Ett nedfryst Kina

2008-02-13 13:02:11




I slutspurten inför det kinesiska nyåret den 7 februari, som årligen slår rekord för antalet människor på resande fot, genomlevde Kina nästan fyra veckor av extremt vinterväder.
Snöstormar dödade mer än 80 människor, förstörde eller skadade 800 000 hus och orsakade ekonomiska och agrikulturella skador till ett värde på 80 miljarder yuan (nästan lika mycket i kronor).

Flyg-, väg- och järnvägstransporter säckade ihop. Kollapsande kraftledningar och avbrott i kolleveranserna orsakade landets värsta strömavbrott någonsin. Vissa städer har varit utan el i över två veckor – i minusgrader!
– Det är som hämtat ur filmen ’Day after Tomorrow’. Vi har aldrig sett så mycket snö i Yangtzedeltat, sade Chen Lizhi, en socialist från Jiangsuprovinsen (chinaworker.info).
Det extrema vädret kommer att intensifiera allmänhetens oro över klimatförändringarna. Snöstormarna är knutna till La Niña, det återkommande kalla väderfenomen som också har orsakat katastrofala översvämningar i Australien, Indonesien och södra Afrika under de senaste veckorna. Den ökade intensiteten och frekvensen hos La Niña och dess varmvädersmotsvarighet El Niño under de senaste decennierna antyder att det är förknippat med högre havstemperaturer till följd av växthuseffekten.
Jordbruksdepartementet rapporterade förluster av 14,4 miljoner fjäderfän, 870 000 grisar, 450 000 får och 85 000 kor, som antingen frös ihjäl eller dog av mat- och vattenbrist till följd av transportavbrott. Katastrofen har slagit hål på den priskontroll som regeringen införde för bara några veckor sedan i ett försök att stävja den ökande inflationen. I flera städer ökade grönsakspriserna med 30 procent i slutet på januari.
– Någonstans mellan 80 och 120 miljoner människor har blivit allvarligt drabbade av effekterna av transport- och kommunikationssammanbrottet, som till och med slog ut telefonnätet, rapporterade Chen Lizhi.
– Folk är tvungna att elda med ved och köpa stearinljus. Priserna för ljus har liksom bränsle- och matpriserna skjutit i höjden – en förpackning med ljus säljs för 5-8 yuan (1 yuan motsvarar knappt en krona).

Olympiska spel

För det styrande ”kommunist”-partiet ger 2008 års extrema vinter upphov till obehagliga jämförelser med Bushadministrationens taffliga respons på orkanen Katrina år 2005, vilken markerade en politisk vändpunkt i USA. Även om Beijings propagandamaskineri har gjort allt för att dölja fakta, så har dessa händelser avslöjat de statliga instansernas systematiska misslyckanden med järnvägar, kraftbolag och lokala myndigheter. Och detta bara sex månader innan den kinesiska regimen står som värd för de olympiska spelen.
Kinas investeringsuppsving under de senaste åren, med kapitalinvesteringar på 50 procent av BNP, saknar motsvarighet. Ändå har utbyggnaden av det nationella elnätet och transportsystemet konsekvent släpat efter. Regeringen har prioriterat vägar framför järnvägar, med 13 000 km ny motorväg under de två senaste åren, jämfört med 6 500 km järnväg på fem år. Till skillnad från järnvägarna är nästan alla Kinas motorvägar avgiftsbelagda, finansierade av privata företag.
Under stormarna kollapsade mer än 2 000 kraftledningsmaster och svindlande 39 000 km kraftledningar under tyngden av is och snö. Kina använder ett högspänningsnät istället för dyrare underjordiska kablar, och är i förkrossande hög utsträckning beroende av kol, som utgör 80 procent av elkraften, vilket gjorde sårbarheten för stormarna större.
Regeringens handläggande av krisen har lovordats på sina håll. En talesperson för FN:s organ för naturkatastrofer (ISDR), Salvano Briceño, hävdade att ”regeringar världen över kan lära av den kinesiska regeringens hängivenhet”. Detta är en total felbedömning av situationen, tveklöst influerat av Beijings propaganda.
Det är som Howard W French, den Shanghaibaserade veterankorrespondenten för New York Times, rapporterade, ”Den verkliga skandalen med Kinas vädernödläge är att det har pågått i veckor, i stort sett obevakat, men inte behandlats som ett nödläge under det mesta av den tiden” (New York Times, den 1 februari).
Rivalitet och konkurrens mellan provinserna, en avgörande faktor för Kinas ekonomiska och politiska affärer, komplicerade ansträngningarna att organisera ett gemensamt nationellt svar på krisen. Vissa provinser med kolöverskott ville exempelvis inte släppa dem till provinser i nöd.
De första snöstormarna kom den 10 januari, men det tog ändå nästan tre veckor innan Kinas regering hade upprättat ett nationellt centrum för att samordna räddningsarbetet och direkta operationer inom kol-, olje- och kraftsektorerna.
Den officiella propagandan porträtterar en regering som har en ”ta tjuren vid hornen”-inställning till krisen. Statliga media har fått order om att inte rapportera klagomål, utan att bara komma med positiva nyheter, med tanke på hotet mot den ”sociala stabiliteten”.
Återupprepade referenser i tal och artiklar till ”regelrätt krig” är avsedda att ena befolkningen bakom regeringen och undertrycka kritik.
Regeringens högsta företrädare, i synnerhet premiärminister Wen Jiabao, har flugit till problemområden för att möta folk och utlova hjälp. Officiella myndighetspersoner i Guizhou, en av de värst drabbade provinserna, säger dock att det kan ta upp till fem månader att återställa elförsörjningen – regeringens handlande matchar inte dess löften.
Krisen har blottlagt klassklyftorna i det kinesiska samhället. Miljoner migrantarbetare har tvingats ge upp sin enda chans att åka hem till sina familjer och undfly det hårda slitet på fabrikerna, och miljontals står fortfarande inför mat- och energibrist. Samtidigt har aktiekurserna för kol- och oljeföretagen skjutit i höjden de senaste dagarna, på grund av prognoser om högre vinster till följd av krisen.

Propaganda

Trots regimens imponerande propagandamaskin är en politisk ”efter Katrina”-reaktion oundviklig. Denna process kan ta längre tid än vad som blev fallet i USA, givet diktaturens tunga stövelklack, men frågorna och invändningarna är för många för att bara kunna försvinna.
Många frågar sig varför regeringen spenderar motsvarande 230 miljarder kronor på olympiaden i Beijing, vilket är över 43 procent av den totala kostnaden för de nio föregående olympiaderna tillsammans, men ändå inte kan tillhandahålla el för miljontals vanliga människor.
Många är också kritiska till att det tog så lång tid – över två veckor – att mobilisera 251 000 soldater ur armén samt 772 000 miliser och arméreservister för vägröjning och annat undsättningsarbete. När soldaterna väl kallats in var deras utrustning ofta otillräcklig.
Det rapporteras om arbetslag som röjt huvudvägen mellan Beijing och Zhuhai för hand, med spadar. Pansarvagnar användes för snöröjning i vissa områden, men snöplogar skulle ha varit effektivare.
Xinhua News rapporterade om soldater som avfyrade k-pistar för att spräcka isen på luftburna elkablar, och TV-nyheterna visade reparationsarbetare som hängde ner från högspänningsledningar likt mänskliga spindlar, för att knacka bort isen med hammare. De tragiska nyheterna om elva elreparationsarbetares död kom därför inte som någon överraskning.
Kraftbolagen lider akut brist på rörliga lyftkranar och kranvagnstruckar, vilket gör reparationsarbetet extremt farligt. Det är problem som inte underlättas av den pågående privatiseringen och avregleringen av industrin. Många kraftföretag lät medvetet sina kollager sjunka under de första veckorna av 2008, även med det svåra vintervädret i antågande, i protest mot regeringens frysning av priserna. Kraftbolagscheferna kopierade den taktik de statsägda oljeraffinaderierna använde när de i oktober tvingade regeringen till en förödmjukande u-sväng då den sanktionerade en 10-procentig höjning av bensin- och dieselpriserna. Om de senaste veckornas katastrof verkligen skulle ha varit fråga om ett ”regelrätt krig” som regeringen påstår, då borde nu många kraftbolagschefer stå inför exekutionspatrullen.

Världens största migration

Den kroniska överbelastningen av transportsystemen, till följd av att omkring 200 miljoner migranter gör den årliga nyårshemresan, visar också på den blomstrande kinesiska ekonomins omänskliga sociala kostnader.
”Motivationen” för dessa arbetare att lämna sina nära och kära, resa tusentals kilometer och sedan slava under några av de värsta villkoren i kapitalismens historia, är att de helt enkelt inte har valmöjligheten att stanna hemma. Det finns inga jobb och de flesta jordbruk är för små och improduktiva för att kunna försörja en hel familj.
En vecka innan starten på nyåret strandsattes uppskattningsvis sex miljoner migrantarbetare på järnvägs- och busstationer. Järnvägsstationer omringades av stora paramilitära truppstyrkor på grund av rädsla för oroligheter. En kvinnlig migrantarbetare trampades till döds och 500 människor skadades under en rusning efter biljetter på järnvägsstationen i Guangzhou.
– Till följd av snön fann tusentals migrantarbetare som anlände till de stora transportknutpunkterna i Hunan-, Guizhou- eller Sichuanprovinserna, att det inte fanns någon kollektivtrafik som kunde ta dem den sista sträckan på vägen hem, berättade Chen Lizhi för chinaworker.info.
– De flesta har inte ens råd med ett billigt boende på vandrarhem, för 10-20 yuan per natt. Så de står strandsatta, tvungna att sova var som helst. För vissa varade detta i över en vecka. Andra valde att fortsätta sin resa till fots, med vandringar på 7-10 timmar per dag.
Regerings- och media-”experter” använder vinterkrisen för att skynda på privatiseringarna och införandet av ”marknadslösningar” ännu mer. Med börsnoteringen av det största järnvägsbolaget, på Shanghai- och Hongkongbörserna i december förra året, har Kina nu fyra börsnoterade järnvägsföretag.

Argument för planering

Snarare än att vara ett argument för fler nyliberala experiment och vinstjakt, är Kinas trafikkaos ett mäktigt argument för demokratisk socialistisk planering, för att samordna de nationella resurserna, ta tillvara de anställdas och passagerarnas färdigheter och initiativförmåga, och utrota byråkratin genom att lägga allt beslutsfattande i händerna på valda kommittéer som är omedelbart återkallningsbara, och vars delegater inte har mer än en kvalificerad arbetarlön i inkomst.

Vincent Kolo
(Hela artikeln, på engelska, finns på www.chinaworker.info)

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!