Jag börjar med en fantastisk film för alla stopmotionälskare Den fantastiska räven (87 min) av Wes Anderson. Filmen är byggd på en novell av Roald Dahl som handlar om en räv, Mr Fox (George Clooney), som har gått i pension från sitt hönstjuvliv men som nu bestämmer sig för en sista stöt.
Det är en varm komedi om en fantastisk räv som går samman med de andra djuren för att bekämpa förtryckarna.
En film som inte fick distribution i Sverige men som går att hitta på nätet är den kanadensiska high school-filmen The Trotsky (120 min) av Jacob Tierney. Den berättar historien om Leon Bronstein (Jay Baruchel), en ung kille som är besatt av Trotskijs liv och död och som övertygar sig själv om att han är en reinkarnation av Leo Trotskij och börjar kämpa för studenternas rätt att organisera sig i ett elevfack.
The Trotsky är inte en politiskt laddad film, men har många referenser till Trotskijs liv som dras i roliga paralleller till Leon Bronsteins liv och med glimten i ögat berättar den om behovet av att organisera sig och att ställa krav för att kunna uppnå gemensamma målsättningar.
Strax innan kronprinsessbröllopet i år klippte Maj Wechselmann ihop En liten antirojalistisk film (28 min) som svar på monarkivurmandet. En kort film om kungafamiljens bakgrund i Nazityskland.
Det är en kort och rätt så överraskande film om kungafamiljens släkt och deras starka band till fascisterna. Filmen utgjorde ett skönt avbrott under bröllopshysterin och det fatalistiska monarkivurmandet som kom under början av året från näringslivets håll. Vi får hoppas att det är fler som ser denna korta film än de som köpte prinsessbröllopet på dvd.
Barnfilmer på bio brukar vara få, men en film som alla barn borde ha fått se under 2010 är Vem? (30 min) av Jessica Laurén, byggd på barnböckerna av Stina Wirsén.
Det är flera småfilmer om känslor och om att vara olika, filmer för de allra minsta. Är man ful för att man är gul? Hur går det när man spikar sig på näbben? Vad händer om man går vilse i affären eller om man vill att farmor bara ska vara ens egen och inte behöva delas med andra?
Fina barnfilmer för de små har fina slut och när man ser budskapet som sänds ut till barnen förstår man att ingen kapitalist någonsin skulle kunna göra en barnfilm som föräldrar skulle vilja visa sina barn.
Lucia Collazos