Utanför domstolen samlades genast demonstranter tillsammans med familjen, som inte fick träffa Ehsan före avrättningen. I fängelset där han satt innan avrättningen inledde de politiska fångarna en hungerstrejk. På bara några dagar har 10 000 personer skrivit på protestlistor mot hans avrättning.
Ehsan Fatahian arresterades redan den 20 juli i den kurdiska staden Kamyiaran av Irans säkerhetspolis. Han anklagades för att ha hjälpt Komalah med propaganda mot regimen och dömdes av tingsrätten till tio års fängelse.
I tre månader hölls han isolerad och torterades. Regimen försökte under tortyr få honom att erkänna och ange andra aktivister, men han vägrade. Med hjälp av sin advokat Mohamed Mostafai överklagade Ehsan domen, men emot de iranska lagarna skärpte hovrätten straffet till döden genom hängning.
I ett brev från sin dödscell som smugglats ut skriver Ehsan: ”Jag har aldrig fruktat döden, inte ens nu när jag står inför den… Jag vill inte tala om döden, utan om anledningen till den… Idag, när straff är svaret för dem som söker frihet och rättvisa, hur kan någon då frukta ödet.”
Han avslutar brevet med orden: ”Min död och de tusentals andra som mig, kommer inte att bota smärtan; de kommer bara elda på flammorna i den brinnande elden. Det är ingen tvekan om att min död är början på ett nytt liv”.
Den 11 november ställdes Ehsan Fatahian på en stol omgiven av regimens bödlar. När en av vakterna klev fram, sparkade Ehsan bort honom och sa:
– Ni är smutsiga, rör mig inte! Ni får inte nöjet att ta mitt liv.
Han sparkade sedan själv bort stolen. Eshan Fatahian blev 28 år gammal.
Kristofer Lundberg