På fem år har stora delar av den skattefinansierade handikappsomsorgen köpts av svenska och utländska riskkapitalbolag. På bara två år har deras omsättning på handikappomsorgen vuxit med 60 procent och vinsterna med 65 procent. År 2011 landade omsättning på nära 8 miljarder kronor, och den sammanlagda rörelsevinsten på 565 miljoner kronor.Hela 55 procent av den personliga assistenten drivs idag i privat regim. Assistentbranchen är en guldgruva för företag som letar efter stora vinster. Riskkapitalbolag har slukat den personliga assistenten och LSS-boenden.
Klarar man att äta själv är man inte i behov av personlig assistans. Det spelar ingen roll om man inte klarar att ta fram, tillreda och dela maten. Så länge du kan föra din arm, med bestick, från tallrik till mun blir du inte beviljad assi-stans. Lika absurt är det att den som kan schamponera håret inte beviljas assistans, även om samma person inte kan få ut schampot ur flaskan till handen.
De grundläggande behoven dras ner i de allra mest intima, mest integritetskränkande beståndsdelarna för att samhället ska kunna slippa betala. På grund av privatiseringarna inom handikappsomsorgen ökar risken för vanvård, brukare skadas till följd av dålig tillsyn. Till slut kommer det bara finnas tid till de mest vardagliga sysslorna. Man kommer inte få någon tid till att få göra saker på sin fritid. Detta på grund av personalbrist och tid.
För personalen innebär det att de kommer få mer brukare och mindre personal. Det kommer bli mer sjukskrivningar och ökad stress, samtidigt som lönerna pressas ner. Man kommer inte att hinna ta hand om alla brukare på ett säkert och humant sätt. En välfärd ska utgå från brukare och personals behov, inte riskkapitalbolag och snäva budgetramar.
På mitt jobb får vi i personalen höra att vi måste spara, spara, spara och att vi ligger flera miljoner back. Jag har jobbat i fyra år. Ju mer tiden går desto fler sparkrav kommer det. Vi får inte gå på utbildningar och vi får inget extra.
Facken måste ställa politiska krav på upprustning och krav på högre löner – mer pengar till vården som helhet, ett stopp på nedskärningar som drabbar personal och brukare. Om inte politikerna lyssnar måste facken, inklusive mitt eget fack Kommunal, gå på stridsstigen. Strejker med krav på demokratisk kontroll av vården – att arbetare och brukare ska vara de som styr resurserna – har potentialen att få stort stöd bland allmänheten och arbetare inom både offentlig och privata sektorn.
Kampanjen för en välfärd utan vinst har en potentiell möjlighet att bli en massrörelse som kan ena folket mot privatiseringar och högerpolitik: Inga vinster i välfärden och ett stopp på privatiseringarna är vad vi kräver!
Emma Öman,
boendestödjare och
RS:are i Göteborg
