EU:s ledare har enats om en ny EU-konstitution. Det är i stort sett samma innehåll som i den konstitution som röstades ner i Nederländerna och Frankrike 2005. Men för att framställa det som något nytt har konstitutionen döpts om till Lissabonfördraget.Den här gången vill EU undvika att fördraget förkastas genom att inte ha folkomröstningar. Det är än så länge bara Irland som kommer att ha en folkomröstning.
Nyliberal
Kärnan i Lissabonfördraget är att befästa nyliberalismen.Den fria marknaden pekas ut som det viktigaste EU ska ta hänsyn till, d v s rörligheten för varor, kapital, tjänster och arbetskraft. Det kan innebära att lagar och regler som är till för att skydda miljön eller begränsa alkoholtillförseln avskaffas för att gynna den fria marknaden. EU pressar också på för privatiseringar och avregleringar, “en inre marknad med fri konkurrens” heter det i fördraget. EU kräver avregleringar av post, hamnar, järnvägar och telekommunikationer. Sveriges monopol på apoteket, Svenska spel, systembolaget och alkoholimport har kritiserats av EU.
Lissabonfördraget skyddar valutaspekulationen då den förbjuder att kapitalets rörlighet begränsas. Kravet på stabila priser är en överordnad målsättning och därmed viktigare än jobb och välfärd.
De krav som EMU ställer på låg statsskuld och stabila priser finns kvar. Kraven brukar av de nationella politikerna användas som en ursäkt för att göra nedskärningar i de offentliga utgifterna.
Militarisering
En stor förändring Lissabonfördraget innehåller är utökad militarisering.EU har redan ett militärt samarbete, det finns en styrka på 60 000 soldater som kan användas i andra delar av världen.
Enligt Lissabonfördraget ska EU kunna besluta om ett gemensamt försvar och om ett EU-land blir attackerat ska alla andra länder försvara det med alla till buds stående medel.
Fördraget slår även fast att EU-länderna ska rusta upp militären. Det är anmärkningsvärt att man i en grundlag skriver in krav på militär upprustning.
Med tanke på vems intressen EU värnar om kan den nya EU-militären komma att användas till krig för EU:s kapitalisters intressen. Exempelvis kan militären sättas in mot proteströrelser och revolutioner som ses som ett hot eller för att få politiskt och ekonomiskt inflytande, som kontroll över råvaror.
Centralisering
Mycket av kritiken mot Lissabonfördraget riktas mot att makten tas från medlemsländerna och ges till Bryssel. Och det är sant att EU: s ledare får mer makt, med inflytande över fler områden. Vetorätten tas bort på stora områden och EU får en gemensam president och en utrikesminister.Problemet med den utvecklingen är att nationella politiker får lättare att gömma sig bakom överstatliga EU-beslut. Även de nationella politikerna står för en nyliberal politik med privatiseringar och nedskärningar av offentliga utgifter, men om EU beslutat om dem är det inte lika uppenbart.
Planen är att Lissabonfördraget ska antas under 2008 och börja gälla 2009. Ett nej i folkomröstningen på Irland kan sätta stopp för den planen. Men folk borde få säga vad de tycker i de andra länderna också.
I Sverige driver vänsterpartiet krav på folkomröstning om Lissabonfördraget.
Rättvisepartiet Socialisterna stödjer det kravet. Samtidigt hyser RS till skillnad från v inte förhoppningar om att EU kan reformeras till någonting bättre. EU har från början varit ett samarbete mellan ledare och kapital i olika länder. Främsta syftet är och har alltid varit att underlätta och samordna attacker på arbetarklassen i hela Europa. Allt prat om demokrati och insyn är endast till för att hålla folk på mattan.
Rättvisepartiet Socialisterna vill se en alleuropeisk arbetarkamp för att skrota EU. Det som behövs är ett samarbete underifrån, ett arbetarnas Europa för att förbättra för vanligt folk, inte för de rika.
Karin Wallmark
