Efter
EG-domstolens (EU-rätten) antifackliga dom i Lavalmålet i slutet av 2007 föll
Arbetsdomstolens (AD) Lavaldom i början av december. AD-domen var ännu ett
politiskt och rättsligt bakslag för facken. Byggnads och Elektrikerna dömes att
betala totalt 2,5 miljoner kronor i skadestånd och rättegångskostnader. Domen
är en skandal.
Bakgrunden
till Lavalmålet och de antifackliga domarna är denna. Under 2004 sattes de
lettiska byggföretaget Laval un Partneri, som fått uppdraget bygga om en skola
i Vaxholm, i blockad eftersom man vägrade att teckna kollektivavtal med
Byggnads.
Laval
påstod att man betalade sina anställda 109 kronor i timmen, men i själva verket
handlade det om löner som låg på mellan 20 och 35 kronor i timmen (4 000
till 6 000 kronor i månaden). Det ska jämföras med att snittet för
byggnadsarbetare i Storstockholm vid denna tid var 145 kronor i timmen, det var
den lön som Byggnads menade att Laval skulle betala.
Men
Laval vägrade att teckna kollektivavtal. Byggnads varslade om blockad och stridsåtgärderna trädde i kraft den 2
november 2004. Elektrikerna stödde Byggnads med sympatiåtgärder. Svenskt
Näringsliv slöt upp bakom Laval och Byggnads stämdes inför AD, som avslog arbetsgivarnas
begäran om att fackets stridsåtgärder skulle förklaras som olovliga. AD var
dock osäker och oenig och beslöt därför att inhämta EG-domstolens utlåtande
innan man tog slutlig ställning.
För
två år sedan kom EG-domstolens dom: Fackets stridsåtgärder stred mot skyddet
för den fria rörligheten för tjänster i EG-rätten. En följd av denna
antifackliga dom blev sedan Stråthutredningens förslag (2008) om inskränkningar
i strejkrätten och ändringar i lex Britannia samt den svenska
utstationeringslagen. (Lex Britannia är en lagparagraf som skrevs in i MBL 1991
efter att Sjöfolksförbundet och Transport några år innan kämpat för att
sjömännen på M/S Britannia skulle betalas enligt svenska avtal och inte de
slavlöner som de fick enligt det filippinska avtalet. Lex Britannia gav svenska
fack en möjlighet att stoppa företag som dumpar löner och arbetsvillkor i skydd
av att man har eller påstår sig ha utländskt avtal.)
Konsekvensen
av EG-domstolens dom och dess efterföljd är att ”regeringen nu lagt fram ett
lagförslag med kryphål, är det att godta illojal konkurrens, dumpade löner och
arbetsvillkor. Vägen ligger öppen för lönedumpning, inte bara i Sverige, utan i
hela Europa”, enligt de sex
fackförbundsordförandena som ingår G6 – Fackförbund för samverkan på DN Debatt
den 1 december.
En
riktig slutsats, men tyvärr säger de sex fackförbundstoppar som har
undertecknat debattartikeln inget om hur lönedumpningen ska bekämpas, mer än
att man vill att EU ske bli ett verktyg för ett ”socialt Europa”. Men är det
något som Lavaldomarna och andra antifackliga domar visat så är det att EU
betyder ett asocialt Europa.
Trots
att AD ansåg att Byggnads och Elektrikerna handlade enligt gällande svensk rätt
när man utlöste sina stridsåtgärder i Vaxholm 2004 så döms facken av samma AD
fem år senare till att betala 550 000 kronor i skadestånd för brott mot
MBL (lag om medbestämmande i arbetslivet). Det är en av de största allmänna
skadestånd som AD någonsin dömt ut för brott mot MBL, enligt den förre
LO-juristen Kurt Junesjö. Förutom 550 000 kronor i böter ska de båda
fackförbunden också betala Lavals rättegångskostnader på två miljoner kronor.
Sammanlagt alltså 2,5 miljoner kronor i skadestånd och rättegångskostnader.
”Att
AD trots att rättsläget var synnerligen oklart när stridsåtgärderna utlöstes, vilket
normalt brukar vara en anledning till att vardera parten ska stå för sina
rättegångskostnader dömer Elektrikerna och Byggnads till att betala dem, mer än
2 miljoner. Det blir än snedare när AD som ett särskilt skäl anger att Laval
inte är företrädda av någon arbetsgivarorganisation, när vi vet att Svenskt
näringsliv enligt egna uppgifter har finansierat hela processen som ett sätt
att krossa den svenska fackföreningsrörelsen. AD subventionerar alltså Svenskt
Näringslivs attacker mot den svenska modellen”, skriver Kurt Junesjö i en
kommentar till domen på sin hemsida kurt.nu
–
Det är obegripligt att facket ska betala skadestånd när vi har följt gällande
svensk rätt och beslut i AD säger Byggnads ordförande Hans Tilly.
AD
är en klassdomstol vars domar, liksom EG-domstolens, är politiska. Facken måste
vägra att betala några skadestånd. Det vore att skriva ut ett undergångsrecept
om facken accepterar klassdomstolens (AD) antifackliga domar och att den så
kallade EG-rätten ska väga tyngre än arbetsrätten.
–
Konsekvensen av
Arbetsdomstolens dom i Lavalmålet blir att fackförbunden måste bli väldigt
medvetna om detta och respektera alla EG-rättsliga regler på det
arbetsrättsliga området, säger advokat Anders Elmér, som var Lavals ombud i AD
till tidningen Lag&Avtal den 2 december.
Men
det är inte givet att det blir så. Ytterst beror detta på om fackledningen
väljer underkastelse eller tar fajten för att kollektivavtalets villkor ska
gälla för alla som arbetar, oavsett varifrån man kommer och vem man är anställd
av. Om inte facken agerar mot arbetsorätten är det risken stor att
arbetsgivarnas förhoppningar efter AD-domen infrias.
Lavalmålet
borde en gång för all punktera facktopparnas naiva förhoppning om att EU,
regeringen och AD skulle stå upp för kollektivavtalet och arbetsrätten.
Per Olsson
