
”Bankerna var lättade och de internationella marknader-na orubbade efter att G20-mötet i Toronto avslutats”, skrev Svenska Dagbladet den 28 juni.
G20-mötet var från början tänkt att bli en tillställning där de kapitalistiska ledarna skulle ”fira” att man lyckats hejda krisen, men istället kom mötet att präglas av ökad rivalitet de kapitalistiska stormakterna emellan och en växande oro över att den ytterst svaga återhämtningen är på väg att punkteras.
I Europa såväl som i stora delar av resten av världen handlar det om en ytterst svag och bräcklig ”återhämtning”. Den ekonomiska tillväxten är alldeles för svag för att kunna minska antalet arbetslösa och påbörja en återgång till tiden innan den globala krisen bröt ut 2008.
Nyligen har både OECD och den Internationella valutafonden (IMF) nedreviderat sina prognoser för världsekonomin, samtidigt som allt fler varnat för att bubblan i Kina är på väg att spricka.
”Problemen på Kinas bostadsmarknad är mer allvarliga än de var i USA före finanskrisen. Det säger Li Daokui, rådgivare till Kinas centralbank PBOC. Detta eftersom den kinesiska marknaden kombinerar en potentiell bubbla med risken för social oro” (placera.nu den 1 juni).
Ingen kapitalistisk politik kan lösa krisen. Bara en global kamp för att avskaffa kapitalismens och marknadens kaos kan ge en lösning. Drastiska nedskärningar gör dock ont vär- re och många kapitalistiska ekonomer varnar nu för en ny kris, präglad av deflation; sjunkande löner, vinster och priser.
I samband med G20-mötet varnade nobelpristagaren Paul Krugman för en ny ekonomisk depression.
”Trots att arbetslösheten – särskilt långtidsarbetslösheten – ännu ligger på nivåer som skulle ha betraktats som katastrofala för inte så länge sedan, och det syns inga tecken på att den kommer att gå ned snabbt. Och både USA och Europa har kommit långt på vägen mot en Japanliknande deflationsfälla”, skrev Paul Krugman i New York Times den 27 juni.
För världens arbetare och fattiga gäller det nu att rusta för strid mot den upptrappade kapitaliska offensiven.
Det är genom att ta kamp nu som arbetarklassen kan samla sig inför en ny kapitalistisk djupdykning.
Per Olsson