Den hårda åtstramningspolitiken som genomförs av Greklands maktelit och Trojkan – EU, Europeiska centralbanken (ECB) och Internationella valutafonden (IMF) – har fått katastrofala följder för miljontals människors liv. Den offentliga sjuk- och hälsovården har raserats.Statliga sjukhus lider ofta brist på nödvändigheter för adekvat och säker behandling av patienter. Det råder sjuksköterske- och läkarbrist och tiotals kliniker på olika sjukhus har stängts på grund av nedskärningarna.
Det har rapporterats om att patienterna på Lerso mentalsjukhus är undernärda på grund av att de statliga anslagen inte räcker till för att täcka kostnaderna för behovet av mat på sjukhuset. Detta är inte det enda fallet i sitt slag.
Samtidigt breder fattigdomen ut sig dag för dag. Miljontals lever nära eller under fattigdomsgränsen. Enligt en EU-undersökning som genomfördes i juli förra året, lever häpnadsväckande 68 procent under fattigdomsgränsen jämfört med 21 procent år 2009!
Enligt en undersökning som nyligen genomfördes av GSEE (grekiska LO) har arbetarklassens realinkomster återgått till det sena 1970-talets nivå.
Trojkan och den grekiska härskande klassen kräver att Greklands arbetare jobbar sex dagar i veckan och upp till 13 timmar om dagen.
Detta innebär att antalet arbetstimmar per vecka kommer att öka från 40 till 78, samtidigt som arbetarna kommer att få ett sämre uppsägningsskydd. Om dessa planer genomförs i praktiken, ovanpå de senaste två årens alla attacker, kommer arbetarklassen att förslavas.
En radikalisering vänsterut och hopp om förändring, uttrycktes genom masstödet till och rösterna på Syriza i samband med valen i maj och juni. Fram till nu har dock arbetarklassen och massrörelsen ännu inte lyckats störta regeringen, Trojkan och kapitalistklassens styre.
Detta beror till stor del på avsaknaden av ett massocialistiskt och revolutionärt parti. Byggandet av en sådan kraft är en uppgift för alla genuina socialister och arbetarklasskämpar.
Nikos Kanellis
