Medan regeringens ”lösning” är fortsatta pålagor på utfattiga greker tar allt fler arbetare saken i egna händer – genom fabriksockupationer och kvarterskommittéer.Efter fem år av djup ekonomisk kris, en arbetslöshet på närmare 30 procent (för unga 60 procent) och officiellt 40 procent fattiga av befolkningen påstår Greklands koalitionsregering att tillväxten kommer tillbaka nästa år.
Med tanke på att Cyperns kollaps snarare förvärrar än förbättrar situationen för Grekland kan man anta att detta snarare är ett desperat försök att blidka långivarna än baserat på fakta.
Den 3 april slog den grekiska industriföretagarföreningen hål på regeringens blå dunster. ”Siffrorna går inte ihop … recessionen fördjupas under 2013 och en återkomst av tillväxten 2014 kommer helt enkelt inte att hända”, sa dess ledare Dimitris Daskalopoulos (nyhetsbyrån AP den 3 april).
Högermannen Antonis Samaras regering består av högerpartiet Ny Demokrati, socialdemokratiska Pasok och det mindre Demokratiska vänstern. Dessa är totalt diskrediterade i folkets ögon.
Förra veckan gjordes en uppgörelse om nya nedskärningar för att följa Trojkans diktat (de internationella långivarnas villkor för nya lån). En extremt impopulär krisskatt som ligger på elräkningen skulle ha avskaffats i höst, men förlängs efter regeringens senaste drag.
Arbetarkampen fortsätter inom olika samhällssektorer.
Färjearbetarna genomförde en 24-timmarsstrejk förra veckan mot inskränkningar i kollektivavtalsrätten. Inom flyget hade en strejk planerats, men den ställdes in efter att en domstol kallat den olaglig.
Elever och studenter i Aten är ute i kamp mot en skolreform som skär ner kurser, lägger ner skolor och universitet och begränsar intagningarna. Polisen sköt tårgas och skadade två barn i en skola när de attackerade en protest i byn Lerissos i norra Grekland. Där försöker befolkningen försvara miljön, fisket och turistindustrin mot en skadlig guldgruveexploatering.
Efter att ha ockuperat fabriken i två år för att få ut sina stulna löner tog arbetarna på Viomichaniki Metaleftiki (Vio.me – som gör industriell gruvdrift) för två månader sedan över produktionen och styret av fabriken.
Arbetarna har satt igång den nedlagda produktionen och ställt om den till byggmaterial som är ofarliga för miljön.
Arbetarna tar, precis som under tiden för ockupationen, alla beslut demokratiskt på stormöten. Vio.me-arbetarna har fått stort stöd världen över och även stor efterfrågan på sina produkter. Däremot har de brist på råmaterial (för stöduttalanden hänvisas till www.viome.org).
Vio.me-arbetarna såg att de inte hade något annat alternativ än att ta över fabriken. Andra liknande initiativ växer fram i Grekland där människor genom egna projekt av t ex byteshandel gör livet mer uthärdligt. Samtidigt inser så klart allt fler att hela systemet måste ändras.
Vänsterpartiet Syriza, som går emot nedskärningarna, är det parti som vinner stöd (ofta största parti i opinionsundersökningarna) och som vill ta makten när regeringen kollapsar.
Som Vio.me-arbetarnas talesperson Makis Anagnostou förklarar i olika intervjuer är Syriza inte helt att lita på. Som exempel har partiet först helt nyligen sagt att de stödjer Vio.me, trots att arbetarna har frågat om stöd så många gånger tidigare.
Syrizaledningen är på väg högerut. Xekinima, RS:s systerparti i Grekland, driver tillsammans med andra 1 000-initiativet för att bygga en riktig vänsteropposition, speciellt vid ett scenario med en Syrizaregering.
Samtidigt växer det fascistiska partiet Gyllene Gryning och genomför allt grövre attacker, där mord på papperslösa ingår – liksom krav på dödsstraff enbart för papperslösa.
Mot det fascistiska våldet bygger socialister och antirasister i Grekland kommittéer bland annat för att skydda flyktingar.
Elin Gauffin
