Av Raymond Stokki // Artikel i Offensiv

Den senaste veckornas utveckling av Israels massaker, folkmordet och fördrivningen av palestinier har i en lavinartad fart dragit ner resterna av ett sönderbombat Gaza till en spillra av civilisation och mänsklighet.

Västmedia har lättat på munkavlen om vad som sker i Gaza, vilket inte minst har varit tydligt i Sverige, och större delen av världen, förutom USA, har om än sent börjat motsäga sig den israeliska slakten av civila palestinier.

Större och vidare proteströrelser börjar synas i media, men känslan finns om att det kanske är för sent.

På den mer hjärtskärande sidan av nyheter har vi sett hur situationen eskalerat från stoppade hjälpsändningar till att svältande människor skjuts till döds när de försöker ta sig till stationerna som delar ut mat.

Med Israels attack på Iran i juni ökar risken för ett regionalt storkrig drastiskt.

Sedan den israeliska staten för en månad sedan öppet deklarerade planerna på total ockupation av Gazaremsan har både bombandet och markoffensiven skördat allt fler dödsoffer och fortsatt med att totalt ödelägga den bebyggelse som funnit kvar.

De senaste veckorna har rapporterna i media först handlat om hur Israels blockad av hjälpsändningar drivit på svälten, vilket tydligast lyfts fram med BBC som i slutet av maj gav en siffra på lidandet med att skriva att 14 000 barn riskerade att dö inom 48 timmar på grund av ett totalt stopp på införsel av mat. Politiker runt om världen tvingades höja fingrar snarare än ögonbryn. Följden blev slutligen att blockaden till viss del hävdes.

Men eftersom UNRWA (FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar) är stoppad sedan tidigare blev det istället privata företaget GHF, Gaza Humanitarian Foundation som skulle föra in hjäpen – en amerikansk organisation som godkänns av Netanyahu med stöd av Trump. Detta upplägg kritiserades av många. Hjälpsändningarna liknar en bisarr konstruktion som osar PR snarare än faktisk hjälp.

De senaste två veckorna (i juni) har bara 1 200 lastbilar nått Gaza. Detta är mindre än 100 per dag och innan folkmordskriget behövdes 500 lastbilar per dag för allt från bränsle till mat, enligt SVT, som rapporterar utifrån Israels uppgifter. Därtill delas förnödenheter ut på enbart tre ställen, så människor tvingas ta sig långt för att ens kunna ställa sig i kö för att eventuellt få tag på något och här börjar det skrämmande.

I anslutning till utdelningsplatserna eller på väg dit har nu mellan 100-200 personer dödats av israeliska styrkor.

Överlevande har vittnat om att IDF (de israeliska styrkorna) i princip utlyser utegångsförbud för att sedan skjuta människor som försöker ta sig till utdelningsplatserna i tid, då utskänkningen enbart har öppet en begränsad tid, det vill säga att människor tvingas röra sig ute under utegångsförbudet.

IDF svarar med att påstå att människor närmat sig soldaterna.

Våren har varit ett litet uppvaknande för västerländsk media. Från att ha snedvinklat och totalt tystat Israels brott mot Gazas befolkning under ett och ett halvt år så har de nu snubblat över Gazas ruiner.

Men ännu tigs protesterna ner, till exempel den historiskt stora protest i Stockholm med 30 000 – 50 000 som tågade mot folkmord. Det har varit upp till sociala medier och exempelvis vänstermedia som Offensiv att rapportera om protester exempelvis den 2 000 personer starka protesten i Haifa i slutet av maj. Freedom Flotillas skepp Madleen med Greta Thunberg som bordades av Israel lyckades bryta mediablockaden, vilket upprörde SD:s svans.

En annan del av kamprörelsen som pågår i skrivande stund är internationella proteströrelsen March to Gaza som stoppats i Egypten av polis och anhängare till Sisiregimen.

Den senaste krigsangreppen från Israel mot Iran har skapat spekulationer och farhågor. Vissa har uttalat hopp om lättnad på Gaza om Israel är upptagna med krig mot Iran.

Samtidigt har Netanyahu hela tiden använt krig för att säkra sin egen makt, för att ena Israel mot en gemensam fiende och för att splittra de regimkritiska protesterna som exempelvis växer just nu.

Men tydligt är att utan tydliga aktioner från arbetarklassen för att stoppa krigen, i alla länder, så ökar för ett regionalt storkrig nu än mer än tidigare.■

Socialistiskt Alternativ & Offensiv står för:

• Stoppa folkmordskriget, ockupationen och svältkriget mot Gaza. Stoppa militärens och bosättarnas attacker på Västbanken. Nej till etnisk rensning. Återuppbyggnad i Gaza, Västbanken och regionen under demokratisk kontroll, betald av krigsindustrin.
• Nej till storkrig i Mellanöstern.
• Kamp för en socialistisk lösning – mot det kapitalistiska systemet, all imperialism och nationellt förtryck. Störta högerregeringar och diktaturer. För en oberoende socialistisk demokratisk stat, kamp för revolutionär omvandling i Israel och regionen.