Den andra fredagen av protester i Irak, ”Day of Rage”, den 4 mars, använde regeringsstyrkorna vattenkanoner i Basra och tung säkerhetsnärvaro i Bagdad. Bristen på arbetstillfällen, el och vatten, var återigen, vid sidan av korruption, i fokus för protesterna.”Ursinnesdagen” var uppkallad efter och inspirerad av mass-protester i Egypten och Jemen. 2 000 demonstrerade i Bagdad, där regeringen försökte begränsa deltagandet genom ett fordonsförbud och ett stort antal militära stationer på gatorna. Folk på väg till protesten fick inte passera soldaterna. ”Vårt land är förlorat och regeringen har de senaste åtta åren misslyckats med att erbjuda tjänster för människor. Tusentals ungdomar är utan jobb,” sa demonstranten Bahjat Talib till nyhets- byrån AP.
Regeringens säkerhetsstyrkor var också tusentals, men demonstranterna, som i Kairo och på andra håll, hade sina egna säkerhetskontroller.
I Bagdad hölls protester i olika delar av staden. Demonstranter rapporterades ropa att premiärminister al-Maliki har blivit en ny Saddam Hussein. Tusentals anhängare till Muqtada al-Sadr demonstrerade i Sadr-staden till stöd för Libyens folk. Al-Sadr försöker definitivt distansera sig från al-Malikiregeringen, även om han ännu inte formellt lämnat koalitionen med den sistnämnde.
Att fordon förbjöds i mer än tio städer visar spridningen av rörelsen, liksom regeringens oro. Demonstranter anklagades för att vara anhängare av al-Qaida eller Saddam Hussein.
Under denna förment demokratiska regering dödades 18 personer under protesterna föregående fredag, den 25 februari. Många fler kvarhölls eller blev slagna av säkerhetsstyrkor.
Washington Post rapporterade: ”I Bagdad var Hadi al-Mahdi bland fyra journalister som plockades upp av säkerhetsstyrkor på en restaurang och kördes till huvudkontoret för den irakiska arméns 11:e division. Efter att han blivit slagen, utsatt för elchocker och hotad med våldtäkt, togs han till ett relativt lyxigt kontor, sade han. Där insåg han från skyltar och från hans egna frågor att han var hos arméns underrättelseenhet. När han väntade på att släppas, uppmanades Mahdi att underteckna ett uttalande som sade att han inte hade blivit torterad. På vägen ut såg han ett rum fyllt med hundratals fångar i huvor.” Protesterna finns överallt, i både shia- och sunnistäder.
Protesterna i Basra, i södra Irak, tvingade guvernören att avgå. I Falluja avgick hela stadsfullmäktige efter att borgmästa- rens kontor brann ner.
Demonstrationer hölls också i Mosul i norr, med 3 000 deltagare på stora torget. Men starka hot från polisen, inklusive skott i luften, tvingade fram att protesten upplöstes. Andra berörda städer var Tikrit, Nasiriyya, Amara, Nasiriyya, Karama och Faw, liksom Kirkuk. I Sulaymaniyya i irakiska Kurdistan, där denna våg började, fortsätter de dagliga protesterna.
Rörelsen i Irak och Kurdistan måste dra lärdom av Egypten, Tunisien och andra håll i regionen. Avgörande är att bilda demokratiska kommittéer och spri- da kampen. I Egypten var det ar-betarklassens inträde i kampen som tvingade Mubarak att avgå. Kampen handlar inte om att byta ut al-Maliki i Bagdad eller Barzani i Arbil mot andra korrupta politiker. Massorna behöver sina egna organisationer och ledare, beväpnade med en socialistisk politik. I Irak är att oljerikedomarna ska användas för massornas behov ett viktigt krav.
Per-Åke Westerlund
