Nu stänger EU vägen för flyktingarna. De som tagit sig till Grekland ska tvångsutvisas tillbaka till Turkiet. Landvägen längs västra Balkan blockeras. Men kriget och lidandet för alla som tvingas fly fortsätter, liksom EU:s kris.
Måndagens EU-toppmöte (den 7 mars) illustrerar EU:s djupa kris. Efter en natt av förhandlingar innan toppmötet presenterade EU:s verkliga ledare, Tysklands Angela Merkel, ett gemensamt förslag med Turkiets premiärminister Ahmet Davutoğlu.
Alla andra regerings- och statschefer ställdes inför fullbordat faktum – Turkiet ska stå för lösningen på EU:s flyktingkris. Drygt en miljon flyktingar – lite mer än 0,2 procent av EU:s befolkning – räckte för att skapa nationella motsättningar mellan regeringarna i EU och närmast knäcka hela projektet.
De länder som stängt sina gränser – från Österrike till Sverige – har tvingat fram en ytterligare militarisering av EU:s yttre gränser.
De nya förslagen, som de rapporteras i media tisdag morgon den 8 mars, går ut på att Turkiet med stöd av fartyg från Nato (från Tyskland, Kanada, Grekland, Turkiet och Storbritannien) ska stoppa de som flyr över havet till Grekland. De som når Grekland ska skickas tillbaka till Turkiet. Detta innebär massiva operationer. Enbart under januari och februari kom 132 000 flyktingar över Medelhavet till EU.
Europeiska Rådets ordförande Donald Tusk uppmanade redan förra veckan flyktingar att inte komma till EU. Nu tillägger han att Turkiet är ett ”säkert” land.
För sitt uppdrag kräver Turkiet fördubblat ekonomiskt stöd från EU, till 6 miljarder euro (56 miljarder kronor). Plus att förhandlingarna om EU-medlemskap tar fart igen och att turkiska medborgare inte ska behövs visum till EU. Enligt Angela Merkel, natten till tisdagen, accepterar EU dessa krav från den allt mer krigiska och diktatoriska regimen i Ankara.
Idag finns över 30 000 flyktingar i Grekland, varav närmare 15 000 under svåra förhållanden i lägren i Idomeni på gränsen till Makedonien. Visserligen säger Stefan Löfven att deras asylrätt ska prövas, men andra EU-toppar är tydliga med att det är utvisning som gäller. Var och en kan föreställa sig de tragedier sådana massutvisningar skulle skapa. Redan har makedonsk polis använt tårgas mot flyktingarna.
Desperationen kommer att öka i synnerhet bland alla de flyktingar som inte kommer från Syrien. Dessutom utgör kvinnor och barn över hälften av årets flyktingar, varav många hoppats kunna återförenas med sina män, som redan passerat gränsen.
EU säger att därefter ska flyktingar från Syrien – enbart Syrien – kunna färdas direkt från Turkiet till EU. Tidigare har det talats om 300 000 flyktingar. Men vilka regeringar som är beredda att ta emot är ytterst oklart. EU:s tidigare plan för att sprida ut flyktingar står som ett monument över unionens misslyckande.
Av de 66 400 flyktingar som skulle omfördelas från Grekland har 325 fått plats i ett annat EU-land. Totalt skulle 160 000 flyktingar omfördelas från Grekland, Italien och Ungern. Redan då röstade regeringarna i Slovakien, Tjeckien, Ungern och Rumänien mot beslutet. Sedan dess har de fått sällskap av den nya polska högernationalistiska regeringen, förutom att så gott som alla andra regeringar rört sig i samma riktning.
I olika grad har gränser stängts när gränskontroller införts: Sverige mot Danmark, Norge mot Sverige, Danmark mot Tyskland, Tyskland mot Österrike, Österrike mot Slovenien och så vidare. Det har till och med uppstått en konflikt när Belgien införde gränskontroller mot Frankrike. Österrike kallade för en dryg vecka sedan till en egen konferens i Wien, med representanter för nio stater på Balkan, men inte Tyskland eller Grekland. Därefter deklarerade den österrikiska regeringen (en koalition mellan socialdemokratiska SPÖ och konservativa ÖVP, motsvarande Moderaterna) att högst 80 flyktingar per dag skulle tillåtas söka asyl och 3 200 skulle få passera på väg till Tyskland.
Flyktingkrisen markerar också EU:s och medlemsstaternas misslyckande genom att det främst är frivilligorganisationer som tar hand om flyktingarna.
I Idomeni är det organisationen Praksis som står för maten och Läkare Utan Gränser för vården.
Även om – som vanligt med EU-uppgörelser – detaljerna i EU:s beslut återstår att se går det att dra slutsatser:
- Den svenska regeringens gränskontroller och försämringar gick i spetsen för EU:s försämringar.
- Även Angela Merkel och den tyska regeringen stänger nu gränserna. Tidigare löften till flyktingar, särskilt från Syrien, är helt och hållet övergivna. Detta i ett försök att vinna tillbaka tappat stöd.
- EU:s kris är långt ifrån löst. Nationalistiska partier har gått framåt och misstänksamheten finns kvar. Detta kommer att slå mot EU även ekonomiskt, och i längden mot euron. Det sammanbrott ledande EU-politiker varnat för är fortfarande ett reellt hot.
- Den nya muren och massutvisningar kommer att stärka den europeiska rasistiska och nazistiska högern. I Slovakien drev de styrande Socialdemokraterna hets mot flyktingar som sin valfråga, men tappade ändå i helgens val, bland annat till ett nazistiskt parti. Detta i ett land som i fjol tog emot 350 asylsökande, varav 8 fick asyl!
- Solidariteten och motståndet mot EU:s mur fortsätter, och kommer att öka. Även FN:s flyktingorgan UNHCR säger att krisen är självförvåĺlad av EU. Amnesty International säger att stödet till Turkiet är absurt. I Grekland fortsätter den starka solidariteten med flyktingarna att växa.
- Insikten om EU:s roll kommer att öka. Agerandet mot flyktingar är en del av samma högerpolitik som när banker räddas, offentliga företag och service privatiseras, villkoren på arbetsplatserna försämras och så vidare.
- Alternativet är kamp mot högerpolitik och för rätten till asyl – mot EU:s och imperialismens krig och utsugning världen över. Internationalism och gräsrotskamp underifrån. Mot kapitalismen – för demokratisk socialism. ■
