EU-ländernas kris fördjupas

2009-06-04 11:05:20




Den historiska ekonomiska världskrisen slår allt hårdare i Europa. De baltiska staterna och Ukraina är nära bankrutt. Arbetslösheten har redan tre- och fyrdubblats i flera länder. Industri- och bilkrisen i Tyskland hotar hela EU:s motor.
Från ekonomin sprids nu också en politisk kris. Europa står inför sociala explosioner och masskamp.

Den djupaste krisen utvecklas i Baltikum. I Lettland kommer ekonomin att krympa med 16-18 procent under 2009 jämfört med 2008, enligt den egna regeringen.
Bördorna på krisen läggs på landets arbetare – lönesänkningar på 40 procent i offentliga sektorn, nedlagda sjukhus och skolor.
Kraven på nedskärningar kommer från internationella Valutafonden, IMF, men framför allt från den svens­ka regeringen och de svenska banker­na. Lettland ska till varje pris behålla eurobandet på den egna valutan, lat.

Men denna politik innehåller åtminstone två faror för den svaga letti-ska kapitalistklassen och för de svens- ka bankerna. Dels fördjupas krisen av den extrema åtstramningen, dels ökar missnöjet i det lettiska samhället. En regering har redan fällts, och dagens strejker och protester kan när som helst leda till större explosioner.
Men inte heller att släppa kopplingen till euron är någon lösning. Exporten skulle bli billigare och fler tu- rister skulle antagligen komma till Lettland. Men allvarligare är att alla skulder blir dyrare och enorma prisökningar på importerade varor. Trots detta är devalveringen nu mycket nä­ra.
Krisen i Estland (prognosen lyder  minus 15,6 procent under 2009) och Litauen (minus 12,6 procent) ligger inte långt efter Lettlands. De båda länderna kommer också sannolikt att följa med en lettisk devalvering.
De baltiska staternas styrande har satsat på samma form av ”intern devalvering”, det vill säga extrema bördor har lagts på löntagarna. I Estland har de offentliganställdas löner sänkts med 10 procent. Men det är en krispolitik utan lösning. De tre staterna har den snabbast ökande arbetslösheten inom EU, med Litauen i topp – från 4,3 procent arbetslösa till 15,5 på ett år.
För hela Öst- och Centraleuropa väntas ekonomin krympa med om­kring 5 procent under 2009.
Regeringarna i Ungern och Tjeckien har fallit och ersatts av teknokratregering­ar som driver igenom åtstramningar­na. I Ungern sänks pensionerna med 8 procent. Nya ”räddningspaket” är att vänta från IMF och EU-bankerna EBRD och EIB.

Västländernas regeringar och kapitalister kan inte skylla på speciella faktorer i Öst. Västmakternas banker och storföretag har i stor utsträckning styrt i Öst. EU-medlemskap och euroanslutning har inte skyddat mot krisen. De nyaste eurolandet, Slovakien, såg ekonomin krympa med 11,2 procent första kvartalet i år.
Krisen är dessutom minst lika djup i Västeuropa. Och vad skulle hända om samma krisprogram skulle erbjudas i Väst? ”Försök säga till folk i Storbritannien eller USA att de kanske måste acceptera en 20-procentig sänkning av levnadsstandarden”,  spekulerade Gideon Rachman, politisk kolumnist i Financial Times.
Fakta är alarmerande: Industriproduktionen i euroländerna var 20 procent lägre i mars i år än samma må- nad 2008, medan orderingången har falit ännu mer.
Den tyska ekonomin, EU:s särklassigt största, var 6,9 procent mind­re första kvartalet 2009 än 2008.
Den franska ekonomin gick igen­om sin första minskning under ett kvartal sedan andra världskriget. Tyskland, Spanien och Irland har re­dan deflation, fallande priser som fördjupar krisen. Bostadspriserna fort- sätter att falla och bostadsbyggandet att stå stilla.
Arbetslösheten i Spanien har ökat till 17,4 procent och fördubblats på Irland till över 10 procent.

Krisen är en enorm utmaning för de nationella kapitalistklassernas försök att hålla ihop mot USA, Asien och arbetarklassen. Krisen för bankerna och bilindustrin har bemötts med nationella åtgärder – statliga paket och prat om att rädda det egna landets andelar.
Den tyska regeringen har satsat motsvarande 50 miljarder kronor i garantier för att rädda jobben på Opel. Berlin har trummat igenom en uppgörelse som lämnar bolaget till nya ägare med den ryska banken Sberbank i spetsen.
Inom Europa protesterade de belgiska och svenska regeringarna mot försöken att säkra produktionen i Tyskland på bekostnad av fabriker i andra länder. Nu ingår GM:s fabriker i Spanien, Polen och Belgien i uppgö­relsen som ska skära bort en femtedel av GM:s 50 000 anställda i Euro- pa.
Den tyska kapitalismen är särskilt utsatt. Trots överskott mot andra stater och avsaknad av en bostadsbubbla väntas ekonomin krympa med 6 procent i år. Orsaken är att exporten, som stått för tre femtedelar av tillväx­ten, helt stannat av, samt att bankerna är djupt inblandade i bostadsbubblor i andra länder.
Den tyska regeringens främsta åtgärd mot krisen var en skrotningpremie för gamla bilar på 25 000 kronor till den som köper en ny. Bilförsäljningen ökade i mars med 40 procent jämfört med mars 2008. Enbart i Slovakien väntas denna premie öka tillväxten med 1 procent. Men det är ett engångsstöd som inte håller i längden. När bilköpet väl är gjort återkommer krisen.

I Tyskland och i andra länder växer därför kraven inom kapitalistklassen på hårdare attacker mot arbetarklassen. I Tyskland gäller det t ex att öka företagens möjligheter att avskeda arbetare, där Sverige framhålls som ett exempel. Men regeringens ingripande för att rädda Opel visar samtidigt hur man fruktar politisk kritik och stämningarna underifrån. I Tyskland finns idag en offentlig debatt om att krisen är kapitalismens och en tydlig radikalisering bland ungdomar.
Regeringarnas och politikernas isolering är kanske tydligast i Storbritanniens korruptionsskandaler.
Avslöjanden om privilegier – parlamentsledamöter som vill ha betalt för sin pool – har avslöjat den politis­ka klassen och ökat hatet mot dem ytterligare.

Tidningen Daily Telegraph, som avslöjade excesserna, talar till och med om ”revolutionära tider”. Men åtgärderna – talmannen tvingades av­gå och prat om bättre kontroll – inne-bär långtifrån någon revolution.
Med en ny högerregering i Stor-britannien väntar ännu värre attacker och nedskärningar. Detta kommer i sin tur att öka spänningarna. De strejker som genomförts de senaste åren kan få långt kraftigare efterföljare.
Situationen är explosiv i många EU-länder.
I Frankrike, som upplevt två storstrejker i år, är ”de politiska riskerna mycket stora, risken för våld, revolt, är mycket stor”, sa Henri Guaino, rådgivare till president Sarkozy i en TV-intervju i april. Ett exempel är att 64 procent svarat att de är mot att arbetare som kidnappar direktörer ska bestraffas. Många fran­ska universitet har under våren varit stängda p g a studentstrejker.
Spaniens extrema ekonomiska kollaps och diskussioner om frysta lö­ner för offentliganställda i Grekland gör att spänningen stiger i de båda länderna. Grekland, Spanien och Portugal har också fått sina räntekostnader höjda av kreditvärderingsföretag.

Den baltiska krisens spridning, bilindustrins fortsatta kris och växande budgetunderskott kan alla utlösa djupa kriser för EU och euron. I ett visst läge, med skärpt klasskamp och utbredd politisk kris, kan det leda till att regeringar tvingas bryta med euron för att hitta en nationell väg, en devalvering. Vi är inte där ännu men utvecklingen pekar i den riktningen. Partier och stater kommer också att försöka spela nationalistiska och rasistiska kort.
Behovet av kämpande fackföre­ningar och socialistiska arbetarpartier är akut. Dessa måste byggas under kampens gång och medvetna socia­listiska organisationer har ett stort ansvar för att visa vägen till kamp och ett alternativ till rasism och kapitalismens kris.

Per-Åke Westerlund

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!