Det nya Industriavtalet slår mot låglönesatsningar och facklig kamp för trygga jobb.
Ett nytt Industriavtal om hur förhandlingarna om löner och villkor ska gå till i framtiden har förhandlats fram högt över medlemmarnas huvuden. Avtalet, som på tisdagen också fick LO-styrelsens stöd, slår tydligare än någonsin fast att Industriavtalets nivå ska vara det märke alla andra förbund ska rätta sig efter och att makten över avtalsrörelsen och särskilt slutbuden ännu tydligare läggs i händerna på så kallat Opartiska ordföranden.
Att detta är bingo för arbetsgivarna framgick av de extremt nöjda minerna från förhandlingscheferna i Teknikföretagen, Skogsindustrierna och Stål och Metall.
Det råder ingen tvekan om att den fackliga trion Veli-Pekka Säikkälä från IF Metall, Niklas Hjert från Unionen och Gerald Lindberg från Livs med detta avtal kör över LO-medlemmarnas, främst de lågavlönades, intressen och lägger sig platt inför arbetsgivarna för att till varje pris köpa arbetsfred.
På LO-styrelsens möte var det dessvärre bara Transport som reserverade sig, medan Pappers var ensamma om att hänvisa till att det för deras del blir förbundsstyrelsen och förbundsårsmötet den 19-20 maj som avgör.
Byggnads sade sig vara ”inte odelat positiv” och uttalade kritik, medan Handels och Kommunal förklarade att ”sanningens minut” kommer när man ska klara ut LO-samordningen.
Betydligt fränare kritik kommer från fackliga gräsrötter i södra Skåne inom Hotell- och Restaurang, GS och Seko som i ett utkast till en debattartikel förklarar att: ”Facket ska vara medlemmarnas kamporganisation. Om vi själva begränsar möjligheterna att bedriva facklig kamp begränsar vi vårt existensberättigande”.
Industriavtalet handlar inte bara om att beskära möjligheterna att ta strid för sådant som jämställdhetspotter och låglönesatsningar.
Avtalet förskjuter också makt över förhandlingarna till OpO, så kallat ”opartiska” ordförande. OpO tilldelas ökade befogenheter att ingripa vid ett tidigare skede när kollektivavtalen är på väg att gå ut och kan skjuta upp stridsåtgärder i 14 dagar.
I vad som närmast liknar en Lex Pappers, sägs att om parterna på ett område inte lyckas sluta avtal när det gamla avtalet löpt ut, ska alla parters förhandlare och hela opo-gruppen kopplas in för partsgemensamma förhandlingar. Och om parterna sedan accepterar en ny slags ”slutbudsmedling”, blir det opo-gruppen som tar det för alla bindande beslutet om vilket avtal som ska gälla!
– Bara skit, säger Dennis Bäckman, Pappers ordförande på ABB i Figeholm, om slutbudsmedlingen och de andra förslagen och hoppas att både Pappers förbundsstyrelse och årsmöte ska säga klart nej.
Fackledningarnas totala kapitulation inför kapitalets krav är oförsvarlig.
Det är inte redan från början klavbundna förhandlingar, utan strejker och möjligheten att varsla om konflikt och facklig kamp som ligger bakom arbetarklassens historiska landvinningar.
Vad som krävs är att alla viktiga avtal går ut på omröstning bland medlemmarna. Det är arbetarnas löner och villkor som står på spel och det är också de som bäst kan ta ställning för eller emot. Den opposition som uppenbarligen gror inom facken på gräsrotsnivå har potentialen att vinna enormt stöd.
Ammar Khorshed
Arne Johansson
