– Kampen för självständighet kan inte avskiljas från kampen för socialism, säger Philip Stott från Socialist Party Scotland.
– Vi förutsåg att folkomröstningen skulle bli till en revolt mot åtstramningspolitiken. Men revolten blev ännu större och mer djupgående än vi kunde föreställa oss. En klar majoritet av arbetarna röstade ja till självständighet och bland de unga som röstade för första gången var det mer än två tredjedelar som röstade ja. Totalt var det 1,6 miljoner som röstade ja till självständighet och valdeltagandet var det högsta någonsin, berättar Philip Stott, Socialist Party Scotland (CWI i Skottland) för Offensiv.
Det var för drygt två år sedan som den brittiska högerregeringen (en koalition mellan Tories, de brittiska Moderaterna, och Liberaldemokraterna, ungefär Folkpartiet) beslöt sig för att utlysa en folkomröstning om Skottland skulle bli självständigt eller inte. Regeringen räknade med att det skulle bli ett kraftigt nej till självständighet och att frågan därmed för evigt skulle kunna begravas. Vidare räknade regeringen med att den skulle gå stärkt ur folkomröstningen.
Men bara en massiv och dyr skrämselkampanj från etablissemangets sida kunde säkra en nej-seger. 55,3 procent röstade nej, mot 44,7 procent för ja till självständighet.
– Folkomröstningen blev till en arbetarklassrevolt mot åtstramningen. I arbetarstaden Dundee vann ja-sidan, och Glasgows arbetarförorter röstade ja till självständighet. Mot ett ja stod hela etablissemanget. Även USA:s president uttalade sig för ett nej och det gjorde även Kinas härskare Xi Jinping samt såväl påven som den protestantiska Orangeorden, säger Philip Stott och fortsätter:
– Vi stod för ett socialistiskt ja till skillnad från ja-sidans ledande parti, Scottish Nationalist Party (SNP), som styr Skottland. Vi menade att självständigheten skulle användas för att omedelbart höja minimilönen till dryga 100 kronor i timmen, stoppa privatiseringar och nedskärningar för att istället genomföra offentliga satsningar för att skapa, jobb, välfärd och bygga nya bostäder, vilket krävde ett förstatligande av ekonomins nyckelsektorer och en planerad ekonomi. Vårt program sammanfattades i parollen ”För ett självständigt socialistiskt Skottland i en konfederation med ett socialistiskt England och Wales och ett socialistiskt Irland, som ett steg mot ett socialistiskt Europa”.
– SNP var för ett självständigt kapitalistiskt Skottland som skulle bli kvar i EU och att bolagsskatterna skulle sänkas. SNP:s prokapitalism jämte alla utspel i syfte att lugna kapitalisterna samt de nedskärningar de själva hade genomfört i Skottland spelade nej-sidan i händerna.
– Socialdemokratiska Labour, Tories och Liberaldemokraterna kampanjade gemensamt för ett nej under parollen ”Better Together” (Bättre tillsammans). Men trots att det blev ett nej till självständighet är dessa partier svagare än någonsin. Förtroendet för Labour är kört i botten. Det är fler som tror att Loch Ness-odjuret finns än som hyser förtroende för Labours ledning. Tories och Liberaldemokraterna är utrotningshotade arter i Skottland.
I maj nästa år är det parlamentsval i Storbritannien. Enligt de senaste opinionsundersökningarna skulle 36 av totalt 41 Labourledamöter från Skottland förlora sina platser i Westminster (brittiska parlamentet) om det vore val idag. Labourmandaten skulle istället gå till SNP. Flera fackförbund i Skottland står också på tur att bryta sina band till Labour efter att högerfalangens kandidat Jim Murphy blivit skotska Labours nye ledare.
– Efter folkomröstningen följde en våg av organisering och radikalisering. SNP gick från 26 000 medlemmar till 100 000. Vårt parti gick också starkt framåt. De flesta av SNP:s nya medlemmar kommer att lämna partiet i besvikelse över att SNP fortsätter att genomföra nedskärningar. Men just nu ses SNP som det verktyg som kan göra Skottland självständigt. Detta trots att SNP-ledaren Alex Salmond avgick efter folkomröstningen med hänvisning till att ”en sådan här möjlighet får man bara en gång i livet”.
– SNP har egen majoritet i det skotska parlamentet, men de har i stort sett genomfört de nedskärningar som Westminster har krävt. Det har i sin tur lett till att 60 000 offentliga jobb har försvunnit i Skottland och till nya kommunala nedskärningar. En månad efter folkomröstningen beslutade sig det SNP-styrda skotska parlamentet för att anta en ny budget som innehåller ytterligare nedskärningar på omkring 5 miljarder kronor under 2015.
Men samtidigt som de står bakom åtstramningspolitiken har SNP pressats till att ta avstånd från privatiseringar, dock utan att kräva att verksamheter som har privatiserats ska övergå i offentlig regi. Partiet har också vunnit popularitet genom att vara emot den brittiska imperialismens krig i Irak och för att man inte har infört studentavgifter.
– Omedelbart efter folkomröstningen fanns en möjlighet att ta nya konkreta steg för att bilda ett nytt arbetarparti. Vi uppmanade till detta, men den övriga vänstern och de Gröna valde istället att mana till en samling bakom SNP i hopp om att kunna förena alla som var för självständighet och få plats på
SNP:s vallistor, vilket inte kommer att ske. Förväntningarna om en SNP-ledd allians för självständighet och mot nedskärningar är illusioner. Den övriga vänstern gör om tidigare misstag när de tror att kampen för självständighet kan avskiljas från kampen för socialism.
– Men att vi blev ensamma om denna linje innebar att möjligheten till att bygga ett nytt arbetarparti tillfälligt gick förlorad. Vi kommer dock att ställa upp i valet som en del av TUSC (ett valsamarbete mellan Socialist Party Scotland och fackföreningar som exempelvis RMT).
– Fackligt aktiva Socialist Party-medlemmar har tagit initiativ till en kampanj för att pressa kommunpolitikerna till att vägra genomföra nedskärningar och istället lägga en budget baserad på behoven. Vi har exempelvis en ledande ställning inom offentligfacket Unison i Glasgow, som är Skottlands största fackavdelning med 11 000 medlemmar. I Glasgow har Unison tillsammans med en rad andra fackföreningar som Unite, GMG och lärarfacket EIS skrivit ett brev till varje kommunfullmäktigeledamot och krävt en budget utan nedskärningar.
– Efter folkomröstningen har den brittiska högerregeringen tvingats lova ytterligare självstyre till Skottland. En del av skatteinkomsterna ska bli kvar i Skottland. Sedan tidigare har det också stått klart att om lite drygt ett år kommer det skotska parlamentet ha rätt till att självt ta lån. Detta gör det allt svårare för SNP att försvara nedskärningarna med hänvisning till att ”London ger oss inget val”. Tvärtemot vad SNP-ledningen tror kan en ny folkomröstning snart bli aktuell. I vilket fall: Det är bara en fråga om när åtstramningspolitiken föder nya revolter, avslutar Philip Stott. ■
