Arbetarna i Grekland har på nytt gått ut i kamp mot de hårda åtstramningsåtgärder som regnar ner över dem. Grekland har sedan 2010 skakats av 17 generalstrejker, av vilka 3 har varat i 48 timmar. En premiärminister har tvingats avgå och en regering har fällts. Efter några lugna månader utlystes en endagsstrejk den 26 september.– På strejkdagen den 26 september genomfördes en av största demonstrationerna på länge i Grekland. Det var omkring 100 000 personer som gick ut på Atens gator, i andra städer demonstrerade 10 000-tals, berättar Andros Payitsos, Xekinima (CWI Grekland) dagen efter den stora strejken den 26 september.
Andros berättar vidare att:
– Stämningen var ganska bestämd och tämligen optimistisk – detta i kontrast till den föregående perioden. Efter valsegern för Ny Demokrati i juni och bildandet av en ny regering följde en stiltje i kampen.
– Men denna stiltje övervanns delvis av demonstrationens omfattning. Det grekiska folket iakttar också med intensivt intresse vad som sker i Spanien och Portugal. Detta har gett dem hopp.
– Det största styrande högerpartiet, Ny Demokrati, befinner sig i en djup kris och dess anhängare lämnar det sjunkande skeppet.
Efter år av Trojkans och regeringens åtstramningar – hur ser Grekland ut idag?
– Situationen för massorna är desperat. Arbetslösheten ligger nu officiellt på 23,6 procent. Denna officiella siffra döljer naturligtvis alla de som helt enkelt har gett upp det här med att försöka få ett jobb. Och ungdomsarbetslösheten ligger på otroliga 55 procent. Detta är en absolut katastrof för det grekiska samhället. Och nu vill man genomföra ytterligare nedskärningar på 11,5 miljarder euro på två år – vilket utgör drygt 5 procent av landets BNP.
– Föga förvånande har denna sociala kris följts av en massutvandring till utlandet och till landsbygden. Alla unga funderar på att lämna landet samtidigt som många flyttar tillbaka till byarna där folk kan överleva genom att bo tillsammans med sina familjer och kanske få en liten utkomst genom att bruka en bit jord.
Stämmer det att även poliser har strejkat och att det finns oppositionella stämningar inom armén?
– Under hela september har vi sett protestaktioner bland statens väpnade styrkor. Poliser har gått ut i strejk. Även arméofficerare har deltagit i protestdemonstrationerna. Brandmännen har sagt sig vägra låta sig användas av staten för att undertrycka demonstrationer.
Vilken väg framåt föreslår Xekinima?
– Vi efterlyser ett klart och tydligt program för upprepade sektions- och generalstrejker samt massockupationer av arbetsplatser med det konkreta målet att störta regeringen. Detta är den paroll vi har använt under de senaste veckorna och särskilt under gårdagen (den 26 september). Det går hem väldigt väl. Man kan höra det överallt.
– Den första responsen på uppmaningen till en 24-timmars generalstrejk blev ”detta är ingenting, det är löjligt”, ”vi kan inte fälla regeringen med en 24-timmars generalstrejk och den kommer inte ens att låta sig avsättas med en 48-timmars generalstrejk”. ”Det behövs något mycket mer än så”. Det finns med andra ord tydliga stämningar för en i tid obegränsad strejk. Om de fackliga ledarna skulle utlysa en sådan skulle de få en enorm respons – men det kommer de inte att göra. De vill bara lätta på trycket.
– Man kan också konstatera att nästan hela vänstern – exklusive majoriteten av Syrizas ledning – accepterar det program (som vi till att börja med förde fram i början av 2010 när skuldkrisen kom i förgrunden) som säger att vi inte kan betala skulden, att bankerna och ekonomins hårda kärna måste förstatligas och underställas samhällets demokratiska kontroll. Detta accepteras också av miljontals människor, vare sig de deltar i demonstrationer och strejker eller inte. Frågan nu är hur en rörelse på basplanet ska byggas som kan fälla regeringen och i dess ställe upprätta en vänsterregering som under massrörelsens tryck genomför detta program.
– Vi förklarar också behovet av att hela södra Europa förenas i en enorm och oövervinnelig kamp.
Nazistpartiet Gyllene Gryning har ökat i opinionsundersökningarna. Hur kan nazisthotet bekämpas?
– Gyllene Gryning deltog inte i demonstrationerna den 26 september och skulle de någon gång delta är det på kravallpolisens sida. Men opinionsundersökningar visar på ett ökat stöd till Gyllene Gryning. Syriza är visserligen största parti i flera opinionsundersökningar, men det beror mest på raset för Ny Demokrati. I själva verket är stödet till vänstern sviktande, vilket måste tas som en allvarlig varning.
– Trots detta är det nog korrekt att säga Gyllene Gryning har passerat zenit. Idag möter de ett allt större motstånd.
– Den senaste tiden har en rad motdemonstrationer arrangerats som har pressat dem tillbaka. Vid ett tillfälle mobiliserade migranter och drev dem tillbaka när de försökte gå till attack.
– Xekinimas riksinitiativ till att bygga massförankrade lokala antinazistiska kommittéer och kampanjer har varit väldigt framgångsrikt. Vi hoppas vi kommer att kunna pressa in Gyllene Gryning i ett hörn, men det är vänsterpartiernas agerande som i slutändan avgör om hoten från reaktionen kan slås tillbaka.
– Vi kämpar för att knuffa vänsterpartierna [Syriza och kommunistpartiet KKE] längre vänsterut och i en mer beslutsam riktning, samtidigt som vi strävar efter att bygga upp stöd till Xekinima och den revolutionära socialismens idéer, avslutar Andros Payitsos.
socialistworld.net
