En fred med fortsatt förtryck

2010-02-03 14:38:33




Att Rajapaksa utlyste valet så snart efter krigsslutet berodde på att han ville utnyttja de starkt polariserade efterkrigsstämningarna. Många singaleser är fortfarande lättade över freden och det finns förhoppningar om att de kommande åren ska föra med sig också ekonomiskt välstånd. Nästa år beräknas Sri Lankas ekono­mi växa med omkring 6 procent och på den förr krigshärjade östkusten slår hotellen åter upp dörrarna med hopp om en turismboom. Men efter dryga två decenniers inbördeskrig är Sri Lankas ekonomi körd i botten, med en inflation som stadigt har legat på omkring tjugo procent och en utbredd fattigdom.
Och lika svårt som det kommer bli för Rajapaksas regering att råda bot på de ekonomiska problemen, lika bedräglig är freden. Freden vanns till priset av en förödmjukad tamilsk befolkning, som länge kämpat för sina rättigheter som minoritetsgrupp. Tamilerna bor framförallt i landets östra och norra delar och har lidit svårt un­der inbördeskriget, där regeringens försök att besegra LTTE, den tamils­ka befrielsegerillan, många gånger riktades direkt mot den tamilska civilbe- folkningen.
”Det finns inga minoriteter på Sri Lanka” löd ett av Rajapaksas uttalanden under kriget förra året och det är inte mycket som tyder på att den hållningen kommer att ändras. Den internationella pressens hyllningskörer som följde freden har mattats betydligt. Financial Times påpekade den 27 januari att Rajapaksas seger kan leda till diktatoriska förhållanden och att freden i så fall har vunnits förgäves.

I de tamilska områdena var valdeltagandet lågt – bara 25 procent i Jaffna, den största staden på norra Sri Lanka. De flesta tamilska rösterna gick till Rajapaksas huvudmotstånda­re general Fonseka. Trots att Fonseka i egenskap av före detta militär överbefälhavare i praktiken ledde Rajapak­sas utrotningskrig mot tamilerna, fick han i valet stöd både från det största tamilska partiet Tamil National Alliance (TLA) och Sri Lankan Muslim Congress. Muslimer är landets näst största minoritetsgrupp. Men stödet är inte ett mått på Fonsekas popularitet, utan snarare ett mått på fruktan för Rajapaksa.
Eftersom Fonseka faktiskt var militär och inte politiker ända fram till för några månader sedan, saknar han i princip uppbackning från en politisk apparat. TLA och Muslimska kongressen såg honom därför som en kandidat som var möjlig att påverka. I kontrast till Rajapaksa gjorde Fonseka i valkampanjen också vaga utfärdelser om ”konstiutionella rättigheter” för tamiler. Det förändrar inte det faktum att både presidenten och hans förre general tillhör Sri Lankas singalesiska chauvinistiska falang.
Rajapaksas regering har redan tidigare, till exempel genom den strikta kontrollen av media och förmågan att oskadliggöra kritiska journalister, vi­sat att demokratiska rättigheter är underordnade när det gäller att sitta kvar vid makten. Så snart Fonsekas kam-panj fick vind i seglen och blev ett verkligt hot, agerade Rajapaksa. Massiva statliga resurser pumpades in i presidentens kampanj. Offentliganställda kommenderades ut för att del­ta. De åtta meter höga valaffischerna med Rajapaksas porträtt överträffade såväl rimlighetens proportioner som föreskrifterna för affischers maximala storlek. Samtidigt var valarbete förknippat med livsfara i vissa områden. Åtminstone sex personer har mördats i samband med kampanjarbete och fyra redaktörer på obundna tidningar har mottagit dödshot.

Omvärldens hållning till Sri Lanka har hela tiden dikterats av ekonomiska intressen. Medan de flesta västliga regeringar inte hade något att förlora på att i ord kritisera den inhumana behandlingen av civila tamiler, hade man heller inget att vinna på att gå till faktisk handling. I stort sett förblev övergreppen som pågick på Sri Lanka en nedtystad affär så länge kriget varade.
Andra regeringar, som den iranska och den kinesiska, har å sin sida haft handelsförbindelser att upprätthålla, vilket har gjort att vapenleveranserna till den lankesiska regeringen har löpt oavbrutet. Även Israel har sålt vapen till Sri Lanka, och Indien har stött Rajapaksa av nationella skäl, då man o­roat sig för att upproret på Sri Lanka ska sprida sig till den stora tamiltalan­de befolkningen i södra Indien.

Sedan krigsslutet i somras har 300 000 tamiler hållits instängda i interneringsläger i landets norra delar. Formellt öppnades lägren i decem-ber, men uppemot 100 000 människor finns ännu kvar i dem. Många av dem har förlorat sina hem och familjemedlemmar och är beroende av att deras hemområden minröjs innan de kan återvända. Omkring en fjärdedel av Jaffnas befolkning har flytt staden. Under kriget pågick vad som såg ut att vara organiserade kidnappningar av unga män och pojkar – som när de väl försvunnit inte kunde rekryteras till LTTE. Idag lever fortfarande tusentals Jaffnabor i provisoriska skjul sedan deras hus exproprierats för att inhysa regeringsstyrkor.
”Utan LTTE är vi försvarslösa”, säger en av Jaffnaborna till the Economist, och betraktar en Buddhastaty som har rests mitt i det tamiltalande området. Tamiler är hinduer och ser statyn som ett första steg mot singa­lesisk dominans – och, givet den rådande politiken – medföljande för- tryck. Jaffnabons kommentar handlar också om det politiska vakuum som LTTE har lämnat efter sig. Det kan låta konstigt i öronen på en omvärld som vant sig vid att läsa om LTTE som en terrororganisation. Men likt Hizbollah i Libanon eller Hamas på Västbanken, har LTTE i perioder fungerat som en stat i staten och försett tamilska områden som den singa-lesiska regeringen har ignorerat med social service.

United Socialist Party, RS syster­parti på Sri Lanka, har trots sin ringa storlek gång på gång visat vilken betydande roll ett socialistiskt parti kan spela i svåra situationer. I förra presidentvalet lyckades man, genom att va­ra det enda politiska alternativet som försvarade tamilers rättigheter och samtidigt förespråkade gemensam kamp bland arbetare och fattiga oavsett etnicitet, komma på tredje plats.
USP:s resultat i det här valet, med 8 000 röster, är betydligt sämre, men ska ses mot bakgrund av det drastiskt försämrade säkerhetsläget i landet. De senaste åren har USP tvingats bedriva det mesta av sitt arbete underjordiskt och partiets ordförande och ansikte utåt, Siritunga Jayasuriya, har hotats till livet flera gånger.

Under kriget var USP en av få krafter som vågade protestera mot krigshetsen och den antitamilska propagandan. Genom att sätta upp en Plattform för frihet, försökte man samla oppositionen och bryta den öronbedövande tystnaden kring vad som pågick i landet: att ”rätten att leva” användes som slogan är ett mått på statens övergrepp. Freden på Sri Lanka byggs på ett fortsatt förtryck av den tamilska befolkningen och an­dra oppositionella röster. Men det är alltid bara en tidsfråga innan förtryck leder till revolter. Att bygga en politisk rörelse som kan kanalisera frust­rationen och ilskan bland Sri Lankas tamiltalande befolkning och koppla samman den med fattiga singalesers kamp är därför en brännande uppgift.

Ulrika Waaranperä

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!