En miljonmänniskor demonstrerade runtom i Chile den 24 juli mot det privata pensionssystemet AFP.
Den 24 juli genomfördes demonstrationer mot Administradoras de Fondos de Pensiones (AFP), det privata pensionssystemet som funnits i Chile sedan 1981. Enbart på Alameda, Santiagos centrala aveny, marscherade 200 000.
Attacken mot pensionerna påtvingades genom blod och eld under Pinochets högerdiktatur. Vi får inte glömma bort att Chile då valdes ut som nyliberalismens laboratorium. Idag ser vi konsekvenserna på hårdast möjliga sätt.
Den 24 juli var en fantastisk dag. Hundratusentals arbetarfamiljer och medelklassen gick ut på gatorna i alla stora städer och till och med på de mindre orterna som svar på uppmaningar till protester mot det privatiserade pensionssystemet under parollen ”No+AFP” – som blivit en av kapitalismens hörnstenar i Chile.
Över hela landet, från Arica långt i norr till Punta Arenas längst söderut, utlyste och organiserade NO+AFP demonstrationer, baserat på fackföreningar i samarbete med andra sociala och samhällsorganisationer tillsammans med Ciudadanos Indignados (ursprungsbefolkningarnas nätverk). Till och med på avsides belägna platser som Isla Pascua – Påskön – genomfördes protester, i detta fall utlyst av kommunalarbetarfacket.
Kampen är på en högre nivå efter många år av gatuprotester, främst av studenter. Nu har arbetarklassen kommit in på kampscenen. De leds av en ny generation som inte genomlevt de tidigare historiska nederlagen och som drar med sig den äldre generationen av arbetare och medelklassen. Söndagen den 24 juli började massorna att förverkliga Salvador Allendes sista ord: ”återigen kommer Alamedas breda boulevarder att öppnas upp och på dem kommer fria män och kvinnor att passera och bygga ett bättre samhälle”.
1981 skrotade den chilenska diktaturen Cajas de Prevision, det gamla sociala trygghetssystemet, från vilket pensionerna betalades. De avslutade arbetsgivarnas bidrag och sänkte arbetarnas inbetalningar som drogs från deras löner och på så sätt sänkte lönekostnaderna. AFP skapades inte för att betala ut pensioner. Det infördes för att stärka kapitalmarknaderna och överföra arbetarnas besparingar till investeringar till kapitalismens förmån, höja vinsterna och öka de stora finansbolagens förmögenheter. Stora oligarker samarbetade för att suga ut konsumenterna. Dessa stora finansbolag har sedan dess använt dessa ”söta pengar” till att köpa och korrumpera politikerna.
Chile är nu det mest ojämlika landet inom OECD: 1 procent av befolkningen äger mer än 35 procent av rikedomarna.
Till stor del förklaras detta av ATP som blivit en av de viktigaste hörnpelarna i Chiles kapitalackumulation. Varje månad dras 10 procent av arbetarnas löner, som förs över till kapitalmarknaden – de stora finansiella grupperna av banker, egendom, gruvor, detaljhandelskedjor, läkemedelsföretag, jordbruks- och skogsbruksföretag, laxfiske (där många av dem förstör miljön). I utbyte betalas en minimal pension ut.
Storföretagen får tillgång till ett permanent kapitalinflöde till en väldigt, väldigt låg kostnad som de därpå lånar ut till en hög ränta eller investerar i nya företag. Förluster betalas av de fonder från vilka arbetarnas pensioner betalas ut.
AFP hatas av majoriteten av befolkningen. Fakta förklarar varför. När AFP skapades lovades arbetarna att de skulle få ut omkring 70 till 75 procent av slutlönen. Men den genomsnittliga månatliga pensionen som betalas ut av AFP når inte ens upp till 1 572 kronor (120 000 chilenska pesos). Den högsta som betalats ut är 3 879 kronor per månad. 91 procent av pensionerna är mindre än 2 038 kronor i månaden! Det motsvarar 62 procent av minimilönen som är 3 274 kronor.
Detta dömer majoriteten av pensionärerna till ett liv i absolut misär. Detta försvårar inte bara livet för pensionärerna utan även deras familjer när de blir beroende av sina barn och nära släktingar för att överleva. Detta trots att dessa arbetare har en extremt låg lön.
Å andra sidan är några av de som drabbats hårdast av detta system yrkesutbildade och medelklassen. Exempelvis advokater och andra utbildade människor som gått från att tjäna 20 000 kronor till endast 4 587 kronor. Även om detta är över medelpensionen är det fortfarande en enorm inkomstsänkning.
Det finns pensionerade lärare som varit tvungna att gå på gatorna för att tigga för att kunna överleva. Meddelande om ytterligare minskning av nya pensioner på 2,1 procent kom i juli.
Samtidigt har avslöjanden om vissa bedrägliga pensioner betalats på 65 500 i månaden som fallet med den kvinnliga deputerade och före detta ordförande för socialistpartiet Osvaldo Andrade. Andra mycket höga pensioner har betalats ut till före detta medlemmar av de väpnade styrkorna.
Vad gäller före detta högre officerare är de skandalösa och vuxit dubbelt så mycket som normala pensioner som AFP betalar ut.
Alla förstår att systemet är helt misslyckat och är långt från målet att betala ut anständiga pensioner till pensionärer. I dag skapar detta en social katastrof över hela landet.
Detta är den främsta orsaken till att en miljon chilenare gick ut på gatorna för att kräva ett slut på AFP och ett slut på företagarnas och bankernas lyx att ha tillgång på dess fonder givet att de enda människor som inte drar nytta av AFP är dess verkliga ägare som betalar in till det – arbetarna.
Svaret regeringen och företagen ger är att försöka bilda ett sorts statligt ägt AFP för att vinna lite tid för det existerande systemet.
Arbetsgivarna föreslår att arbetarna borde betala en än högre avgift än de gör i dagens system och, samtidigt föreslår de höjd pensionsålder från dagens 65 år till 67 år. Detta kommer endast att förvärra arbetarnas hälsa.
Massprotesterna är endast det första steget till att förändra saken men har varit ett gigantiskt steg framåt att kämpa mot detta orättvisa och perversa system.
Socialismo Revolucionario (CWI i Chile) för fram parollen: Stärk samarbetskommittéerna – organisera för en 24 timmars generalstrejk.
Under rörelsen NO+AFP:s nationella kongress deltog 400 delegater från hela landet för att besluta om en kamp- och mobiliseringsplan.
Arbetsgivarna och den politiska eliten som drar nytta av missbruket av AFP kommer inte att avsluta systemet om de inte tvingas till det. Nu måste man bygga och stärka NO+AFP:s samordningskommittéer, som leds av oberoende fackföreningar.
Kommittéerna måste byggas och fler människor måste mobiliseras att förbereda för en nationell dag av protester och strejk med målet att få ett slut på AFP-systemet och vinna tillbaka våra sociala rättigheter.
Med början i ett pensionssystem baserat på solidaritet och finansierat på tre sätt, med bidrag från företagen, staten och arbetarna och som sköts på ett demokratiskt sätt och kontrolleras av arbetarna för att undvika missbruk och korruption. ■
