Ett band man kan lita på

2009-10-07 16:27:21




BOKHoola Bandoola, om ett band, en tid, en stad
Författare
Örjan Svedberg
FörlagOrdfront (2009)
Under 1970-talets första år var Hoola Bandoola landets kanske mest kända band. Tredje LP:n På väg toppade försäljningslistorna och såldes i 73 000 ex. Hoola Ban-doola var ett uttalat socialis- tiskt band och spelade på solidaritetsgalor mot USA:s krig i Vietnam, mot militärkuppen i Chile och för yttrandefrihet.

Själv hörde jag Hoola Bandoola på radion och på det nya biblioteket i Ar-vidsjaur, där det fanns en musikavdel­ning med hörlurar. Jag skaffade de tre första skivorna ”nedladdade” på kassettband, men köpte den fjärde och sista LP:n, Fri Information. När jag gjorde lumpen i Boden 1975 kom chansen att se Hoola Bandoola live och vi var 5-6 från min pluton på A8 som cyklade dit.
Tack vare Örjan Svanbergs nya bok, Hoola Bandoola, vet jag nu att konserten i Boden ägde rum den 24 september. Boken har fylliga appendix med bandets sånger och spelning­ar landet runt, från starten 1970 till upplösningen i december 1975.

Örjan Svedberg berättar historien om bandet, som 1971 tackade nej till ett skivkontrakt med den kommer­siella musikens mogul Stikkan Andersson, som med hjälp av de blivan- de ABBA-stjärnorna Agneta Fältskog och Björn Ulvaeus försökte värva Mikael Wiehe och dennes nya band. Wiehe är huvudkällan till boken och författaren beklagar att han aldrig hann intervjua den andra frontfiguren, Björn Afzelius, som dog 1999.
Hoola Bandoola var det stora bandet hos MNW, Musiknätet Waxholm, som var det stora skivbolaget för proggmusiken, som den kallades. De två första skivorna spelades in i en primitiv studio med bara fyra kanaler. Men resonansbotten i samhället var stor och växande. Grunden hade lagts av generalstrejken i Frankrike 1968 och rörelsen mot Vietnamkriget. I Sverige var gruvstrejken i december-januari 1969-70 avgörande. En ny radikaliserad generation påverkade hela samhällsdebatten.

Hoola Bandoola var inte kopplade till någon särskild av de många nya vänstergrupper som växte fram. Deras texter kritiserade överheten och uppmuntrade kamp underifrån, beskrev klassamhället.
En av de bästa låtarna är ”Keops pyramid”, som också finns med på den special-CD med fyra låtar som medföljer boken:

Jag är en av dom som slavar på Kung Keops pyramid 
Och det är vi som jobbar nere invid foten 
Och vi sliter och vi svettas för att inte tappa tid 
Och det är synd om dom som inte fyller kvoten
Har man en gång kommit hit 
blir man aldrig mera fri 
Om man slutar här så slutar man i gropen 
Men om kungen sägs att han är son av solen
Bakom femton dubbla reglar, bakom femton dubbla lås 
håller rikedomen hov i maktens salar 
Här finns ingenting som ho­tar, här finns ingenting som stör 
Här är tankarna och rummen lika svala
Och om någon måste dö 
eller några ska ha spö 
finns det andra som kan verkställa besluten 
Hit hörs aldrig ångestropen eller tjuten

Musikaliskt influerades Hoola Bandoola av 1960-talets popvåg och kanske allra mest av Bob Dylan. Det­ta föll inte i god jord hos alla inom vänstern, särskilt inte hos maoisterna i KFML/SKP. I boken finns ett makabert brev från Fria Proteatern till Hoola Bandoola, som kritiserar bandet för att det inte spelade en tillräckligt ”svensk” musik. Brevet illustrerar därmed både nationalismen och tron på att partier ska styra kulturen, två kännetecken för stalinism och maoism. Hoola Bandoola påverkades ock­så av en del av dessa strömningar.
En stor fråga som engagerade bandet var IB-affären. Journalisterna Peter Bratt och Jan Guillou avslöjade en hemlig statlig/socialdemokratisk spionorganisation, IB, som spionera­de på vänstern. För detta dömdes de till fängelse och Hoola Bandoola deltog i stödrörelsen för yttrandefriheten.
Örjan Svedbergs bok innehåller både korta sammanfattningar av dåti­dens stora händelser och korta självbiografiska axplock från den tidens Malmö. De senare skulle kanske senare kunna byggas ut till en roman. Att Hoola Bandoola kom från just Malmö framhåller han som en viktig faktor bakom deras kompromisslöshet och dess särart.

Boken riktar sig nog främst till oss som var unga på den tiden, men den kan ändå ge en glimt av hur medvetenhet snabbt förändras och hur nya rörelser kan växa fram. Min egen favoritlåt just nu, av Hoolas många bra, är ”Ingenting förändras av sig själv”:

Vi var en gång av samma slag 
Vi trodde bägge på alla löftena man gav 
Men da­gen gick och det blev kväll 
Och ingenting förändrade sej själv
Det tog sin tid att se det klart, 
att det vi skapar själva, det är det enda som blir av 
Vi kunde gott behövt din hjälp 
För ingenting förändras av sej själv
Men tiden när vi föddes eller platsen där vi bor, 
minnena är inte längre nog 
Nej, det är kamp för samma framtid och tro på sam­ma mål, 
som gör att man kan säg’, man hör ihop
Det har bli’tt sent och jag ska gå 
Jag har slutat hoppas, att jag ska få dej att förstå 
Om nå’t ska brinna, krävs det eld 
För ingenting förändras av sej själv

Per-Åke Westerlund

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!