| BOK | Hoola Bandoola, om ett band, en tid, en stad |
| Författare | Örjan Svedberg |
| Förlag | Ordfront (2009) |
Själv hörde jag Hoola Bandoola på radion och på det nya biblioteket i Ar-vidsjaur, där det fanns en musikavdelning med hörlurar. Jag skaffade de tre första skivorna ”nedladdade” på kassettband, men köpte den fjärde och sista LP:n, Fri Information. När jag gjorde lumpen i Boden 1975 kom chansen att se Hoola Bandoola live och vi var 5-6 från min pluton på A8 som cyklade dit.
Tack vare Örjan Svanbergs nya bok, Hoola Bandoola, vet jag nu att konserten i Boden ägde rum den 24 september. Boken har fylliga appendix med bandets sånger och spelningar landet runt, från starten 1970 till upplösningen i december 1975.
Örjan Svedberg berättar historien om bandet, som 1971 tackade nej till ett skivkontrakt med den kommersiella musikens mogul Stikkan Andersson, som med hjälp av de blivan- de ABBA-stjärnorna Agneta Fältskog och Björn Ulvaeus försökte värva Mikael Wiehe och dennes nya band. Wiehe är huvudkällan till boken och författaren beklagar att han aldrig hann intervjua den andra frontfiguren, Björn Afzelius, som dog 1999.
Hoola Bandoola var det stora bandet hos MNW, Musiknätet Waxholm, som var det stora skivbolaget för proggmusiken, som den kallades. De två första skivorna spelades in i en primitiv studio med bara fyra kanaler. Men resonansbotten i samhället var stor och växande. Grunden hade lagts av generalstrejken i Frankrike 1968 och rörelsen mot Vietnamkriget. I Sverige var gruvstrejken i december-januari 1969-70 avgörande. En ny radikaliserad generation påverkade hela samhällsdebatten.
Hoola Bandoola var inte kopplade till någon särskild av de många nya vänstergrupper som växte fram. Deras texter kritiserade överheten och uppmuntrade kamp underifrån, beskrev klassamhället.
En av de bästa låtarna är ”Keops pyramid”, som också finns med på den special-CD med fyra låtar som medföljer boken:
Jag är en av dom som slavar på Kung Keops pyramid Och det är vi som jobbar nere invid foten Och vi sliter och vi svettas för att inte tappa tid Och det är synd om dom som inte fyller kvoten
Har man en gång kommit hit blir man aldrig mera fri Om man slutar här så slutar man i gropen Men om kungen sägs att han är son av solen
Bakom femton dubbla reglar, bakom femton dubbla lås håller rikedomen hov i maktens salar Här finns ingenting som hotar, här finns ingenting som stör Här är tankarna och rummen lika svala
Och om någon måste dö eller några ska ha spö finns det andra som kan verkställa besluten Hit hörs aldrig ångestropen eller tjuten
Musikaliskt influerades Hoola Bandoola av 1960-talets popvåg och kanske allra mest av Bob Dylan. Detta föll inte i god jord hos alla inom vänstern, särskilt inte hos maoisterna i KFML/SKP. I boken finns ett makabert brev från Fria Proteatern till Hoola Bandoola, som kritiserar bandet för att det inte spelade en tillräckligt ”svensk” musik. Brevet illustrerar därmed både nationalismen och tron på att partier ska styra kulturen, två kännetecken för stalinism och maoism. Hoola Bandoola påverkades också av en del av dessa strömningar.
En stor fråga som engagerade bandet var IB-affären. Journalisterna Peter Bratt och Jan Guillou avslöjade en hemlig statlig/socialdemokratisk spionorganisation, IB, som spionerade på vänstern. För detta dömdes de till fängelse och Hoola Bandoola deltog i stödrörelsen för yttrandefriheten.
Örjan Svedbergs bok innehåller både korta sammanfattningar av dåtidens stora händelser och korta självbiografiska axplock från den tidens Malmö. De senare skulle kanske senare kunna byggas ut till en roman. Att Hoola Bandoola kom från just Malmö framhåller han som en viktig faktor bakom deras kompromisslöshet och dess särart.
Boken riktar sig nog främst till oss som var unga på den tiden, men den kan ändå ge en glimt av hur medvetenhet snabbt förändras och hur nya rörelser kan växa fram. Min egen favoritlåt just nu, av Hoolas många bra, är ”Ingenting förändras av sig själv”:
Vi var en gång av samma slag Vi trodde bägge på alla löftena man gav Men dagen gick och det blev kväll Och ingenting förändrade sej själv
Det tog sin tid att se det klart, att det vi skapar själva, det är det enda som blir av Vi kunde gott behövt din hjälp För ingenting förändras av sej själv
Men tiden när vi föddes eller platsen där vi bor, minnena är inte längre nog Nej, det är kamp för samma framtid och tro på samma mål, som gör att man kan säg’, man hör ihop
Det har bli’tt sent och jag ska gå Jag har slutat hoppas, att jag ska få dej att förstå Om nå’t ska brinna, krävs det eld För ingenting förändras av sej själv
Per-Åke Westerlund
