
”Att erbjuda hjälp till Irland var nödvändigt för att skydda den finansiella stabiliteten i Europa”, sa EU:s ekonomikommissionär Olli Rehn. Att även G7-länderna – d v s USA, Japan och Kanada utanför Europa – deltog i beslutet understryker allvaret.
Krisen har därmed tillspetsats ytterligare sedan i våras. Då mer än fördubblades paketet för Grekland på någon vecka till 110 miljarder euro (1 000 miljarder kronor) och en ny krisfond på enorma 750 miljarder euro (7 000 miljarder kronor) inrättades.
Den 7 maj höll Jean-Claude Trichet, chef för Europeiska Centralbanken, ECB, ett alarmerande tal till EU:s regeringschefer. ”När Trichet levererat sitt kompromisslösa budskap tvivlade ingen ledare om att eurons öde stod och vägde”, sammanfattade tidningen Financial Times läget.
Helgens krispaket har samma orsaker. Enbart brittiska banker har motsvarande mellan 1 500 och 2 000 miljarder kronor utlånade på Irland. ”Om Irland ställt in betalningarna skulle det ha ställt London i en liknande situation som Irland nu är i”, konstaterade nyhetssidan euobserver.com.
Finanshajarna hade tagit strypgrepp på Irland, med extrema räntor på de lån den irländska staten tvingas ta. ”Marknaden” ville ta fyra gånger mer i ränta för lån till Irland än till den tyska staten.
Lånen behövs för att Irlands regering genom att rädda bankerna har slagit världsrekord i statligt budgetunderskott med 32 procent av landets BNP. Enbart mellan september och oktober ökade lånebehoven till banker på Irland med över 100 miljarder kronor. Irländska banker har tagit emot en fjärdedel av de hundratals miljarder euro som Europeiska Centralbanken, ECB, erbjudit på grund av finanskrisen.
Irlands kris har orsakats av en extrem bank-, bygg- och bostadsbubbla. Banker och spekulanter från hela Europa har satsat pengar i detta kasino. När kraschen nu kommer skickar EU och regeringen räkningen till offentliga sektorn, arbetare, arbetslösa och pensionärer.
Helgens krispaket är på 90 miljarder euro (800 miljarder kronor). EU:s nya krisfond, som upprättades i våras, Internationella Valutafonden (IMF) och euroländerna står för en tredjedel var. Villkoren kommer att motsvara kraven på Lettland, Grekland och Island – en ”intern devalvering”. I Lettland innebar de extrema åstramningarna att ekonomin krympte med en femtedel och att arbetslösheten blev den högsta i Europa.
Även den svenska regeringen är med på paketen, samtidigt som både Anders Borg och tidigare Mona Sahlin (S) är bland de politiker som hårdast kräver nedskärningar i de krisdrabbade länderna, men att Sverige skulle ligga så mycket bättre till är skenbart. Skuldberget ökar och bostadsbubblan kommer att spricka. Reinfeldts regering bidrar med 5-10 miljarder kronor till det irländska paketet för att försöka rädda den svenska industrins exportmarknader, inte minst i Tyskland och England.
Närmast på tur att jagas av spekulanterna är Portugal, men krisen är långt ifrån över för Grekland och Irlands del.
Krisen handlar om mer än EU och euron. Den är ett resultat av den kapitalistiska globaliseringen, som med priivatiseringar, avregleringar och slakt av offentlig service har omfördelat resurser i större skala än någon gång tidigare. Det parasitära kapitalistiska systemet måste mötas av masskamp, av nya arbetarpartier som kämpar för ett demokratiskt socialistiskt samhälle i Europa och världen.