Grekland i revolt: ”Vår utbildning är inte till salu”

2007-03-21 12:36:12




Den grekiska regeringen försökte gå vidare med förslaget om privatisering av högskoleutbildningen från 2006 i tron om att det skulle bli en enkel uppgift. Men regeringen gjorde en fatal felbedömning. Deras privatiseringspolitik resulterade i den största universitetsrörelsen sedan 1979-82. Utbildningssektorns alla delar drogs med i en protestvåg som den yngre generationen hittills inte sett maken till.

Under ungefär tio månader har grekisk politik och samhällsdebatt dominerats av striden om utbildningen.
Den 8 mars lyckades regeringspartiet ny demokrati (ND) till slut få igenom sitt förslag om privatiseringar av universiteten i parlamentet. Men till deras bestörtning fortsatte proteströrelsen också efter att förslaget hade klubbats till lag.
Sedan två månader tillbaka är 250 universitet ockuperade. Det är den tredje vågen av ockupationer och demonstrationer till försvar för utbildningssystemet som ägt rum på tio månader. Och det är inte bara studenterna som protesterar. Universitetslärarna har vägrat att avsluta sin obegränsade strejk – i form av upprepade 5-dagarsstrejker – som pågått sedan slutet på januari.

Strejker och ockupationer

Universitetslärarfackets kongress, som hölls första veckan i mars, drev den styrande klassen i Grekland mot desperationens rand när den gav sitt fulla stöd för fackets vänsterfalang och på så sätt för lärarstrejken.
Kunde det bli värre än så för regeringen? Ja! Universitetslärarna har nu dessutom deklarerat att man kommer att vägra att omsätta lagen i praktik, också efter att den röstats igenom i parlamentet.
I försöken att slå tillbaka utbildningsprotesterna tog regeringen till repression. 8 mars deltog mellan 30 000 och 35 000 studenter i vad som var den största demonstrationen sedan rörelsens början. Demonstrationen dränktes i tårgas. Omkring 69 studenter fick föras till sjukhus och 61 greps. Trots detta misslyckades polisbrutaliteten grundligt med att skrämma rörelsen. På den senaste veckans studentmöten har majoriteten röstat för fortsatta ockupationer. Och universitetslärarnas fack har röstat för ännu en 5-dagarsstrejk.
Regeringen lyckades visserligen få igenom sitt förslag i parlamentet, men man misslyckades med att ändra konstitutionens 16:e paragraf. Det nederlaget är mycket allvarligare än den pyrrhusseger som parlamentsomröstningen gav.
Den 16:e paragrafen tillåter nämligen inga privata universitet och ”garanterar” rätten till fri utbildning i offentlig regi för alla greker. Alla ändringar i konstitutionen kräver en omröstning i två på varandra följande parlamentssammanträden, där minst 60 procent eller 180 av 300 ledamöter måste ställa sig bakom förslaget.

Helomvändning

Ledningen för Papandreous socialdemokratiska parti, PASOK, har hånats för att man först ställde sig bakom 16:e paragrafen. Med hjälp av det stödet, hade regeringen kunnat fatta ett enkelt beslut, men den enorma student- och lärarrörelsen tvingade Papandreou till en helomvändning.
Detta innebar, förstås, att han blev förlöjligad ännu en gång, men för proteströrelsen var Papandreous helomvändning en tydlig seger.
Medan regeringens förlust ifråga om paragraf 16 är definitiv och mycket allvarlig och dessutom orsakar enorm frustration för den styrande klassen, är segern ifråga om utbildningsförslaget ihålig, eftersom den vanns till ett mycket högt pris och kanske aldrig kommer att omsättas i praktiken.

Hur gå vidare?

Proteströrelsens styrka möjliggjorde segern, trots de misstag som ledningen gjorde och trots att protesterna inte samordnats. Det finns visserligen en nationell kommitté, men den fungerar inte fullt ut, vilket inte heller stadskommittéerna gör.
De två största krafterna bakom studentrörelsen, kommunistpartiets ungdomsförbund och EAAK, en utsplittring från kommunistpartiet, samarbetar inte med varandra. Studenternas ledare tycks heller inte ha för avsikt att söka stöd hos arbetarklassen. Varken på lokal eller nationell nivå försöker de uppmana GSEE (grekiska LO) att arrangera en generalstrejk.
Slutligen visar studentledarna alltför stor tolerans mot anarkistiska grupper (med undantag för kommunistpartiet, som istället går åt andra hållet och säger att alla anarkister är provokatörer). De här grupperna deltar i demonstrationerna i full mundering – med stenar, påkar, Molotovcocktails o s v – och spelar rollen av självutnämnda försvarare, men de har ingenting att göra med rörelsen. De har aldrig deltagit på studenternas möten och aldrig föreslagit några alternativ till den stat de påstår sig bekämpa på varje demonstration.
Xekinima, grekiska CWI, tror fortfarande att en seger är möjlig, trots att delar av rörelsen börjar visa tecken på utmattning (80 universitetsockupationer har avbrutits under de senaste veckorna).

Samordna kampen

Xekinima kämpar för att utveckla kampen. I nuläget ser våra förslag ut så här:
  • Ingen reträtt: fortsatta ockupationer, nationella mobiliseringar varje vecka och dagliga initiativ i städerna.
  • Lagen kan förpassas till papperskorgen! Följ den franska CPE-rörelsens exempel eller hämta inspiration från de bästa erfarenheter grekiska studenter gjorde 1979, när de fick den dåvarande premiärministern Karamanlis att dra tillbaka ”lag 815”.
  • För ordentlig samordning av rörelsen. Utarbeta en nationell handlingsplan. Ledamöterna till städernas kommittéer och till den nationella ledningen bör utses på massmöten.
  • Sök stöd hos arbetarklassen. Kampanja för en 24-timmars generalstrejk bland gräsrötterna på arbetsplatserna och tvinga GDEE:s nya ledarskap att agera genom att kalla till en 24-timmarsstrejk.
  • Försvara demonstrationerna mot polisbrutalitet genom förbättrad organisering.
  • Sammankoppla de kommande universitetsvalen med den nuvarande rörelsen. För gemensamma listor för hela den vänster som lett protesterna (ett nationellt block av vänsterstudenter). Om det här sker, kommer ND:s ungdomsgrupp att förlora sin ställning som den största kraften bland universitetsstudenter – precis som deras kollegor på nationell nivå kommer att hamna under vänsterblockets politiska kontroll.
Andros Payiatsos
Xekinima (CWI Grekland)

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!