Scanialedningen har trots goda vinster beslutat lägga ned fabrikerna i Falun och Sibbhult nästa år. I ett slag raseras tryggheten för hundratals arbetarfamiljer på orter som länge har dominerats av lastbilstillverkaren Scania. Bara ett fåtal kan nappa på erbjudandet att följa med till Södertälje, dit merparten av produktionen ska centraliseras.
Den stora frågan efter Scaniachefen Leif Östlings blixtvisit
i Falun i förra veckan är om den tysta indignation och starka
oro som de senaste veckorna fått produktionen att falla också ska övergå i öppna
protester.
–
Det är negativa vibbar på golvet, och Östling gjorde
inte saken bättre då han dök upp som gubben i lådan.
Varför fattar ingen än, säger Mats Söderlund, kassör
i IF Metalls verkstadsklubb, till Offensiv.
Flytt drabbar 60 procent
60 procent av de 1 200 jobben i Falun och Sibbhult ska enligt ledningens
plan flytta, medan 40 procent outsourcas till nya underleverantörer
i de befintliga verkstadslokalerna. För Falun betyder det att 150
av de 650 arbetarna kan hoppas på fortsatt jobb. Ett slugt drag,
som omedelbart försvårar motståndet.
Både Scania och Faluns kommunledning lovar att arbeta för
ersättningsjobb, men utgångsläget är dystert.
–
När en arbetare tog kontakt med arbetsförmedlingen fanns det
bara fyra jobb att söka inom två veckor.
Erbjudandet om jobb i Södertälje är ändå ganska ”riskfritt” för
Scania, då en enkät visar att bara tio procent kan och vill
flytta med. Många har hus och familjer som är rotade i Falun.
På frågan till Östling om vad han skulle göra om
alla nappade på att flytta med, svarade Scaniachefen att han då fick
ta ett snack med kommunalpolitikerna där om att bygga fler bostäder.
Scanias ledning har kallt räknat med att svenska arbetare i vanlig
ordning ska foga sig utan större protester och inte ta kamp för
jobben som de tyska arbetarna vid Electrolux i Nürnberg nyligen
gjorde. De gick ut i en sex och en halv veckas strejk mot en utflyttning
av produktionen till lågprislandet Polen.
Kamp gav resultat
Den kampen räckte inte för att stoppa nedläggningen, men
förbättrade i alla fall avgångsvederlagen med 50 procent
till 1,8 månadslöner per anställningsår och ett års
arbete i ett omställningsföretag för dem som inte lyckas
få ett nytt jobb.
Skälet till Östlings besök i Falufabriken var säkert
att faluarbetarnas produktion av lastbilarnas bakaxel, kardan och framaxel
rasat – med 15 procent enligt företaget, med en tredjedel
enligt en arbetare på ett internetforum, där det manas till
protester. Det har räckt för att med dagens slimmade produktion
utan lager drabba tillverkningen i både Södertälje, Oskarshamn,
holländska Zwolle och franska Alger. Reaktionerna har enligt Scanias
platschef i Falun, Anders Williamsson, blivit starkare än väntat.
–
Produktionen når helt enkelt inte upp till normal takt. Folk står
på sina arbetsplatser, men jobbar strikt efter SPS – Scania
Production System. Det innebär att man ringer efter en reparatör
när det blir ett fel på linan i stället för att
laga felet själv, kommenterar Mats Söderlund.
Under den dag Östling var där blev inte mycket gjort i fabriken.
”Slag i ansiktet”
Scaniachefen Leif Östlings bud om 3 000 kronor för att jobba
ikapp släpet innan påskhelgen avvisades direkt av arbetarna.
–
Ett slag i ansiktet, menar Söderlund.
Lastbilsbyggarna i Falun nöjer sig inte med att Östling blankt
avvisade alla spontana krav på riktiga bonusar eller dubbla löner.
–
Folk läser allting och vet vad de tyska arbetarna på Electrolux
fått och vad GM erbjudit arbetarna på Delphi, mellan 35 000
och 140 000 dollar, säger Mats Söderlund.
Arbetarna är också medvetna om dagens rekordvinster och skrattar åt Östlings
motfråga om ”var ska vi ta dom pengarna någonstans”.
Scaniachefen är själv en av Sveriges allra högst avlönade
direktörer.
–
Folk börjar tröttna på allt. Dom som först sätter
sig kan få hela Sverige med sig, tror Söderlund.
Vilka krav facken på Scania ställer är när detta
skrivs inte klart. Onsdag denna vecka görs ett försök
att ställa samman en kravlista som alla Scaniaklubbar kan ställa
sig bakom.
Arne Johansson
