foto: Edmund Schlüssel
Massiv uppslutning mot rasism och nazism i Finland.
Lördagen den 24 september samlades tiotusentals i flera finska städer i protest mot det dödliga rasistvåldet som ändade Jimi Karttunens liv. 15 000 demonstrerade i Helsingfors mot nazitmordet och samma dag genomfördes manifestationer i Tammerfors, Kupio, Jyväskylä och Joensuu, följt av en demonstration i Uleåborg den 27 september.
Mordet på Jimi Karttunen, som dog efter att ha misshandlats av nazister, har chockat Finland. Landets politiska ledning har varit skamligt tyst, vilket inte kommer som någon överraskning då de traditionella partierna numera lutar sig emot de högerextrema Sannfinländarna.
Samtidigt har alla de stora partierna – även, chockerande nog, en del av ledarna för Vänsterförbundet – stött ett åtstramningsprogram som har kastat tusentals ner i misär och skapat illusioner om att extremhögern är ett alternativ.
Det är utmärkt att så många mobiliserar sig runt om i landet. ”Peli Poikki”-kampanjen (”Nu räcker det”) – som bakom kulisserna domineras av medlemmar och anhängare av De gröna – har berört stundens känslor, men tillhandahåller inga lösningar.
Aktivister ombads att lämna alla politiska symboler hemma och talen var på ett liknande sätt tomma och innehållslösa: Den tidigare presidenten Tarja Halonen, en av huvudtalarna, prisade bara folkmassans storlek på Senaatintori (Senatstorget).
Demonstrationen i Helsingfors mötte opposition från några dussin rasister och högerextremister uppdelade i tre grupper: De som var emot den så kallade ”antifinska rasismen”, islamofober och de som är emot samkönade äktenskap. Dessa grupper försökte blockera den antirasistiska marschen på Mannerheimintie (Mannerheimsgatan, en stor paradgata i Helsingfors), men sveptes snabbt åt sidan.
Nazistmordet och vågen av främlingshat samt de ekonomiska åtstramningarna som underblåser rasistiskt våld är uttalat politiska till sin natur och ingen lösning är möjlig om detta faktum ignoreras. Efter åratal av dessa ”ickepolitiska” demonstrationer verkar många vara beredda att dra samma slutsats.
Socialistin Vaihetoehto (Socialistiskt Alternativ, CWI i Finland) manar till beprövade socialistiska lösningar för att besegra extremhögern och stoppa rasismen.
Vi vet att det inte går att lita på polisen – de gjorde ingenting för att rädda Jimi. Aktivister måste gå samman på gräsrotsplanet för att organisera antirasistiska protester och bilda demokratiskt styrda, arbetarledda organisationer som kan bekämpa rasism och rasistisk lagstiftning, bedriva kamp mot nedskärningar och om/när så är nödvändigt tillhandahålla självförsvar.
En sådan antirasistisk rörelse kan bli till en politisk rörelse som driver kampanjer för nödvändiga sociala förbättringar för att undergräva rasisternas positioner, som byggandet av bostäder, höjda löner och skapandet av fasta och trygga jobb.
Finlands högerregering diskuterar vid tiden för Offensivs pressläggning (tisdagkväll den 27 september) om ”extremistorganisationer” ska förbjudas eller inte. Men statliga förbud stoppar inte rasismen. Endast den socialistiska samhällsomvandlingen, avskaffandet av fattigdom och triumfen över kapitalism och nationalism kan en gång för alla besegra rasismen. ■
TAMPERE (TAMMERFORS) Omkring tusen personer demonstrerade mot rasism och fascism i lördags. Stämningen var med tanke på omständigheterna god och deltagarna hade varierande bakgrund.
Demonstrationen från Hämeenpuisto till Tullinaukio var en karneval av högljuddhet mot den rasismuppmuntrande borgerliga tystnaden.
Talen som hölls i Tullinaukio var skarpare än många andra under de senaste veckornas och månadernas stilla lunk, men även nu trubbades skärpan av på grund av ett inomparlamentariskt fokus på hur man bör eller inte bör rösta, eller vem man ska rösta på.
Dessa frågeställningar är till en viss grad viktiga, men vi kan inte förlita oss på parlamentet vid den här tidpunkten för att uppnå någonting av värde.
Uppmaningen att inte hålla tyst inför det rasistiska och fascistiska våldet är bara att applådera, men frågan om hur man organiserar sig och bekämpar rasismen förblir obesvarad. Det relativt höga deltagandet visar dock att det finns ett motstånd mot rasism och fascism samt kanske även mot den borgerliga regeringen. ■
