Onsdagens generalstrejk (10 december) var den fjärde i år och den andra på två månader. Den var en stor framgång, med tiotusentals deltagare i demonstrationer i Aten, Thessaloniki och andra städer.
Detta var särskilt viktigt efter den omfattande förstörelsen och plundringen från anarkistiska gruppers sida på måndagen, som riskerade att skrämma bort folk från att delta i demonstrationerna av rädsla för sammandrabbningar med polisen och attacker på demonstranterna.
Regeringen kontaktade GSEE och ADEDY (de fackliga landsorganisationerna för arbetare i den privata och den offentliga sektorn) och bad dem att skjuta upp mobiliseringen för generalstrejken på grund av att det varit demonstrationer överallt samtliga fyra dagar dessförinnan och attacker på polisstationer ifrån arga ungdomar.
De fackliga ledningarna vägrade att ställa in strejken, men de ställde in de gående demonstrationerna och samlade bara till stående manifestationer i Aten och andra städer. Men Syriza (en koalition av den radikala vänstern) och KKE (kommunistpartiet) organiserade sina egna demonstrationer. Syriza marscherade till fackets massmöte, medan KKE hade sina egna samlingar.
Regeringen försökte skrämma bort folk från gatorna genom att sprida ett rykte om att man tänkte införa undantagstillstånd och skicka ut armén på gatorna i de större städerna. Trots dessa rykten genomfördes massmötena och blev stora framgångar.
Många kom till massmötena för första gången i sitt liv. Exempelvis chefer på eller ägare av småföretag som deltog tillsammans med sina anställda. Andra exempel var kemister som gav gratis ansiktsmasker och mediciner till demonstranter ifall polisen skulle attackera med tårgas och andra kemikalier.
Stämningen var mycket militant, i motsats till de fackliga ledarnas tal. Ledarna representerar Pasok (det socialdemokratiska oppositionspartiet) och ND (regeringspartiet Ny demokrati) och de var skräckslagna och försonliga. Det enda de föreslog var en ny demonstration, men inte en ny strejk, när budgeten ska antas av parlamentet kring jul. Detta när det finns en allmän stämning i samhället för att få slut på den här regeringen och stör-ta den.
Massmötena var helt fredliga. Ingen förstörelse, inga attacker på byggnader, motorcyklar eller bilar, ingen plundring och inga sammandrabbningar med polisen. Detta visar att arbetarklassens massa har en helt annan attityd än de anarkistiska grupperna och de ultravänstergrupper som ockuperat Polytekniska universitetet och justitiedepartementet, som genomför ständiga attacker på polisen och som har utropat en ”revolution” (särskilt efter kravallerna i måndags kväll).
Vid slutet av massmötena på onsdagen skedde begränsade sammanstötningar mellan anarkistgrupperna och polisen, men inget avgörande, mest de vanliga skärmytslingarna. Det pågår en massa diskussioner inom vänstern i Grekland om kravallerna. Xekinima (CWI i Grekland) förstår helt och fullt ungdomarnas ilska när de kastar sten på polisen, men förklarar att rörelsens styrka är dess stora massa. Grupper som enbart för ”gerillakrig” på gatorna mot polisen som sitt mål, eller ännu värre, att förstöra allting och plundra, kan bara spela en kontraproduktiv roll, eftersom det underminerar möjligheten att bygga en enad massarbetarrörelse, som är den enda kraft som kan erbjuda en väg framåt.
Det viktigaste nu är att se hur massrörelsen kan gå framåt. Igår (torsdagen 11 december) var elever och studenter ute på gatorna. Det finns ingen centralorganisation för eleverna, så det äger rum massor av lokala mobiliseringar. Studenterna, som är bättre organiserade men också mycket splittrade, har utlyst massmöten i städerna idag. Det finns ett upprop för ett ”massmöte för all utbild- ning” i Aten den 18 december, vilket Xekinima helhjärtat stödjer.
Elever och studenter kan agera som katalysator för rörelsens fortsättning. Lärare på alla nivåer är beredda att delta. En massrörelse av ungdomar och lärare kan utvecklas de närmaste dagarna och ge ett exempel och vägledning för resten av samhället. Huvuduppgiften för vänsterkrafterna, i allmänhet, är att erbjuda led- ning för detta. Xekinima fokuserar sina krafter på denna uppgift.
Det största hindret för att rörelsen ska gå vidare är å ena sidan fackföreningarnas roll, då dessa kon- trolleras av Pasok, och å andra sidan det faktum att vänstern är splittrad – särskilt på grund av KKE, som inte ser den härskande klassen och den kapitalistiska staten med regeringen som sin huvudfiende, utan Syriza.
För att utveckla revolten i Grekland reser Xekinima följande krav:
- För en ny våg av skol- och universitetsockupationer.
- Facken måste utlysa en ny generalstrejk innan jul.
- Enad vänster kan driva kamprörelsen framåt.
- Syriza måste omedelbart utlysa egna manifestationer i alla städer.
- För bygget av demokratiska aktionskommittéer som samlar representanter från alla grupper som deltar i kampen.
- Fäll regeringen – för en ny vänsterregering på ett socialistiskt program och med förankring i arbetarnas och ungdomarnas kamprörelse.
Takis Giannopoulos
Xekinima (CWI Grekland)