400 000 pensionärer förlorar mellan 20 och 200 euro i månaden (200-2 000 kronor). De 250 000 som har lägst pension tappar 40 procent av sin pension. Det är resultatet när EU och IMF nu har tvingat Grekland till en ny omgång extrema åtstramningar.
Det här betyder mer av den ”medicin” som har skapat den värsta ekonomiska depressionen i något Västland på 70 år. I ett läge när åtstramningspolitiken har krympt den grekiska ekonomin med en fjärdedel ska nu efterfrågan skäras ner ännu mer. Grekland har blivit ett land ”utan sprutor på sjukhusen” och ”reservdelar till bussarna”, som en reporter beskrev det. Dessutom pressas landet till att vara en del av EU:s mur mot flyktingar.
De nya nedskärningarna betyder djup fattigdom för fler, ännu sämre ekonomisk tillväxt – och är absolut ingen lösning. Greklands statsskuld, som är 180 procent jämfört med landets BNP, kommer att öka ännu mer. Arbetslösheten är över 25 procent och långt över hälften bland unga.
Syrizaregeringen valdes i januari 2015 på ett program mot åtstramningspolitiken och EU/IMF:s utpressning. När premiärminister Alexis Tsipras kapitulerade förra sommaren var det ingen engångshändelse. Som en backhoppare som tar steget ut i spåret fortsätter färden oundvikligen nedåt.
Det enda som kan stoppa depressionen är masskamp underifrån – strejker, revolter och revolutionär masskamp för en socialistisk politik.
I februari återkom kampen i Grekland efter den förlamning som Syrizas förräderi orsakade. Arbetare och bönder strejkade mot pensionsattacken.
Xekinima, Rättvisepartiet Socialisternas systerorganisation, förde fram krav på utvidgade strejker och ockupationer, samordnade med böndernas kamp. De olika vänsterpartierna – Antarsya, det nya LAE och kommunistpartiet KKE – måste samverka och mobilisera ett alternativ.
Att detta inte har skett har gett den impopulära regeringen spelrum. Nya generalstrejker har dock organiserats i veckan, bland annat tre dagar i kollektivtrafiken.
EU:s kriser gör att den grekiska regeringen mest troligt kommer att få de 86 miljarder euro som tidigare har utlovats. Dessa banker hinner bara registreras i datorerna i Aten för att omedelbart vända tillbaka som återbetalningar till samma IMF och EU.
Till och med IMF, Internationella Valutafonden, har insett att Greklands skuldberg aldrig kan åtgärdas. Men regeringen i EU:s huvudland, Tyskland, insisterar på att bankerna och EU ska ha tillbaka vartenda öre som tidigare spekulerats i den grekiska skulden.
Det som sker nu i Grekland är:
a) en uppladdning för nya sociala explosioner,
b) en varning till alla ”vänsterpartier” som tänker acceptera kapitalismens och EU:s krav,
c) ett led i den djupa kris för EU som inleddes förra året,
d) ytterligare bevis på hur långt kapitalisterna är beredda att gå i attackerna på arbetare, pensionärer och unga.
