foto: Johan Wessman © News Øresund (CC BY 3.0)
Svidande kritik mot Sverige från FN, bland annat vad gäller asylpolitiken.
FN:s kommitté för mänskliga rättigheter sågar Sverige på en rad områden, då de menar att landet kränker de mänskliga rättigheterna.
FN:s kommitté för mänskliga rättigheter utkommer regelbundet med rapporter om hur väl dess medlemsländer uppfyller målen om de mänskliga rättigheterna. Kritiken mot Sverige är omfattande, och generalsekreteraren för FN, Ban-Ki Moon, oroas över den situation som flyktingar får utstå.
– Det är viktigt att inte avvisa de som flyr, säger han till Expressen den 30 mars och manar ledarna till ”empati” och ”ledarskap” – snarare än en politisk kursändring.
Kommittén menar att alla de rättigheter som ska vara skyddade av konventionen om mänskliga rättigheter inte får fullt skydd i svensk lagstiftning. Landet har inte gjort nog för att minska lönegapet mellan kvinnor och män, där LO:s Jämställdhetsbarometer i mars månad visade att löneklyftan mellan könen faktiskt har ökat mellan år 2012-2014. Man gör heller inte nog för att ge kvinnor rätt till heltid.
En annan punkt är de långa häktningstiderna och att ensamkommande barn försvinner i landet. Det leder i sin tur till en ökad risk för människohandel.
Att romska medborgare i stort saknar rättigheter i landet är också något som får svidande kritik, samt det ökade rasistiska våldet mot muslimer, romer, afrosvenskar och judar. Det rasistiska våldet har också ökat mot alla de som tvingas fly från krig, förtryck och terror. Man oroas också över att medier kroniskt porträtterar muslimer negativt. En återkommande punkt är också diskrimineringen mot samerna i Sverige.
Dessa punkter stämmer, men staten är inte kapabel till att lösa problemen som strukturell rasism och våldet mot flyktingar, eftersom staten är en del av den kapitalistiska världs(o)ordningen som behöver rasism, patriarkat och andra förtryck som ett sätt att splittra arbetare och unga. Den förda regeringspolitiken legitimerar dessutom våldet mot asylsökande och ”ickesvenskar”. Därför kommer världens ledare aldrig att hörsamma Ban-Ki Moons vädjan om ”empati”.
Vad som kan innebära en förändring är en massrörelse som kopplar kampen mot alla olika orättvisor och förtryck med en kamp mot högerpolitiken och systemet, som utrustas med ett socialistiskt program.
