Parlamentsvalet i Lettland gav den sittande center-högerkoalitionen Enhet fortsatt mandat att styra landet efter den bana som målats upp av EU och IMF, där fortsatta nedskärningar sägs vara nödvändiga för att klara de hårda ekonomiska målen som ställs upp för landet.Trots den djupa ekonomiska krisen som Lettland slungades in i under slutet av 2008 – med massiva nedskärningar och massarbetslöshet som följd – har president Dombrovskis och hans trepartikoalition Enhet lyckats behålla makten efter valet.
År 2009 föll BNP med 18 procent och de av IMF och EU krävda nedskärningspaketen har inneburit slakt av lönerna i offentliga sektorn, där lönerna i genomsnitt har sjunkit med 30 procent. Likadan är trenden i den privata sektorn.
Med den skyhöga arbetslösheten (19,5 procent) och de låga lönerna är det svårt att få igång ekonomin igen. Sparpaketen slår även mot offentliga investeringar. Inte heller exporten räcker för att få igång ekonomin igen.
I år är budgetunderskottet 9 procent av BNP. Till nästa år vill man pressa ner det till 3 procent så att Lettland, enligt planen, kan införa euron 2014.
Oppositionen i valet, Harmonisk Center, gick ut som kritiker mot EU:s och IMF:s nedskärningspaket och krävde att Lettland skulle omförhandla dessa. Dombrovskis och Enhet har dock kunnat spela lite på ”rysskortet” och den rädsla och misstänksamhet som finns hos många letter mot Ryssland och ryssar. Oppositionen är väldigt ryssvänlig med kontakter och finansiärer hos både ryska oligarker och mediamoguler. Detta har av många setts som ett hot om att Ryssland vill ha ett finger med i spelet.
Nu återstår det att se vilka sparåtgärder som regeringen kommer att införa under den kommande mandatperioden. Budgetförslaget som finns för 2011 kommer att innebära ytterligare sparpaket samt en höjning av skatterna, men detta är också svårt p g a de sänkta lönerna. År 2009 räknar man med att den del av BNP som kommer ifrån skatteintäkter sjönk med 26 procent.
Oavsett regering i Lettland är det en svår sits för de styrande, om man inte är beredd att utmana kapitalismen som system och förespråka demokratisk arbetarkontroll över banker och storföretag, men någon sådan riktig opposition finns än så länge inte.
Nils Kaza
