En högerregering i sönderfall

2007-09-12 14:40:41




Innan högerregeringen ens fyllt ett år har tre moderatministrar avgått. Den senaste i raden var försvarsminister Mikael Odenberg (m). Hans avgång aviserar en regering i sönderfall.
Odenbergs avgång kan även vara inledningen till en kris inom moderaterna.
Moderaterna har alltid varit starka anhängare av militär upprustning. Många moderata politiker har dessutom militär bakgrund.
Genom historien har moderaterna och deras föregångare, ofta i förbund med monarkin, deltagit i olika försvarsvänliga kampanjer för att avsätta sittande regeringar. Det mest talande exemplet är borggårdskuppen 1914, som avsatte en borgerligt liberal regering till förmån för en icke parlamentarisk högerregering. Så sent som under 1980-talet menade mörkblåa militärer att Sverige var i krig mot Ryssland och stämplade den dåvarande regeringen som ”landsförrädare”.
Denna gång är det tvärtom, försvarsfrågan splittrar moderaterna och högerregeringen samt skär rakt igenom det borgerliga etablissemanget.
Den ”svekdebatt” som nu följer inom högeralliansen och det kapitalistiska etablissemanget kommer att ha udden riktad mot Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs ”nya moderater”. Och det kommer inte bara att handla om försvaret.
Med än större frenesi kommer ”de nya moderaterna” att anklagas för att inte våga ta striden mot den påstådda ”sossefieringen” av Sverige (När Maud Olofsson vid den senaste centerstämman manade till kamp mot ”sossefieringen” så riktades maningen till övriga inom högeralliansen, inte minst de ”nya moderaterna”). Till centerns, Svenskt Näringslivs och andra reaktionärers krav på ännu fler antifackliga lagar, kan nu läggas kravet på mer pengar till försvaret med hänvisning till ”hotet från öst” i form av det nya imperialistiska Rysslands upprustning och stormaktsambitioner.
Med andra ord att ”insatsförsvaret” – inriktat på att skicka svenska trupper utomlands (t ex Afghanistan), EU-armén och påstådda inhemska hot från muslimer, förorterna o s v – måste kompletteras med ett ”Integritetsförsvar här hemma” (Svenska Dagbladet den 6 september).
Det betyder fortsatt militär upprustning, vilket inte går ihop med regeringens nya signaler om att fortsatta nedskärningar och skattesänkningar bara är politiskt möjligt om även försvaret får ett lite mindre anslag än vad som var tänkt.
Vad regeringens majoritet vill är att banta försvaret med 350 miljoner kronor nästa år. Totalt slukar budgetposten ”Försvar samt beredskap mot sårbarhet” drygt 45 miljarder kronor. Sedan ämnar regeringen tillsätta en arbetsgrupp som ska utreda möjligheterna att spara 4 miljarder kronor årligen inom försvaret. Det handlar främst om att minska utgifterna för materialinköp, närmare 45 procent av försvarets budget.
Denna neddragning är alltså relativt liten och mest en följd av att högerregeringen, åtminstone delar av den, känt sig politiskt nödd och tvungen.
Men regeringen kommer knappast att vinna några opinionsframgångar genom denna manöver. Samtidigt kommer man att bombarderas av offentlig kritik från såväl högerns traditionella kärntrupper (officerarna och försvarsvännerna) som arga kapitalister som tycker att regeringen i största allmänhet inte levererat i tillräcklig grad.
”Att låta finansministern långsiktigt avlöva försvaret med kanske fem miljarder utan en diskussion kring dess uppgifter är dock inte bara dumt, det tangerar gränsen till det oanständiga. Anders Borg är förvisso inte den förste finansminister som misshandlar försvaret för att få sin budget att gå ihop. Man han är nog den som gjort det mest ohöljt och demonstrativt. När finansen därtill tillsätter en utredningsgrupp för att kapa materielkostnader är detta ett kallblodigt politiskt mord på försvarsministern”, skrev översten Bo Pellnäs i Aftonbladet den 6 september.
Bo Pellnäs anger tonen i försvarsvännernas kampanj för militär upprustning med hänvisning till ”det nya ryska hotet”. Den irritation som denna krets av försvarsvänner känner blir inte mindre efter att Sten Tolgfors (m), som var vapenvägrare i sin ungdom, blivit utsedd till ny försvarsminister.
Efter partisplittringen 1917, då vänstern och den antimilitaristiska flygeln kastades ut, har socialdemokraterna aldrig vågat utmana militären och dess krav på mer resurser. Socialdemokratin har alltid eftersträvat så kallade breda uppgörelser om försvaret.
Även då andra länder minskade sina försvarsanslag som en reaktion på stalinismens fall och det ”kalla krigets” slut 1989-91, fortsatte försvarsutgifterna per invånare att öka i Sverige.
”Medan Västeuropa i snitt sänkt sina militärutgifter med 10 procent under perioden 1992-2001 har Sverige istället ökat sina militärutgifter med runt 8 procent” (Svenska Freds rapport Kanonforskning – militär forskning och utveckling i Sverige). Denna upprustning skedde alltså samtidigt som Göran Persson skröt om att dåvarande s-regeringar slog världsrekord i nedskärningar.
Under de senaste 10-15 åren har försvaret genomgått stora förändringar; värnpliktsarmén har skrotats och ersatts av en mindre styrka med moderna och framför allt dyrare vapen plus att svensk personal mer aktivt deltar i olika imperialistiska militära äventyr. I höst tillsätter regeringen en utredning om att avskaffa värnplikten.
”I en internationell jämförelse satsar Sverige stora summor på krigsmateriel av den totala försvarsbudgeten. Av svenska statens militärutgifter på dryga 40 miljarder årligen går närmare hälften till det så kallade materielanslaget. Köp av nya vapen står ensamt för ungefär en tredjedel av det totala försvarsanslaget. Materielanslaget, som alltså uppgår till knappt 20 miljarder årligen, är enligt Riksrevisionens rapport 2005 ’statens enskilt största investeringsverksamhet’” (Svenska Freds rapport Kanonforskningen).
Den statsunderstödda krigsmaterielindustrin, som till stor del är utlandsägd idag, gör också stora vinster på försäljning av vapen till andra länder, inkluderat till diktaturer och krigförande länder.
Sverige exporterar idag mer vapen per invånare än något annat land.
Regeringen är försvagad, men avsaknad av verklig opposition jämte fackledningens kapitulation ger möjligheter för högeralliansen att hämta ny kraft och fördjupa systemskiftet. Det är också möjligt att regeringen försöker övervinna splittringen i försvarsfrågan med nya utmanande attacker mot exempelvis arbetsrätten.
I vilket fall gäller att nya attacker kommer, och de är lika utmanande oavsett om högerregeringen minskar försvarsanslagen eller inte.
Det är frånvaron av ett socialistiskt arbetarparti och demokratiska kämpande fackföreningar som gör att högerregeringen kan stappla sig igenom återkommande kriser och genomdriva sin politik.
Talande är också att socialdemokratiska riksdagsledamöter under sommaren slöt upp bakom Odenbergs och militärens kampanj för högre anslag. ”Det jag vet är att den prutning på fyra miljarder på försvarets materielinköp som Anders Borg föreslagit är oseriös och orealistisk”, skrev Åsa Lindestam, riksdagsledamot (s) och ledamot av försvarsutskottet i Svenska Dagbladet den 25 juli. ”Det hördes till och med fördömanden från vänsterpartistiska skribenter mot talet om försvarsnedskärningar” (Henrik Brors, i Dagens Nyheter den 20 augusti).
Den kamp och de kampanjer som Rättvisepartiet Socialisterna (RS) idag deltar i är en del i arbetet på att bygga ett socialistiskt och demokratiskt arbetarparti som kan vara spjutspetsen i en massrörelse som tar kamp för socialism och fred – mot imperialism och militarism.
  • Kamp för verklig militär nedrustning. Nej till svensk EU- och Natomilitarism med stående förband och nykoloniala insatsstyrkor.
  • Omedelbart förstatligande av krigsmaterielindustrin under arbetarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandling av krigsindustrin till civil produktion.
  • Stoppa vapenexporten till USA:s och andras krig.
  • Global kamp mot imperialismens plundring och krig – för en socialistisk värld.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!