Den ”vilda” gruvstrejken, mitt under pågående avtalsrörelse, ger nu möjligheter till att på allvar utmana storföretagen och deras regering. Gruvarbetarnas seger, där de tvingade tillbaka LKAB med svansen mellan benen till förhandlingsbordet, har visat på den enorma styrka som enade arbetare besitter.
Nu måste alla fack använda gruvarbetarnas initiativ för att gå på offensiven.
”På vippen överallt”
– Det är på vippen överallt där arbetsgivarna provocerar, även om SSAB agerar klokare i år än ifjol. Det här har skolat alla företagsledningar att de inte kan reta folk hur mycket som helst och höja sina egna löner. 4 000 kronor är ingenting i löneförhöjning för chefer, säger Bert Johansson, ordförande för verkstadsklubben på SSAB i Luleå.På SSAB, som likt LKAB har rekordvinster, har de lokala förhandlingarna just börjat.
Försöken att splittra och isolera gruvarbetarnas kamp har inte lyckats.
Kamp lönar sig
– Vi tycker inte om försöken från borgerligt håll att ställa LO-grupper mot varandra. Gruvarbetarnas krav har kallats ”huvudlösa” och jämförts med kommunalares löner. Men andra arbetare får inte mer om vi får mindre, tvärtom. Istället går pengarna till aktieägare och direktörer. De är sådana som gruvarbetarna som drar fram Sveriges arbetarklass, säger Bert Johansson.Den höjda temperaturen i avtalsrörelsen ger nu de fack som ännu inte slutit avtal en chans att verkligen få upp lönerna, såsom Kommunal. Men det förutsätter precis som i Malmfälten en mobilisering av medlemmarna i kamp kring ordentliga krav.
Protestdag 18/9
Fortsatt lönekamp ger också en chans att förbereda en verklig opposition mot regeringen.När riksdagen öppnar den 18 september har regeringen haft ett års ”smekmånad” för sin omvända Robin Hood-politik. Nu behövs mobilisering i fack och andra organisationer för nya massprotester som kan bli början på slutet för Reinfeldts högerregering. Den 18 september vore en bra dag.
Jonas Brännberg
