelbara val till en revolutionär konstituerande församling övervakade av kommittéer bestående av arbetare, de fattiga och ungdomen
Ögonvittnesrapport från Kairo
Översättning: Per-Olov Eklund
